← Suomi
    1256/1992
    Svenska

    1256/1992 — Förordning om fordons konstruktion och utrustning

    Oikeudellista tietoa, ei oikeudellista neuvontaa. Tarkista voimassa oleva teksti virallisesta lähteestä.

    Analysoi tämä laki tekoälyllä
    1 kap. Tillämpningsområde 1 § 1. Denna förordning tillämpas på alla fordon samt på fordons och spårvagnars utrustning. 2. Denna förordning tillämpas dock inte på a) sådana rullstolar för handikappade, som är handdrivna eller har en motor, vars effekt är högst 1 kW och vars största konstruktiva hastighet är högst 15 km/h, inte heller b) sådana sparkstöttingar, lekfordon eller motsvarande anordning som inte har motor. 3. På militärfordon som definieras i 2 § militärfordonsförordningen (560/92), förutom pansarfordon, tillämpas denna förordning på det sätt som stadgas i militärfordonsförordningen eller med stöd därav. 4. På fordon som används för specialtransport tillämpas denna förordning på det sätt som bestäms i trafikministeriets beslut. 2 kap. Definitioner på fordon 2 § Motorfordon Motorfordon är ett motordrivet fordon som är avsett huvudsakligen för transport av personer eller gods eller för annan färd på väg och som inte skall anses vara en traktor, ett motorredskap eller ett terrängfordon. Motorfordon är bilar och bussar (kategori M och N), motorcyklar (kategori L 3 och L 4 ) och mopeder (kategori L 1 ) samt andra fordon i kategori L, som inte hör till dessa kategorier. 3 § Bil och buss 1. Bil (kategori M och N) är ett för person- eller godstransport eller för en bestämd specialuppgift konstruerat motorfordon som har minst fyra hjul eller band och vars största konstruktiva hastighet är mer än 30 km/h. 2. Personbil (kategori M 1 ) är en för persontransport avsedd bil med plats för högst åtta personer utöver föraren. 3. Buss (kategori M 2 och M 3 ) är en för persontransport avsedd bil med plats för fler än åtta personer utöver föraren. Totalmassan på en buss i kategori M 2 är högst 5 ton och för en buss i kategori M 3 över 5 ton. Minibuss är en buss i kategori M 2 eller M 3 som har platser för högst 22 personer utöver föraren. Ledbuss är en buss med två eller fler styva delar som är permanent sammanfogade med en led genom vilken passagerarna kan röra sig fritt från en del till en annan. 4. Paketbil (kategori N 1 ) är en för godstransport avsedd bil med en totalmassa av högst 3,5 ton. 5. Lastbil är en för godstransport avsedd bil med en totalmassa som är större än 3,5 ton. Lastbilarna indelas i kategori N 2 , med en totalmassa som är högst 12 ton, och i kategori N 3 , med en totalmassa som är större än 12 ton. 6. Vid klassificering av fordon anses ett för en specialuppgift konstruerat fordons tillbehör, så som kran, betongpump och serviceutrustning, motsvara gods. 4 § Motorcykel och fordon i kategori L 5 1. Med motorcykel (kategori L 3 och L 4 ) avses ett tvåhjuligt motorfordon (kategori L 3 ) eller ett sådant fordon försett med sidvagn (kategori L 4 ), som har en förbränningsmotor som är större än 50 cm 3 eller vars största konstruktiva hastighet oavsett framdrivningsmetod är större än 40 km/h. 2. Ett för vägtrafik avsett trehjuligt fordon, som har en förbränningsmotor som är större än 50 cm 3 eller vars största konstruktiva hastighet oavsett framdrivningsmetod är högre än 40 km/h och vars hjul är symmetriskt placerade i förhållande till fordonets mittaxel anses höra till kategori L 5 . 5 § Moped och fordon i kategori L 2 1. Moped (kategori L 1 ) är ett tvåhjuligt motorfordon med en högst 50 cm 3 :s förbränningsmotor vars största konstruktiva hastighet är högst 40 km/h. Ett tvåhjuligt fordon med någon annan motor än en förbränningsmotor vars största konstruktiva hastighet är högst 40 km/h anses också att höra till denna kategori. 2. Ett trehjuligt fordon med en högst 50 cm 3 :s förbränningsmotor som är avsett för vägtrafik och vars största konstruktiva hastighet är högst 40 km/h anses höra till kategori L 2 . Till denna kategori anses också höra ett trehjuligt fordon med någon annan motor än en förbränningsmotor vars största konstruktiva hastighet är högst 40 km/h. 6 § Traktor 1. Traktor (kategori T) är ett motordrivet fordon försett med hjul eller band, som är konstruerat för att dra, skjuta, använda eller transportera huvudsakligen för jord- och skogsbruk avsedda arbetsredskap eller för att dra eller skjuta fordon som används för jord- och skogsbruk. 2. Trafiktraktor är en lastbärande traktor med hydraulisk ledramstyrning som är avsedd för godstransport. En trafiktraktor är också en annan för godstransport använd traktor som är utrustad med en släpvagn vars kopplingsmassa är större än 10 ton. Som trafiktraktor anses dock inte en traktor, som används för transport som avses i 17 a § lagen om skatt på motorfordon. 3. Största konstruktiva hastighet för en traktor är högst 40 km/h, när den mäts i enlighet med Europeiska gemenskapernas (EG) råds direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om högsta konstruktiva hastighet och lastplattformar för jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul (74/152/EEG), sådant det lyder ändrat genom direktivet 88/412/EEG, och högst 50 km/h för en trafiktraktor. 7 § Motorredskap Motorredskap är a) ett motordrivet fordon som är konstruerat eller avsett att utrustas som arbetsmaskin och vars största konstruktiva hastighet är högst 40 km/h, b) ett för väghållningsarbete konstruerat annat motordrivet fordon än en bil även om dess största konstruktiva hastighet är större än 40 km/h, och c) en dragtruck som är avsedd för förflyttning av släpvagnar och transportlavetter från hamn till fartyg eller på något annat terminalområde och vars största konstruktiva hastighet är högst 50 km/h, om inte fordonet skall anses vara en lastbil eller trafiktraktor. 8 § Terrängfordon 1. Terrängfordon är ett motordrivet fordon konstruerat för person- eller godstransport eller för dragning av andra fordon på is, i snö eller på sank mark eller för färd över marken med stöd av luftkudde, såsom motorsläde eller luftkuddefartyg. Som terrängfordon anses dock inte fordon, som är avsett att framföras även på annan väg än snöskoterled. 2. Med motorsläde avses ett terrängfordon som har medar eller band. Snöskoter är en banddriven motorsläde med plats för högst två personer utöver föraren och med en egenmassa av högst 0,5 ton. 3. Luftkuddefartyg är ett fordon, som kan färdas över mark eller vatten huvudsakligen med stöd av en luftkudde och som inte är avsett för färd längs med marken. 9 § Släpvagn 1. Släpvagn (kategori O 1 -O 4 ) är ett för person- eller godstransport eller turism konstruerat släpfordon. Släde är en med medar försedd släpvagn. 