← Suomi
    1056/1998
    Svenska

    1056/1998 — Lag om Konsumentverket

    Oikeudellista tietoa, ei oikeudellista neuvontaa. Tarkista voimassa oleva teksti virallisesta lähteestä.

    Analysoi tämä laki tekoälyllä
    1 § Uppgifter För att trygga konsumenternas ekonomiska och rättsliga ställning samt hälsa och för att genomföra konsumentpolitiken finns ett Konsumentverk med en konsumentombudsman. Konsumentverkets överdirektör är konsumentombudsman. Konsumentverket främjar och genomför konsumentupplysning och konsumentfostran, styr den kommunala konsumentrådgivningen, gör utredningar och jämförelser i anslutning till konsumentfrågor samt tar initiativ och framlägger förslag till utveckling av konsumentskyddet och konsumentpolitiken och sköter dessutom andra uppgifter som enligt bestämmelser ankommer på verket. I fråga om konsumentombudsmannens tillsynsuppgifter enligt lagstiftningen gäller dessutom vad som föreskrivs särskilt om dem. Konsumentverket och konsumentombudsmannen skall vara verksamma i synnerhet inom de områden som har en avsevärd betydelse för konsumenterna eller inom vilka det kan antas att problem i fråga om konsumenternas ställning förekommer mest allmänt. 2 § Administrativ ställning Styrningen av och tillsynen över Konsumentverket ankommer på det ministerium som anges i reglementet för statsrådet (1522/1995). Ministeriet kan också ge Konsumentverket uppdrag i ärenden som hör till verkets verksamhetsområde. Vad som bestäms i 1 mom. gäller inte Konsumentverket och konsumentombudsmannen i deras uppgift att som myndighet övervaka att lagstiftningen iakttas eller konsumentombudsmannens bistående av konsumenter enligt 9 §. 3 § Direktion Konsumentverket har en direktion om vars uppgifter, sammansättning och tillsättande bestäms genom förordning. 4 § Skyldighet att lämna uppgifter En näringsidkare är skyldig att lämna Konsumentverket uppgifter om minutförsäljningspriserna på konsumtionsnyttigheter och konsumenttjänster för utredningar och jämförelser som avses i 1 § 2 mom. samt konsumentombudsmannen uppgifter för de tillsynsuppgifter som avses i 1 § 2 mom. Konsumentverket kan bestämma att uppgifter skall lämnas även till länsstyrelserna. Konsumentverket och konsumentombudsmannen kan förelägga vite för att förstärka skyldigheten att lämna uppgifter. 5 § Konsumentombudsmannens förhandlingsplikt När konsumentombudsmannen observerar att en näringsidkare vidtagit en lagstridig åtgärd skall konsumentombudsmannen försöka förmå näringsidkaren att frivilligt avstå från den. Vid behov skall konsumentombudsmannen vidta de tvångsåtgärder som ärendet kräver eller föra det till domstol. 6 § Förbud som meddelas av konsumentombudsmannen När konsumentombudsmannen med stöd av någon annan lag har rätt att förbjuda ett lagstridigt förfarande, skall ett förbud eller ett temporärt förbud meddelas på det sätt som anges i denna paragraf. Konsumentombudsmannen kan meddela förbud i ett ärende som inte har avsevärd betydelse för tillämpning av lag eller i övrigt. Förbudet förfaller om den som förbudet gäller inom en utsatt tid om minst åtta dagar efter att han fått del av beslutet skriftligen eller hos Konsumentverket muntligen meddelar att han motsätter sig förbudet. Konsumentombudsmannen kan meddela ett temporärt förbud, om det på grund av ärendets omfattning eller förfarandets snabba verkan eller av något annat särskilt skäl är nödvändigt att i brådskande ordning hindra ett förfarande som avses i 1 mom. Konsumentombudsmannen skall föra sitt beslut om ett temporärt förbud till marknadsdomstolen inom tre dagar efter att förbudet meddelats vid äventyr att förbudet annars förfaller. Konsumentombudsmannen kan förelägga vite för att förstärka förbudet. Beslut om utdömande av vite fattas av marknadsdomstolen. 