1081/1989
Svenska
1081/1989 — Lantbruksinkomstförordning
Oikeudellista tietoa, ei oikeudellista neuvontaa. Tarkista voimassa oleva teksti virallisesta lähteestä.
Analysoi tämä laki tekoälyllä1 § Såsom riktpris på råg, vete, foderkorn och foderhavre fastställs det medelpris som under prissättningsåret betalas för råg, vete, foderkorn och foderhavre som har mottagits av odlarna och som enligt jord- och skogsbruksministeriets beslut om kvalitetsprissättning på spannmål (693/85) har prissatts till grundpris. Såsom riktpris på mjölk fastställs det medelpris som betalas per liter för av mejerierna mottagen mjölk av I klass med genomsnittlig fett- och proteinhalt. Riktpriset på nötkött och svinkött fastställs år 1990 för hela den mängd som skall marknadsföras. I de mängder nötkött som skall marknadsföras inberäknas dock inte kött av spädkalv. Såsom riktpris på nötkött fastställs från och med den 1 januari 1991 det medelpris som betalas för kött av I klass enligt slakteriernas kvalitetsklassificering av kött. Som nötkött räknas härvid dock inte kött av spädkalv. Såsom riktpris på svinkött fastställs från och med den 1 januari 1991 det medelpris som betalas för kött av gödsvin av klass E enligt slakteriernas kvalitetsklassificering av kött. Riktpriset på fårkött fastställs för hela den mängd som skall marknadsföras. Såsom riktpris på ägg fastställs det medelpris som betalas för sådana ägg av klass 1 A som avses i jord- och skogsbruksministeriets beslut om kvalitetsprissättning på hönsägg (65/85). 2 § Jord- och skogsbruksministeriet kan fastställa grunderna för prissättningen enligt kvalitet och sammansättning på de i 1 § nämnda produkterna efter att ha förhandlat med lantbruksproducenternas centralorganisationer och den centralorganisation som representerar livsmedelsindustrin. Angående prissättningen enligt kvalitet och sammansättning skall i fråga om spannmål dessutom iakttas vad som särskilt stadgats i lagen om spannmålshandeln (580/78). 3 § Vid beräkning av lantbrukets totalintäkter enligt den intäkts- och kostnadskalkyl som avses i 4 § lantbruksinkomstlagen (736/89) 1) tillämpas såsom pris på de produkter som nämns i 1 § 1 mom. i lagen de senast fastställda riktpriserna, 2) anses såsom rådande prisnivå i fråga om andra produkter än de som avses i 1 § 1 mom. i lagen den genomsnittliga prisnivån under den närmast föregående perioden september-december, 3) beaktas produkternas efterräkningsbelopp då intäkten beräknas, 4) hänförs det stöd som nämns i 1 § 2 mom. i lagen till lantbruksintäkterna till det belopp som har beslutats vid den senaste lantbruksinkomstuppgörelsen, 5) betraktas de skördeskadeersättningar som betalas av statens medel under följande prissättningsår såsom lantbruksinkomst på det sätt som stadgas i lagen om ersättande av skördeskador (530/75) samt behandlas andra ersättningar i enlighet med vad som stadgas eller vid lantbruksinkomstförhandlingar avtalas om dem, 6) hänförs hyresintäkterna av produktionsmedel, lantbruksbyggnader och mark till lantbrukets totalintäkter. 4 § Vid beräkning av kostnaderna i den intäkts- och kostnadskalkyl som nämns i 4 § lantbruksinkomstlagen 1) anses produktkostnadsnivån under närmast föregående januari månad såsom rådande kostnadsnivå, med undantag av konstgödsel, vars kostnadsnivå anses motsvara kostnadsnivån för senaste december månad, 2) hänförs till kostnaderna utgifterna för avlönat arbete inom lantbruket inklusive arbetsgivarnas indirekta lönekostnader som hänför sig till dessa utgifter, 3) hänförs till kostnaderna utöver de löpande kostnaderna inom lantbruket sådana avskrivningar på lantbruksmaskiner och lantbruksredskap samt produktionsbyggnader för lantbruksproduktion som beror på förbrukning av lantbrukskapital och, såsom andra kapitalkostnader, räntor på skulder som gäller lantbruket samt hyresutgifter för produktionsmedel och för byggnader och mark, 4) hänförs till kostnaderna de obligatoriska försäkringspremierna enligt lagen om olycksfallsförsäkring för lantbruksföretagare (1026/81) samt de avgifter som med stöd av lagen om avbytarservice för lantbruksföretagare (2/85) uppbärs hos lantbruksföretagare för vikariehjälp och veckoledighet, 5) hänförs inte till kostnaderna värdet av brukarfamiljens arbete, ej heller ränta på eget kapital som har placerats i lantbruket eller lantbrukets skatter, 6) hänförs inte till kostnaderna exportkostnadsavgifter, ej heller andra skatter och avgifter som föranleds av lantbrukets deltagande i exportkostnaderna för lantbruksprodukter på det sätt som avses i lantbruksinkomstlagen. 5 § Då den förändring i kostnadsnivån som avses i 11 § lantbruksinkomstlagen beräknas, anses pris- och kostnadsnivån under juli utgöra den rådande pris- och kostnadsnivån. Till de kapitalkostnader som nämns i 11 § 1 mom. i lagen hänförs de kostnader som anges ovan i 4 § 3 punkten. 