2. Påhängsvagn är ett för koppling till motorfordon avsett fordon, vars främre del vilar på motorfordonet; en väsentlig del av släpvagnens hela egenmassa och massa av last bärs av motorfordonet. 3. Egentlig släpvagn är en släpvagn med minst två axlar som har en draganordning som styr främre axeln eller axlarna och är rörlig vertikalt i förhållande till släpvagnen och som inte överför större vertikala belastningar till dragfordonet. 4. Medelaxelsläpvagn är en släpvagn med axeln eller axlarna placerade i släpvagnens tyngdpunkt eller i dess närhet på ett sådant sätt att endast en obetydlig vertikal belastning som inte är större än 10 kN eller 10 procent av släpvagnens totalmassa överförs till dragfordonet. Draganordningen på släpvagnen är inte rörlig vertikalt i förhållande till släpvagnen. Traktorsläpvagn är en för koppling till traktor avsedd medelaxelsläpvagn som belastar dragfordonet med en vertikal belastning som är större än vad som sägs ovan i detta moment, dock inte över 30 kN. 5. Släpvagnarna indelas ytterligare i följande grupper med hänsyn till totalmassan: a) en släpvagn med en totalmassa som är högst 0,75 ton anses höra till kategori O 1 (lätt släpvagn), b) en släpvagn med en totalmassa som är större än 0,75 ton men högst 3,5 ton anses höra till kategori O 2 , c) en släpvagn med en totalmassa som är större än 3,5 ton men högst 10 ton anses höra till kategori O 3 , och d) släpvagn med en totalmassa som är större än 10 ton anses höra till kategori O 4 . 10 § Släpanordning 1. Med släpanordning avses andra släpfordon än släpvagnar. 2. Släpanordning är också a) en mellanvagn , som är avsedd för koppling av en för specialtransport konstruerad påhängsvagn och som belastas på samma sätt som en påhägnsvagn och som delar belastningen från släpvagnen mellan dragfordonets vändskiva och mellanvagnens axlar, b) en enaxlad eller med boggikonstruktion utrustad dolly , som möjliggör koppling av påhängsvagn till dragfordon som egentlig släpvagn, och c) en hjälpvagn , som är avsedd att kopplas till en bil i kategori M 1 eller N 1 och med vars hjälp en skadad bil kan bogseras. 11 § Fordon utan motor 1. Cykel är ett för transport av en eller flera personer eller gods konstruerat fordon som har minst två hjul, samt pedaler eller vevandordningar och som saknar motor. 2. Hästfordon är en hästdragen vagn eller släde. 3 kap. Tilläggsdefinitioner för konstruktionskrav, beskattning av fordon och deras nvändning samt för körkortsbestämmelser 12 § Terrängbilar 1. En bil i kategori M 1 och en bil i kategori N 1 med en totalmassa av högst två ton anses som terrängbil (kategori M 1 G och N 1 G), om a) den har minst en drivande fram- och bakaxel, i vilket fall driften till en av axlarna kan vara urkopplingsbar, b) minst en av axlarna har differentialspärr eller är försedd med en mekanism som har likadan effekt, c) dess beräknade backtagningsförmåga är minst 30 % utan släpvagn, och d) den uppfyller minst fem av följande sex villkor: i) främre överhängsvinkeln är minst 25°, ii) bakre överhängsvinkeln är minst 20°, iii) rampvinkeln är minst 20°, iv) markfrigången under framaxeln är minst 180 mm, v) markfrigången under bakaxeln är minst 180 mm, och vi) markfrigången mellan axlarna är minst 200 mm. 2. En bil i kategori N 1 med en totalmassa som är större än två ton och en bil i kategori M 2 , M 3 och N 2 med en totalmassa som är högst 12 ton anses som terrängbil (kategori N 1 G, M 2 G, M 3 G och N 2 G), om a) den är banddriven eller allhjulsdriven, i vilket fall driften till en av axlarna kan vara urkopplingsbar, eller b) den uppfyller följande tre villkor: i) den har minst en drivande fram- och bakaxel eller drift kan kopplas till en sådan axel, ii) minst en av axlarna har differentialspärr eller är försedd med en mekanism som har likadan effekt, iii) dess beräknade backtagningsförmåga är minst 25 % utan släpvagn. 3. En bil i kategori N 3 och en bil i kategori M 3 med en totalmassa som är större än 12 ton anses som terrängbil (kategori M 3 G och N 3 G), om den är banddriven eller allhjulsdriven, i vilket fall en av axlarna kan vara urkopplingsbar, eller om den uppfyller följande villkor: a) minst hälften av hjulen är drivande, b) minst en av axlarna har differentialspärr eller är försedd med en mekanism som har likadan effekt, c) dess beräknade backtagningsförmåga är minst 25 % utan släpvagn, och d) bilen uppfyller minst fyra av följande sex villkor: i) främre överhängsvinkeln är minst 25°, ii) bakre överhängsvinkeln är minst 25°, iii) rampvinkeln är minst 25°, iv) markfrigången under framaxeln är minst 250 mm, v) markfrigången under bakaxeln är minst 250 mm, och vi) markfrigången mellan axlarna är minst 300 mm. 4. Mätningen eller beräkningen av terrängbilens backtagningsförmåga, överhängsvinklar och rampvinkel samt markfrigång bestäms i enlighet med EG-rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om typgodkännandet av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon (70/156/EEG), sådant det lyder ändrat genom direktivet 92/53/EEG. 13 § Invalidtaxi 1. Invalidtaxi är en bil eller buss i kategori M, konstruerad och utrustad för transport av handikappade och andra rörelsehindrade som använder rullstol, och som används i tillståndspliktig persontrafik. 2. En invalidtaxi skall ha lyftare eller tillräckligt långsluttande ramper för rullstolar och minst två rullstolsplatser med minimimåtten 0,7 m x 1,1 m. På utrymmet för rullstolar får för alternativt bruk finnas säten, som lätt kan vändas åt sidan och som inte minskar rullstolsutrymmet. Rullstolarna och de som färdas i dem skall på ett tillförlitligt sätt kunna spännas fast i fordonet. 3. Det för transport av rörelsehindrade reserverade utrymmet skall vara minst 1,45 meter högt. Öppningens bredd skall vara minst 0,8 meter och höjd minst 1,45 meter. Det skall vara lätt att tillträda bilen. 4. En invalidtaxi skall på taket eller fram och bak ha en skylt med gul botten som är försedd med den i vägtrafikförordningen (182/82) angivna symbolen för handikappade nr 683 och texten TAKSI eller TAXI i svart. 14 § Räddningsbil 1. Räddningsbil är en för brand- och räddningsväsendet särskilt konstruerad bil, vars totalmassa är större än 3,5 ton. 2. Räddningsbil är också en annan bil, som innehas av en kommun eller en myndighet som lyder under statens räddningsförvaltning, av en läroanstalt inom statens räddningsförvaltning, av luftfartsverket eller statsjärnvägen, och som används uteslutande för uppgifter inom brand- och räddningsväsendet. 3. Som räddningsbil anses också en manskapsbil som är i brandkårens ägo och som har plats för minst åtta personer utöver föraren. 