1241/1990
Svenska
1241/1990 — Förordning om ändring av förordningen om havsforskningsinstitutets avgifter
Oikeudellista tietoa, ei oikeudellista neuvontaa. Tarkista voimassa oleva teksti virallisesta lähteestä.
Analysoi tämä laki tekoälyllä5 § De kostnader som ingår i självkostnadsvärdet beräknas som följer: 1) De direkta arbetskostnaderna beräknas med beaktande av det antal arbetstimmar som har använts för utförandet av prestationen samt arbetets art. Arbetskostnaderna per timme fås genom att den genomsnittliga månadslönen jämte normala tillägg för dem som utfört arbetet divideras med talet 150 och det sålunda erhållna beloppet ökas med 68 procent. 2) De direkta maskinkostnaderna beräknas genom att maskinens timpris, med beaktande av användningssättet, multipliceras med den tid som har krävts för utförandet av prestationen. Maskinens timpris fås genom att månadshyran för en hyrd maskin eller den beräknade månadshyran för en egen maskin divideras med talet 130. Den beräknade månadshyran för en egen maskin är 2 procent av maskinens anskaffningspris, om inte exaktare utredningar leder till annat resultat. Om den effektiva användningstiden per månad avviker väsentligt från 130 timmar, används som divisor det konstaterade, eller för en maskin som skall anskaffas det sannolika, genomsnittliga antalet användningstimmar per månad. 3) Övriga direkta kostnader. Vad forskningsinstitutet har betalt för tjänster som det har köpt av utomstående och som hänför sig till utförandet av prestationen samt för anskaffningar som institutet har gjort med tanke på prestationen beaktas, liksom även institutets resekostnader, till fullt belopp. 4) Indirekta kostnader. Värdet av de indirekta kostnader som avses i 2 § 1 mom. lagen om grunderna för avgifter till staten (980/73) erhålls genom multiplicering av de direkta arbetskostnader som avses i 1 punkten med talet 1,3. 6 § Ifall undersökningen ansluter sig till havsforskningsinstitutets egna egentliga forskningsuppgifter, får en avgift som motsvarar den rådande prisnivån på marknaden uppbäras även då avgiften är lägre än självkostnadspriset. En avgift som är minst lika stor som de direkta kostnaderna uppbärs dock alltid. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1991. Helsingfors den 21 december 1990 Republikens President Mauno Koivisto Trafikminister Ilkka Kanerva