6 § När enighet har nåtts vid de lantbruksinkomstförhandlingar som nämns i 3 § 2 mom. lantbruksinkomstlagen, skall om detta ingås ett skriftligt avtal som undertecknas av förhandlingsparterna. På statsrådets vägnar undertecknas avtalet i den ordning som reglementet för statsrådet stadgar för undertecknande av expeditioner. 7 § Såsom de genomsnittliga priserna på produkter som nämns i 6 § lantbruksinkomstlagen anses de faktiska genomsnittliga priserna under kalenderåret på produkter i de kvalitetsklasser som anges ovan i 1 §. 8 § Utöver vad som stadgas i 18 § lantbruksinkomstlagen skall den delegation som avses i nämnda paragraf följa prisbildningen i fråga om priserna på lantbruksförnödenheter och lantbruksprodukter samt de kostnader och intäkter som orsakas av förmåner enligt lagen om avbytarservice för lantbruksföretagare. Den delegation som nämns i 1 mom. består av en ordförande, en vice ordförande och tio andra medlemmar. Medlemmarna har personliga suppleanter. I delegationen skall finnas företrädare för jord- och skogsbruksministeriet, finansministeriet, handels- och industriministeriet, jordbruksstyrelsen, lantbruksekonomiska forskningsanstalten, lantbruksproducenternas centralorganisationer, de mest representativa löntagar- och konsumentorganisationerna samt den centralorganisation som representerar livsmedelsindustrin. 9 § Med exportgarantipris avses i denna förordning råvarukostnaderna ökade med tillverknings- och behandlingskostnaderna för den ifrågavarande produkten. Överskridningar av riktpriserna godkänns inte som råvarukostnader. Statsrådet fastställer exportgarantipriserna för mejerismör, smörolja, ost, mjölkpulver, ägg, äggmassa, spannmål samt kött. När en produkt exporteras i sådan form att inget enhetligt exportgarantipris fastställs för den eller när det annars är nödvändigt för styrning av exporten, skall statsrådet fastställa grunderna för uträkning av exportstödet för produkten. När exportgarantipriset eller grunderna för uträkning av detta fastställs, skall tillverkarens faktiska anskaffnings- och produktionskostnader till ett belopp som motsvarar vad god företagsadministration förutsätter utgöra grund för råvaru-, tillverknings- och behandlingskostnaderna för produkten. 10 § Handels- och industriministeriet beslutar vid föredragning från handels- och industriministeriet om exporten av de produkter som nämns i denna förordnings 1 § och om betalning av de prisskillnadsersättningar som denna export medför inom ramen för de totala exportmängder som marknadsföringsrådet för lantbruket har godkänt. Prisskillnadsersättningen utgörs av skillnaden mellan det exportgarantipris som fastställts för en produkt och det pris som erhållits för produkten vid exporten. Dessutom kan särskilda kostnader som uppkommit vid exporten ersättas. När beslut fattas om prisskillnadsersättningen skall det tillses att det pris som erhålls för en lantbruksprodukt följer den internationella prisnivån. I prisskillnadsersättning kan betalas det maximibelopp som handels- och industriministeriet har fastställt eller en fast prisskillnadsersättning om vilken överenskoms separat vid köpet, om det pris som erhållits för lantbruksprodukten vid exporten väsentligt underskrider den internationella prisnivån eller om prisskillnadsersättningen överstiger råvarornas värde, eller om en prisskillnadsersättning som uträknats enligt 1 mom. annars inte kan anses vara motiverad. 11 § Det belopp som enligt 15 § lantbruksinkomstlagen dras av från lantbruksproducenternas andel av exportkostnaderna uträknas på basis av de importavgifter som fastställs i enlighet med lagen om importavgifter (1008/77). I fråga om kött beaktas dock såsom avgift som inflyter av importen den prisskillnadsersättning som i genomsnitt har betalts för export av uppslaktat kött och i fråga om ost såsom avgift som inflyter av importen den prisskillnadsersättning som i genomsnitt har betalts för export av ost. 12 § Det stöd som av det anslag som reserverats för exportstöd för lantbruksprodukter betalas för den subventionerade konsumtionen av produkter i Finland, den subventionerade försäljningen för biståndsändamål och den subventionerade försäljningen genom skeppsproviantörer, jämställs med exportstödet för motsvarande produkter då statens och lantbruksproducenternas andelar av exportstödet räknas ut. Statsrådet fastställer grunderna för den subventionerade konsumtion i Finland som nämns i 1 mom. Handels- och industriministeriet fastställer grunderna för subventionerna vid försäljning av produkter för biståndsändamål eller genom skeppsproviantörer. Beloppet av de subventioner som nämns i denna paragraf kan uppgå till högst det exportstöd som betalas för export av motsvarande produkt. 13 § Närmare föreskrifter om verkställigheten av denna förordning meddelas vid behov av jord- och skogsbruksministeriet. 14 § Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1990. Helsingfors den 8 december 1989 Republikens President Mauno Koivisto Jord- och skogsbruksminister Toivo T. Pohjala