4. En räddningsbil skall utmärkas med kommunens vapen eller brandkårens namn eller med den symbol som kännetecknar det statliga verk eller den inrättning som äger bilen. En räddningsbilen skall ha fasta alarmanordningar och dessutom till sin konstruktion och utrustning motsvara inrikesministeriets bestämmelser. 15 § Ambulans Ambulans är en bil i kategori M som en hälsocentral har godkänt för sjuktransport och som till mått och utrustning uppfyller de krav som social- och hälsovårdsministeriet har fastställt. 16 § Veterinärbil 1. Veterinärbil är en bil i kategori N 1 som av en bil i kategori M 1 eller N 1 har konstruerats och utrustats för användning inom veterinärarbetet, som har plats för passagerare endast på sätet bredvid föraren, och som ägs av en veterinär som praktiserar sitt yrke. 2. Den inre höjden på den del av karosseriet som är belägen bakom veterinärbilens förarutrymme, på ett område som är 0,8 meter brett och 1,4 meter långt, skall vara minst 0,5 meter. I detta utrymme skall det för veterinärarbetet finnas ett fast installerat förvaringsutrymme med en maskinell kylanordning samt fasta skåp, lådor och andra nödvändiga konstruktioner. 17 § Husbil Husbil är en för turism konstruerad och utrustad bil i kategori M, som uppfyller trafikministeriets bestämmelser. En husbils inre höjd skall vara minst 1,9 meter på ett område vars bredd är minst 0,4 meter och längd minst 40 % av bostadsdelens längd. 18 § Likbil 1. Likbil är en för transport av lik avsedd till färgen svart, vit eller silvergrå bil i kategori M 1 som ägs av en idkare av begravningstjänst och som har ett karosseri försett med en fast draglavett. 2. Mellan likbilens förarhytt och kistutrymme skall det finnas en fast mellanvägg. Kistutrymmets längd skall vara minst 2,1 meter när den mäts på en höjd av 0,4 meter från draglavetten. I kistutrymmet får finnas högst ett säte för en person. 19 § Servicebil 1. Servicebil är en bil i kategori N som är avsedd för service av fordon och maskiner samt för transport av reparationsmanskap och utrustning och som är utrustad med behövliga arbetsredskap och har plats för högst två personer bredvid föraren. 2. En servicebil är även en bil i kategori M 1 som ägs av staten, ett statligt affärsverk, ett el-, värme-, tele-, gas-, eller vattenverk eller en kommun och är avsedd för service som gäller vägar, gator, banor och banmaterial samt el-, värme-, tele-, gas-, och vattenverkens nät och anläggningar eller som är avsedd för transport av försvarsmaktens militärutrustning och för transport av reparationsmanskap och utrustning samt är försedd med behövliga arbetsredskap och anordningar. En sådan servicebil har plats för högst åtta personer utöver föraren. 20 § Motorredskap som byggts på bilunderrede Motorredskap som byggts på bilunderrede är ett fordon i klass N 2 eller N 3 som har speciell utrustning för utförande av arbete och som inte är avsett för transport av annan last än de redskap och den utrustning som behövs för arbetet. 21 § Museifordon Museifordon är ett fordon som godkänts av en landsomfattande museifordonsförening. Dessutom krävs att minst 25 år har förflutit sedan utgången av tillverkningsåret och att fordonet antingen har hållits i ett skick som motsvarar originalskicket eller renoverats. 22 § Vissa motorcykelkategorier 1. Lätt motorcykel är en tvåhjulig motorcykel med en högst 125 cm 3 :s förbränningsmotor. 2. Varumotorcykel är en två- eller trehjulig motorcykel, som är avsedd och konstruerad för varutransport. 3. Invalidmotorcykel är en för handikappade avsedd och konstruerad trehjulig motorcykel. 23 § Varumoped Varumoped är ett för varutransport avsett och konstruerat fordon i kategori L. 4 kap. Andra definitioner 24 § Ministeriet 1. I denna förordning avses med ministeriet trafikministeriet. 2. Om det uppstår ovisshet vid definiering av fordon i kategorierna som nämns i 2 kap. eller i grupperna som nämns i 3 kap., bestämmer ministeriet till vilken kategori eller grupp fordonet anses höra och ger vid behov anvisningar därom. 25 § Massa 1. Ett fordons totalmassa är den största av tillverkaren tillåtna massan för ett belastat fordon. En påhängsvagns och medelaxelsläpvagns totalmassa är den massa som axeln eller axlarna överför till vägen när den belastade släpvagnen är kopplad till dragfordonet. 2. Om tillverkaren av fordonets underrede har begränsat underredets totalmassa till ett värde som är mindre än vad som anges i 1 mom., anses fordonets totalmassa vara det värde som tillverkaren av underredet angett. 3. Med ett fordons egenmassa avses dess massa i körklart skick med all sedvanlig utrustning, inberäknat reservhjul, verktyg, bränsle, smörjmedel och kylvätska. En påhängsvagns och medelaxelsläpvagns egenmassa är den massa som axeln eller axlarna överför till vägen när släpvagnen är kopplad till dragfordonet. En husvagns egenmassa omfattar batteri och en till fordonet fast monterad vattenbehållare som har en volym på över 50 liter, men inte flytgasflaskor. 4. Ett fordons massa på axel eller boggi är den största av tillverkaren tillåtna massan som någon av axlarna eller boggin av totalmassan överför till vägen. 5. Om den största allmänt tillåtna totalmassan eller massan på axel eller boggi på väg är mindre än den massa som nämns i 1 eller 4 mom. och om fordonet inte i besiktningen har godkänts för att införas i registret med värden som är större än de allmänt tillåtna värdena på väg, definieras fordonets totalmassa eller massa på axel eller boggi som det största allmänt tillåtna värdet på väg. 6. Massan av föraren och passagerarna beräknas till 75 kg per person, om inte något annat bestäms i det EG-direktiv, E-reglemente eller ministeriebeslut som nämns nedan. 26 § Boggi samt tandem- och trippelaxel konstruktion 1. Med boggi avses en axelkonstruktion med två eller flera axlar där belastningen mellan axlarna blir utjämnad och där det inbördes avståndet mellan två axlar i följd är högst 2,60 meter. 2. Med tandemaxelkonstruktion avses en sådan axelkonstruktion på en framhjulsdriven bil i kategori M 1 och N 1 samt på ett släpfordon i kategori O 1 och O 2 där hjulbasen mellan dessa axlar är högst 1,00 meter och där upphängningen av axlarna är inte ihopkopplad för att utjämna belastningen mellan axlarna. Med trippelaxelkonstruktion avses en motsvarande axelkonstruktion på ett treaxlat släpfordon i kategori O 1 och O 2 . 27 § Lågemissionsbil 1. Med lågemissionsbil avses en bil som uppfyller kraven enligt 46 eller 47 §§ nedan. 