7 § Begäran om utlåtande Innan konsumentombudsmannen meddelar ett förbud eller ett temporärt förbud som avses i 6 § eller för ärendet till marknadsdomstolen skall ombudsmannen begära ett utlåtande av finansinspektionen om ärendet gäller ett kreditinstitut som avses i kreditinstitutslagen (1607/1993) eller marknadsföring av sådana värdepapper som avses i värdepappersmarknadslagen (495/1989). 8 § Beslutanderätt Överdirektören får inte avgöra ett ärende som gäller användning av tvångsmedel enligt produktsäkerhetslagen (914/1986) eller lagen om paketreserörelser (1080/1994), om ett ärende som gäller samma näringsidkare och hör till konsumentombudsmannens behörighet samtidigt är anhängigt eller om han i egenskap av konsumentombudsman redan har ingripit i samma näringsidkares verksamhet. Ministeriet förordnar en ställföreträdare för överdirektören som utövar beslutanderätten när överdirektören är jävig på det sätt som avses ovan. Konsumentombudsmannen kan i ärenden där praxis i fråga om lagens tillämpning är vedertagen överföra beslutanderätt på en tjänsteman som lyder under honom samt förordna en tjänsteman som lyder under honom att på hans vägnar föra talan vid marknadsdomstolen. 9 § Bistående av konsument Konsumentombudsmannen kan bistå en konsument eller förordna en underlydande tjänsteman att bistå konsumenten i skötseln av ett enskilt ärende, om detta är viktigt med tanke på tillämpningen av lagen och konsumenternas allmänna intresse eller om näringsidkaren inte iakttar konsumentklagonämndens beslut. I sådana fall som avses i 1 mom. kan konsumentombudsmannen besluta att de rättegångskostnader som uppkommer för konsumenten själv eller motpartens rättegångskostnader som han åläggs att betala skall betalas helt eller delvis med medel som reserverats för Konsumentverkets omkostnader. Om en näringsidkare, som är konsumentens motpart i ett fall som avses i 1 mom., förlorar målet vid en rättegång är han skyldig att, enligt grunderna för ersättande av rättegångskostnader mellan parter, ersätta statens skäliga kostnader för bistående av konsumenten. 10 § Ändringssökande I konsumentombudsmannens beslut i ett ärende som hör till marknadsdomstolens behörighet eller som gäller bistående av konsument enligt 9 § får ändring inte sökas. Om sökande av ändring gäller i övrigt vad som bestäms i förvaltningsprocesslagen (586/1996) eller i någon annan lag. 11 § Administrativa tjänster Konsumentverket kan sköta de administrativa tjänsterna för livsmedelsverket, konsumentforskningscentralen och konsumentklagonämnden på det sätt som avtalas mellan vederbörande myndigheter och verket i fråga eller som bestäms av vederbörande ministerium. 12 § Närmare bestämmelser Närmare bestämmelser om verkställigheten av denna lag utfärdas genom förordning. 13 § Ikraftträdande Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. Genom denna lag upphävs 1) lagen den 20 januari 1978 om konsumentombudsmannen (40/1978) jämte ändringar och 2) lagen den 9 februari 1990 om konsu- mentverket (110/1990). När det i någon annan lag hänvisas till lagen om konsumentombudsmannen, skall denna lag tillämpas efter att lagen trätt i kraft. 14 § Övergångsbestämmelser När denna lag träder i kraft övergår personalen och överförs tjänsterna vid konsumentverket och konsumentombudsmannens byrå till Konsumentverket. Utan hinder av statstjänstemannalagen (750/1994) överförs tjänsten som konsumentombudsman till Konsumentverket och tjänstebeteckningen ändras till överdirektör samt överförs tjänsten som konsumentverkets överdirektör till handelsoch industriministeriet och tjänstebeteckningen ändras till utvecklingsdirektör. Samtidigt övergår den person som utnämnts till tjänsten som konsumentverkets överdirektör till handels- och industriministeriet. För överföring av tjänsten krävs inte samtycke av tjänstemannen. Åtgärder som är nödvändiga för att Konsumentverket skall kunna inleda sin verksamhet får vidtas innan lagen träder i kraft. RP 140/1998 EkUB 19/1998 RSv 129/1998 Helsingfors den 18 december 1998 Republikens President MARTTI AHTISAARI Handels- och industriminister Antti Kalliomäki

    Aiheeseen liittyvät oppaat, UKK ja sopimuspohjat