2. Med en bil i miljökategori I avses en bil i kategori N 2 , N 3 , M 2 och M 3 vars avgas- och partikelutsläpp inte överskrider gränsvärdena enligt 48 § 3 mom. och vars ljudnivå inte överskrider 80 dBA eller 78 dBA om motorns effekt är mindre än 150 kW. 28 § Avfrostningsanordning för bakruta 1. Med avfrostningsanordning för bakruta avses en anordning för borttagning av frost och imma på ett område av minst 70 % av den del av bakrutan som minst skall synas från den inre backspegeln som nämns i 97 § 1 mom. Om avfrostningsanordningen fungerar med hjälp av elmotståndstrådar, skall effekten vara minst 250 W per kvadratmeter på den ovan nämnda 70 procents siktytan. 2. Med avfrostningsanordning för bakruta avses även en anordning som inte uppfyller vad som anges i 1 mom. men som, i testet enligt den internationella standardiseringsföreningens standard ISO 5898, inom 20 minuter efter början av testperioden avfrostat 60 % av området som nämns i 1 mom. eller 50 % av ett rektangulärt område med samma bas och höjd som det ovan nämnda området. 29 § Strålkastarrengörare Med strålkastarrengörare avses en anordning som motsvarar kraven i E-reglementet nr 45/01 och som utrustats med vätskebehållare av volymklass 50 som rymmer vätska tillräckligt för 50 rengöringar. 30 § System för godkännande och bestyrkande 1. Med e-godkännande avses godkännande av fordons konstruktion, utrustning eller delar enligt förordningar eller direktiv utfärdade av Europeiska gemenskapens råd eller kommission. Ett e-godkännande anges genom ett på fordonet, utrustningen eller delen märkt godkännandemärke som består av förordningens eller direktivets nummer och en rektangel som omger bokstaven e samt en symbol för den medlemsstat som beviljat godkännandet. 2. Med E-godkännande avses godkännande av fordons konstruktion, utrustning eller delar enligt ett reglemente som har bifogats den i Genéve den 20 mars 1958 ingångna överenskommelsen om förenhetligande av villkoren för typgodkännande av utrustning och delar till motorfordon samt om ömsesidigt erkännande av sådant godkännande (FördrS 70/76). E-godkännandet anges genom ett på fordonet, utrustningen eller delen märkt godkännandemärke som består av reglementets nummer och en ring som omger bokstaven E samt en symbol för den medlemsstat som beviljat godkännandet. 3. Med en komponent som motsvarar ett EG-direktiv eller E-reglemente avses en sådan komponent på fordon som uppfyller kraven i de EG-direktiv eller E-reglementen som nämns i 1 eller 2 mom. En sådan komponent behöver inte vara e- eller E-godkänd. 4. Med en komponent som motsvarar kraven i FMVSS-standar den avses en sådan komponent på fordon som uppfyller kraven i en av Förenta Staterna fastställd säkerhetsstandard. 5. Ett fordons komponenter eller utrustning anses vara godkända om de uppfyller kraven enligt en senare ändring av det E-reglemente eller EG-direktiv som har ställts som villkor för dess godkännande. 5 kap. Allmänna stadganden som gäller alla fordon 31 § Allmänna krav som gäller konstruktion och utrustning 1. Ett fordon skall utrustas med de anordningar och den utrustning som nämns i 83 och 83 b §§ vägtrafiklagen, om inte annat stadgas i 6-16 kap. 2. Om de anordningar och den utrustning som ett fordon är försett med stadgas närmare i detta kapitel och i 6-16 kapitlet. 3. En symbol som enligt stadgandena om olika fordonsgrupper är obligatorisk eller tilllåten på ett visst fordon eller en viss fordonsgrupp får inte monteras på andra fordon. 4. Det får inte finnas någonting i fordonet som hindrar sikten från förarplatsen över vägen framåt och åt sidorna eller något annat som stör körandet. 5. Om det har förflutit minst 25 år sedan utgången av fordonets tillverkningsår, tillämpas på fordonet i stället för stadgandena i denna förordning de krav som var gällande i Finland då fordonet tillverkades. 32 § Identifieringsnummer och tillverkarskylt 1. Ett motordrivet fordon och dess släpvagn skall på karosseriet, ramen eller på motsvarande konstruktion, på en klart synlig och lätt åtkomlig plats på högra sidan av fordonet ha ett exempelvis genom smide eller stansning beständigt inmärkt tillverkningsnummer som givits av fordonstillverkaren eller av myndighet. En bil och dess släpvagn skall ha tillverkningsnummer i enlighet med EG-rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om föreskrivna skyltar och märkningar samt deras placering och fastsättningssätt på motorfordon och släpvagnar till dessa fordon (76/114/EEG), sådant det lyder ändrat genom direktivet 78/507/EEG. En traktor skall ha ett tillverkningsnummer i enlighet med EG-rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om vissa delar och egenskaper på jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul (89/173/EEG). 2. På en bil och dess släpvagn samt på en traktor skall i enlighet med de EG-direktiv som nämns i 1 mom. på en klart synlig och lätt åtkomlig plats stadigt fästas en tillverkarskylt på en del som normalt inte byts ut under fordonets livstid. Skylten skall ha tydlig och outplånlig text med minst följande uppgifter i nedan angiven ordning: a) tillverkarens namn eller fordonets märke, b) fordonets modell, och c) fordonets identifieringsnummer. 3. Om fordonet ändras så att de uppgifter som nämns i 2 mom. ändras, skall bredvid den skylt som avses i 2 mom. fästas en skylt där de ändrade uppgifterna framgår och där det framgår att den till denna del ersätter originalskylten. 33 § Axelkonstruktion 1. Som massa på axel får godkännas för tandemaxelkonstruktion högst 2,5 ton och för trippelaxelkonstruktion högst 3,5 ton. 2. När avståndet mellan de yttersta axlarna i en tvåaxlad boggi på släpfordon är större än 2,4 meter eller motsvarande avstånd i en treaxlad boggi överstiger 2,8 meter, skall minst en av boggins axlar vara självstyrd eller tvångsstyrd. Den bakre axeln i en tvåaxlad boggi på en egentlig släpvagn får dock inte vara självstyrd. 3. I en boggi med tre eller flera axlar får den sammanlagda massan som belastar de självstyrda axlarna uppgå till högst hälften av den sammanlagda massa som belastar boggins fasta eller tvångsstyrda axlar. 4. Självstyrda axlar skall förses med en från förarplatsen manövrerbar anordning, som låser styrningen i mittläge. 34 § Montering av lyktor och reflektorer 1. Ett fordon får förses endast med sådana lyktor och reflektorer som nedan i stadganden om olika fordonsgrupper nämnts som obligatoriska eller tillåtna. 2. Om inte annat stadgas nedan, skall lyktorna placeras symmetriskt i förhållande till fordonets längsgående mittlinje. 35 § Varningstriangel En varningstriangel skall vara E-godkänd i enlighet med reglementet nr 27/03. 6 kap. Bil 36 § Däck 1. En bils däck, dock inte regummerade däck, skall vara e-godkända i enlighet med det av EG-rådet givna direktivet 92/23/EEG eller E-godkända i enlighet med reglementet nr 30/02, 54 eller 64 eller uppfylla kraven i standarden FMVSS nr 109. 2. På ett regummerat däck skall finnas en anteckning om däckets storlek och bärighetsklass samt texten "Pinnoitettu - Regummerad" beständigt inmärkt på däckets bägge sidor. 3. På slitbanan på en personbils däck får spår inte göras efteråt och spåren får inte heller fördjupas. På andra hjul får i däcken för förbättrande av väggreppet göras tilläggsspår med högst samma djup som de ursprungliga spåren eller, om däcket har stålkordstomme, till det djup som tillverkaren tillåter. 37 § Dubbarnas antal och montering 1. På en bils dubbdäck, med en fälgdiameter på högst 13" får det finnas högst 90 dubbar, på ett däck vars fälgdiameter är högst 15" högst 110 dubbar och på ett däck som monteras på en större fälg högst 150 dubbar. 2. Dubbarna skall fästas vid däcket så att mitt på slitbanan minst en tredjedel av banans bredd lämnas utan dubbar. 3. Medeltalet av dubbspetsarnas utstick får på ett nytt dubbdäck eller när nya dubbar fästs på ett begagnat däck vara högst 1,2 mm. 38 § Godkännande av dubbar 1. På bil får användas endast dubbar som är av godkänd typ. Dubb får ha endast en spets och den får inte vara vass eller rörformig. Godkännande av dubb skall sökas hos Bilregistercentralens enhet för fordonsförvaltning. 2. Villkoret för typgodkännande av dubbar är att dubbens statiska dubbkraft, mätt med ett utstick på 1,2 mm, i ett personbilsdäck är högst 120 N och att dubbens massa är högst 1,1 g eller, om ovan nämnda dubbkraft är högst 100 N får massan vara högst 1,4 g. På ett lätt lastbilsdäck får ovan nämnda dubbkraft vara högst 180 N och massan högst 2,3 g och på ett lastbilsdäck högst 340 N respektive 3,0 g. Bilregistercentralens enhet för fordonsförvaltning kan även godkänna ett däck med andra dubbar än de som nämns i detta moment under förutsättning att det slitage som dubbdäcket orsakar på vägbeläggningen inte är större än det slitage som orsakas av ett dubbdäck med dubbar som uppfyller kraven enligt detta moment. 3. Ministeriet meddelar närmare föreskrifter om mätning av dubbens dubbkraft. 39 § Styrmekanism 1. En bil skall ha styrmekanismen på vänstra sidan. En bil som är särskilt konstuerad eller utrustad för väghållning och en bil som används för utdelning och uppsamling av postförsändelser får ha styrmekanismen på bilens högra sida. Om användningssyftet senare ändras behöver styrmekanismen inte flyttas. Styrmekanismen får vara på högra sidan även på en bil som införts till landet som flyttgods från ett land med vänstertrafik, på en bil som erhållits genom arv eller testamente eller skaffats på en tullauktion eller någon annan av staten ordnad auktion, samt om det har förflutit minst 25 år sedan utgången av tillverkningsåret på bilen. 2. En treaxlad boggi på en bil skall ha minst en axel som mekaniskt kopplats till framaxelns styrning. 3. Styrmekanismen på andra bilar i kategori M 1 än de som har styrmekanismens centrum beläget i främsta fjärdedelen av fordonets längd skall uppfylla kraven enligt EG-rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om inredningsdetaljer i motorfordon (styrmekanismens uppförande i händelse av en sammanstötning) (74/297/EEG) eller E-reglementet nr 12/02 eller standarden FMVSS 203 och 204 eller, om ratten är försedd med luftkudde, kraven enligt standarden FMVSS 204 och 208. Styrmekanismen på en bil i kategori M 1 och på en sådan bil i kategori N 1 vars totalmassa är mindre än 1,5 ton, skall motsvara kraven i EG-direktivet sådana de lyder ändrade genom direktivet 91/662/EEG, om bilen tas i bruk för första gången i Finland den 1 oktober 1997 eller därefter. 4. Styrinrättningen på ett dragfordon för en påhängsvagn skall uppfylla kraven enligt EG-rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om styrinrättningar för motorfordon och släpvagnar till dessa fordon (70/311/EEG) eller E-reglementet nr 79/01. 40 § Rattlås eller annan anordning för förhindrande av olovlig användning En bil skall vara försedd med ett fast monterat lås för att förhindra olovlig användning av bilen. Låset skall uppfylla kraven enligt EG-rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om anordningar för att förhindra obehörigt nyttjande av motorfordon (74/61/EEG), E-reglementet nr 18/01 eller standarden FMVSS 114. 41 § Bromsar 1. Bilens bromsar skall uppfylla kraven i EG-rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om bromsutrustning på vissa kategorier av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon (71/320/EEG), sådana de lyder ändrade genom direktivet 88/194/EEG, E-reglementet nr 13/05 eller kraven i standarden FMVSS 105 eller ministeriets beslut om tryckluftsbromsar. Bromsar på bilar som tas i bruk för första gången i Finland den 1 december 1994 eller därefter skall uppfylla kraven i ovan nämnda direktiv såsom de lyder ändrade genom direktivet 91/422/EEG, kraven i E-reglementet nr 13/06 eller nämnda FMVSS-standard eller ministeriets beslut om tryckluftsbromsar. 2. I bromsarna får användas endast sådana reglerings- och säkerhetsanordningar som biltillverkaren ursprungligen har installerat eller som till sin funktion motsvarar de ursprungliga anordningarna eller sådana som tillverkaren enligt sina egna villkor har godkänt för senare installation.Reglerings- och säkerhetsanordningarna får inte äventyra bromsarnas funktion. 3. En bil i kategori N 3 vars totalmassa är större än 16 ton och som är avsedd att dra en släpvagn i kategori O 4 och en bil i kategori M 3 , vars totalmassa är större än 12 ton, skall ha låsningsfria bromsar av klass 1 enligt EG-direktiv eller E-reglemente som avses i 1 mom. En tankbil i kategori N 3 som är avsedd för transport av farliga ämnen, samt en dragbil för motsvarande tanksläpvagn vars totalmassa är större än 6 ton, skall ha låsningsfria bromsar också om bilens totalmassa inte är större än 16 ton. 42 § Avgassystem 1. Avgasröret skall vara så placerat, att ingen punkt på det befinner sig farligt nära bränsletanken eller bränsleröret. Om det ovanför avgasgrenröret eller avgasröret finns anordningar som hör till bränslesystemet eller bränslerörsskarvar som är placerade på ett sådant sätt att bränslet vid eventuellt läckage kan droppa eller rinna ned på avgasgrenröret eller avgasröret eller om uppenbar risk för antändning av bränslet annars föreligger, skall avgasgrenröret eller avgasröret förses med ett ändamålsenligt skydd. 2. Avgassystemets mynning skall vara så placerad och riktad att avgaserna inte medför onödig olägenhet för bilens passagerare, fotgängare eller andra vägtrafikanter. Avgasrörets mynning skall vara riktad bakåt eller till vänster. Om ett avgasrör på vänstra sidan eller baktill på vänster sida är riktat mera än 45° åt vänster, skall rörets mynning dessutom vändas så att avgaserna riktas i minst 45° vinkel nedåt från horisontalplanet. På bilar i kategori N 2 och N 3 får avgasröret vara riktat uppåt, men det skall då nå upp till minst samma nivå som förarhyttens högsta punkt. Avgasrörets mynning får ha en yttre diameter av högst 120 mm eller, om det finns särskilda skäl till det, högst 150 mm. 3. Omkring avgasrörets mynning skall det finnas ett minst 50 mm fritt utrymme på en sträcka av 50 mm, mätt från rörets ända. 43 § Draganordningar 1. En bil skall framtill vara utrustad med en draganordning eller en fästpunkt för dragstång eller draglina. 2. En bil i kategori M 1 , med undantag av bilar som inte lämpar sig för bogsering av last, skall ha en draganordning eller fästpunkt även i bakre delen. 3. Draganordningen eller fästpunkten som nämns i 1 och 2 mom. skall hålla för en drag- och tryckkraft som motsvarar hälften av fordonets totalmassa. 4. En bil i kategori N 3 som inte är försedd med dragkoppling eller vändskiva för släpvagn skall i bakre delen ha en dragbalk med fäste för dragkrok. Dragbalken skall ha fästhål i enlighet med standarden ISO 3584. En dragbalk är inte obligatorisk på en bil som är försedd med bakgavellyft eller anordning som förhindrar montering av dragkrok. 5. En dragkoppling som är avsedd för att dra egentlig släpvagn skall befinna sig på bilens längdaxel. En vändskiva som är avsedd för en påhängsvagn skall ha sitt centrum på bilens längdaxel, i bakaxelns eller boggins belastningspunkt eller framför den. 6. Draganordningen för en egentlig släpvagn skall fästas säkert vid bilens ram eller vid konstruktioner eller anordningar som fastsatts på denna. En dragkrok för en medelaxelsläpvagn i kategori O 1 eller O 2 får dock fästas vid de fästpunkter i bilens karosseri som tillverkaren har angivit. Stöd- och draganordningar får fastsättas i godsflak endast vid lätta tillfälliga lokaltransporter av konstruktionsjärn eller motsvarande långa föremål, varvid fästpunkten får befinna sig bakom bakaxelkonstruktionen. 7. En dragkoppling eller vändskiva som är avsedd för dragande av släpvagn i kategori O 3 och O 4 skall till dimensioner och hållfasthet uppfylla kraven enligt E-reglementet nr 55 eller av ministeriet vid behov särskilt utfärdade bestämmelser. Ministeriet meddelar närmare föreskrifter om hållfasthet och godkännande av dragbalk som är avsedd för fastsättning av dragkoppling. 44 § Underkörningsskydd 1. En bil skall ha en bakre stötfångare eller motsvarande anordning som erbjuder skydd mot underkörning bakifrån i synnerhet för fordon i kategori M 1 och N 1 . Underkörningsskyddet skall uppfylla kraven enligt EG-rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om tankar för flytande bränsle och bakre underkörningsskydd för motorfordon och släpvagnar till dessa fordon (70/221/EEG), sådana de lyder ändrade genom direktivet 81/333/EEG eller kraven enligt E-reglementet nr 58/01. 2. Underkörningsskydd krävs dock inte på en bil a) vars karosseri, chassi eller en fast del eller anordning till följd av dess konstruktion eller placering uppfyller de krav som uppställs i fråga om underkörningsskydd, b) i kategori M 1 , M 2 , M 3 och N 1 , om markfrigången över hela bakre bredden på chassikonstruktionen är högst 0,55 meter, mätt från vägytan med bilen i olastat tillstånd över en bredd som inte får vara mera än 0,2 meter smalare än bilens bredd och över ett avstånd på 0,45 meter från fordonets bakre punkt, c) som endast används för dragning av en påhängsvagn, d) i kategori N som är avsedd för ett särskilt syfte och som får framföras på väg endast då den flyttas från en arbetsplats till en annan, e) som är avsedd för transport av trävaror eller långa föremål och som saknar karosseri, f) i kategori N 2 G och N 3 G som är allhjulsdriven, eller g) där ett underkörningsskydd betydligt försvårar användningen av bilen eller dess anordningar. 45 § Sidoskydd 1. En bil i kategori N 2 och N 3 skall vara konstruerad eller utrustad så att risken för att oskyddade trafikanter faller under dess sidor eller hamnar under dess hjul är så liten som möjligt. Sidoskydd skall uppfylla kraven enligt EG-direktivet om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om sidoskydd på vissa fordon och släpvagnar till dessa fordon (89/297/EEG) eller E-reglementet nr 73. 2. Om bilens sidor är planerade eller utrustade så att de till följd av sin form och delarnas egenskaper uppfyller kraven enligt det EG-direktiv eller E-reglemente som nämns i 1 mom., kan bilens konstruktion anses ersätta sidoskydd. 3. Särskilt sidoskydd krävs inte a) på en dragbil för påhängsvagn, b) på en allhjulsdriven bil i kategori N 2 G och N 3 G, inte heller c) på en bil som är planerad och konstruerad för specialändamål och som i praktiken inte kan utrustas med sidoskydd. 46 § Avgas-, avdunstnings- och partikelutsläpp från personbilar 1. För en bil i kategori M 1 , dock inte för en bil i kategori M 1 G och sådan bil i kategori M 1 där skillnaden mellan dess totalmassa och egenmassa är större än 760 kg eller som har ändrats från en sådan bil i kategori N 1 , är gränsvärdena för avgasutsläppen från en otto- eller dieselmotor följande: kolmonoxid 2,1 g/km kolväten 0,25 g/km kväveoxcider 0,62 g/km 2. Vevhuset och dess ventilationssystem för en ottomotor i en bil som avses i 1 mom. skall vara planerat, konstruerat och kunna underhållas så att det inte från vevhuset kan tränga ut skadliga gaser i luften. 3. Gränsvärdet för kolväten som avdunstar från bränslesystemet i en med ottomotor försedd bil, som avses 1 mom., är 2,0 g/test. 4. För en med dieselmotor försedd bil är gränsvärdet för avgasernas partikelutsläpp 0,124 g/km. 5. I detta moment stadgade gränsvärden får inte överskridas under bilens första 80 000 körkilometer eller under bilens fem första bruksår, varvid den gräns som först överskrids är avgörande. 6. En bil som avses i denna paragraf som och första gången tas i bruk den 1 januari 1995 eller därefter anses motsvara kraven i denna paragraf, om den motsvarar kraven i EG-rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om åtgärder mot luftföroreningar genom avgaser från motorfordon (70/220/EEG), sådana de lyder ändrade genom direktivet 91/441/EEG. 47 § Avgas-, avdunstnings-, och partikelutsläpp från paketbilar 1. För en bil i kategori N 1 och M 1 G samt sådan bil i kategori M 1 där skillnaden mellan dess totalmassa och egenmassa är större än 760 kg, eller som har ändrats från en sådan bil i kategori N 1 , är gränsvärdena för avgasutsläppen från en otto- eller dieselmotor följande: kolmonoxid 6,2 g/km kolväten 0,5 g/km kväveoxider 1,1 g/km 2. Vevhuset och dess ventilationssystem för en ottomotor i en bil som avses i 1 mom. skall vara planerat, konstruerat och kunna underhållas så att det inte från vevhuset kan tränga ut skadliga gaser i luften. 3. Gränsvärdet för kolväten som avdunstar från bränslesystem i en med ottomotor försedd bil som avses i 1 mom., är 2,0 g/test. 4. För en med dieselmotor försedd bil som avses i 1 mom. är gränsvärdet för avgasernas partikelutsläpp 0,162 g/km. 5. I detta moment stadgade gränsvärden får inte överskridas under bilens första 200 000 körkilometer eller bilens 11 första bruksår, varvid den gräns som först överskrids är avgörande. Om bilen uppfyller gränsvärdena enligt 46 § 1-4 mom., tillämpas dock som hållbarhetskrav värdena i 5 mom i nämnda paragraf. 48 § Avgas- och partikelutsläpp från tunga dieselmotorer 1. Gränsvärdena för avgas- och partikelutsläppen från en dieselmotor för en bil i kategori N 2 , N 3 , M 2 och M 3 är i utsläppstest för typgodkännande eller för kvalitetskontroll vid produktion följande: utsläpp gränsvärde för typgodkännande g/kWh gränsvärde vid kvalitetskontroll vid produktion g/kWh kolmonoxid 4,5 4,9 kolväten 1,1 1,23 kväveoxider 8,0 9,0 partiklar 0,36 0,4 2. Om motorns effekt är högst 85 kW, multipliceras gränsvärdet för partikelutsläpp enligt 1 mom. med talet 1,7. 3. I fråga om dieselmotorer som typgodkänns den 1 oktober 1995 eller därefter och bilar som har dieselmotor och tas i bruk första gången i Finland den 1 oktober 1996 eller därefter skall i stället för de gränsvärden som avses i 1 och 2 mom. tillämpas följande gränsvärden vid såväl typgodkännande som vid kvalitetskontroll av produktion: kolmonoxid 4,0 g/kWh kolväte 1,1 g/kWh kväveoxider 7,0 g/kWh partiklar 0,15 g/kWh 4. En bil som avses i denna paragraf anses uppfylla gränsvärdena enligt 1-3 mom., om den är försedd med en dieselmotor som uppfyller kraven enligt EG-rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om åtgärder mot utsläpp av gasformiga föroreningar från dieselmotorer som används i fordon (88/77/EEG), sådana de lyder ändrade genom direktivet 91/542/EEG. 5. En bil, som avses i denna paragraf anses uppfylla gränsvärden enligt 1 och 2 mom. också om den under bilens första 160 000 körkilometer eller bilens fem första bruksår, varvid den gräns som först överskrids är avgörande, uppfyller de krav som Förenta Staterna har uppställt för tunga dieseldrivna bilar av 1991 eller senare års modell (Code of Federal Regulations, § 86.091-11). 49 § Tester Avgas-, avdunstnings- och partikelutsläpp, dock inte gränsvärdena enligt 46 § 6 mom. och 48 § 1-4 mom., mäts i enlighet med testanvisningarna i Federal Test Procedure (FTP 75 eller 79, Code of Federal Regulations § 86.084-26, § 86.101...§ 86.145-82 samt § 86.301... § 86.348-79), som har uppgjorts av Förenta Staternas federala miljöskyddsverk (EPA), eller i enlighet med de testanvisningar som ingår i de bestämmelser som nämns i 52 § 1 mom. 50 § Försämringsfaktorer 1. En bil anses uppfylla gränsvärdena enligt 46 § 1-5 mom. eller 47 § och bilmotorn enligt 48 § 5 mom., om de i utsläppstest mätta avgas- och partikelutsläppen multiplicerade med försämringsfaktorer vilka beaktar hållbarhetskravet och avdunstningsutsläppet med det tillägg av försämringsvärde, som beaktar hållbarhetskravet, inte överstiger de nämnda gränsvärdena. 2. En bil som införs till landet som begagnad och en bil som är tillverkad i ett enstaka exemplar anses dock uppfylla kraven enligt 1 mom., om det avgasutsläpp som uppmäts vid utsläppstest för bilen inte överstiger värdena i de ovan nämnda paragraferna när försämringsfaktorerna inte beaktas. 3. Försämringsfaktorn för begränsningssystemet för avgas- och partikelutsläppen fås genom att avgas- och partikelutsläppen från en bil som avses i 46 § 1-5 mom. efter 80 000 körkilometer, från en bil som avses i 47 § efter 200 000 körkilometer och från en motor som avses i 48 § 5 mom. efter 160 000 körkilometer delas med motsvarande utsläpp efter 6 400 körkilometer. Försämringsfaktorn bestäms i enlighet med de testanvisningar som nämns i 49 §. Försämringsfaktorn är dock inte i något fall mindre än talet 1. 4. Som försämringsvärde för begränsningssystemet för kolväteavdunstningen från en bil som avses i 46 § 1-5 mom. används skillnaden mellan avdunstningsutsläppen av kolväten efter 80 000 körkilometer respektive 6 400 körkilometer och från en bil som avses i 47 § på motsvarande sätt skillnaden efter 200 000 körkilometer respektive 6 400 körkilometer. Försämringsvärdet bestäms i enlighet med de testanvisningar som nämns i 49 §. Försämringsvärdet är dock inte i något fall negativt. 5. I stället för de försämringsfaktorer och det försämringsvärde som mätts genom ett i 3 och 4 mom. nämnt åldringstest får, på begäran av fordonstillverkaren eller importören, användas försämringsfaktorer och försämringsvärden enligt följande tabell: Motortyp eller utsläppsbegränsningmetod Försämringsfaktorer 46 §/47 §/48 § 5 mom. Försämringsvärde CO HC NO x Partikelutsläpp Avdunstningsutsläpp Ottomotor + oxiderande katalysator 1,2/1,5/- 1,3/1,7/- 1,0/1,0/- - 0/0,4/- Ottomotor utan katalysator 1,2/1,5/- 1,3/1,7/- 1,0/1,0/- - 0/0,4/ Ottomotor + trevägskatalysator 1,2/1,5/- 1,3/1,7/- 1,1/1,2/- - 0/0,4/ Dieselmotor 1,1/1,2/1,1 1,0/1,0/1,1 1,0/1,0/1,05 1,2/1,5/1,1 - 51 § Märkning av bilar, bruksanvisning blyfri bensin 1. I motorutrymmet till en lågemissionsbil, dock inte till en bil som avses i 46 § 6 mom., skall fästas ett klart synligt beständigt klistermärke på vilket är inmärkt biltillverkarens försäkran att bilen uppfyller kraven enligt 46 eller 47 §. Klistermärket skall dessutom ha en anteckning om motortyp och motorns viktigaste inställningsvärden. Klistermärket skall vara sådant att det går sönder när det lösgörs och det skall fästas på en sådan del som inte lätt kan lösgöras. Om märket har text, skall den vara finsk-, svensk- eller engelskspråkig. 2. Tillverkaren eller importören av en lågemissionsbil, dock inte av en bil som avses i 46 § 6 mom., skall med varje ny bil ge en finsk- eller svenskspråkig bruks- och serviceanvisning för avgasreningssystemet, avsedd för den som använder bilen. Den skall innehålla anvisningar om hur bilen samt anordningar, utrustning och konstruktioner som hör till avgasreningen skall användas och underhållas, så att utsläppen hålls inom föreskrivna gränser. 3. En lågemissionsbils ottomotor skall kunna användas med blyfri bensin. Detta krav anses uppfyllt, om bränsletankens påfyllningsöppning är utformad så att tanken inte kan fyllas med ett bensinpumpmunstycke med en ytterdiameter på 23,6 mm eller mera. 4. En lågemissionsbil som är försedd med ottomotor skall i närheten av bränsletankens påfyllningsöppning ha en lätt synlig skylt eller ett klistermärke med en finsk, svensk, engelsk eller tysk text med uppmaning att använda blyfri bensin. 5. På en bil som är importerad av någon annan än fordonstillverkarens representant, får texter och anvisningar som avses i 1 och 2 mom., vara skrivna på engelska, tyska eller franska i stället för finska eller svenska. 52 § Dokumentering över att andra krav för avgasutsläpp än de som överensstämmer med EG-direktiv uppfylls 1. En bil anses upfylla kraven enligt 46 § 1-5 mom. eller 47 § och bilmotorn enligt 48 § 5 mom., om den är av en modell som a) har testats i enlighet med de testanvisningar som avses i 49 § i ett laboratorium vilket står till förfogande för den som tillverkat bilen eller avgasreningssystemet och som biltillverkaren på basis av dessa tester försäkrar vara en modell med lågemission, b) har testats i en finsk eller utländsk oavhängig forskningsanstalt i enlighet med detestanvisningar som avses i 49 § eller är granskad av en sådan anstalt och för vilken Bilregistercentralens enhet för fordonsförvaltning, på basis av dessa tester eller ett av forskningscentralen utfärdat utlåtande, har utfärdat ett intyg över bilmodellens lågemission, c) enligt ett certifikat av en behörig myndighet överensstämmer med Förenta Staternas federativa krav (Code of Federal Regulations, § 86.087-8 eller § 86.091-11) som gäller för personbilar (Light Duty Vehicles) av 1987 eller senare års modell eller för tunga dieselmotorer (Diesel Heavy Duty Engines) av 1991 eller senare års modell, d) enligt ett certifikat av en behörig myndighet överensstämmer med de bestämmelser som trädde i kraft i Schweiz den 1 oktober 1988 för personbilar, e) enligt ett certifikat av en behörig myndighet överensstämmer med de bestämmelser som trädde i kraft i Österrike den 1 januari och den 1 oktober 1987 för personbilar med ottomotor, f) enligt ett certifikat av en behörig myndighet överensstämmer med de bestämmelser som i Sverige gäller för personbilar av 1989 eller senare års modell eller för paketbilar av 1992 eller senare års modell, eller g) enligt ett certifikat av en behörig myndighet överensstämmer med de bestämmelser som trädde i kraft i Norge den 1 januari 1989 för personbilar med ottomotor, den 1 oktober 1990 för personbilar med dieselmotor eller med de bestämmelser för paketbilar som trädde i kraft den 1 oktober 1992. 2. Ett godkännande enligt 1 mom. kan utvidgas till att gälla nya bilmodeller, om i dessa används en motor som enligt definitionen i Förenta Staternas federativa krav som nämns i 1 mom. c punkten hör till samma motorfamilj. Godkännandet kan utvidgas endast i det fall att den nya bilmodellens utsläpp kan bedömas vara mindre eller högst lika stora som hos den bilmodell för vilken godkännandet ursprungligen var beviljat. 3. Intyg som avses i 1 mom. kan dras in och godkännande som beviljats på grund av tillverkarens försäkran eller ett utländskt certifikat kan återkallas, om enheten för fordonsförvaltningen på basis av utförda stickprov eller uppgifter av myndigheter som avses i c-g punkten konstaterar att de bilmodeller som nämns i intyget eller certifikatet inte längre uppfyller förutsättningarna för godkännande. 4. Ministeriet kan bestämma att certifikat som avses i 1 mom. c-g punkten godkänns endast i det fall att i Finland utförda tester och godkännande av en behörig myndighet reciprokt godkänns i respektive land. 53 § Avvikelser från utsläppsbegränsningar angående vissa bilgrupper 1. Bestämmelserna i 46-48 § tillämpas inte på a) bilar som är förtullade som flyttgods, b) bilar som skall exportregistreras, c) bilar som innehas av en främmande stats beskickning eller en medlem av diplomatkåren, d) en personbil som används i hastighetstävlingar och vars motor enligt tävlingsreglerna får trimmas, när bilen används i tävling samt vid färd till och från tävlingen, e) bilar som erhållits genom arv eller testamente, eller f) bilar som skaffats på en tullauktion eller någon annan av staten ordnad auktion. 2. En med otto- eller dieselmotor försedd bil som avses i 1 mom. skall med avseende på avgaser uppfylla a) kraven enligt E-reglementet nr 15/04 eller 83, b) kraven enligt det EG-direktiv som nämnts ovan i 46 § 6 mom., sådana de lyder ändrade genom direktiv 83/351/EEG, c) kraven enligt E-reglementet nr 49 när det är fråga om en bil i kategori M 2 , M 3 , N 2 eller N 3 som är försedd med dieselmotor, eller d) Förenta Staternas federativa krav för personbilar av 1975 års modell eller, när det är fråga om en bil i kategori N 1 , för lätta lastbilar av 1975 eller senare års modell (Code of Federal Regulations, § 86.075-8 eller § 86.075-9) eller, i fråga om bilar i kategori M 2 , M 3 , N 2 eller N 3 , för tunga dieselmotorer av samma års modell (Code of Federal Regulations § 86.075-11). 3. Om en bil inte uppfyller kraven enligt 46 -48 §§ eller enligt 2 mom. d punkten i denna paragraf, skall en med dieselmotor försedd bil som avses i 1 mom. eller bilens motor beträffande motorns rökbildning uppfylla kraven enligt EG-rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om åtgärder mot utsläpp av föroreningar från dieselbränsle som användas i fordon (72/306/EEG) eller E-reglementet nr 24. 54 § Bullerbegränsning 1. En bil med förbränningsmotor skall ha sådana ljuddämpare, att insugnings- eller avloppsljudet inte i störande grad överröstar annat ljud som bilen i normal drift förorsakar. Styrkan på fordonets ljud uppmätt enligt direktivet som avses i 3 mom. eller E-reglementet får inte överskrida följande värden: a) en bil i kategori M 1 med en totalmassa som är högst 3,5 ton 77 dBA b) en bil i kategori M 1 -, M 2 och M 3 vars högsta tillåtna totalmassa är större än 3,5 ton och vars motoreffekt är - mindre än 150 kW 80 dBA - 150 kW eller större 83 dBA c) en bil i kategori N 1 eller M 2 vars största tillåtna totalmassa är - högst 2 ton 78 dBA - större än 2 ton, men högst 3,5 ton 79 dBA d) en bil i kategori N 2 eller N 3 vars motoreffekt är - högst 75 kW 81 dBA - större än 75 kW men mindre än 150 kW 83 dBA - 150 kW eller större 84 dBA 2. På en bil med direktinsprutad dieselmotor får motorljudets styrka överskrida de värden som nämns i 1 mom. a och b punkten med 1 dBA. På en terrängbil (kategorier G), vars totalmassa är större än 2 ton får ljudets styrka överskrida de värden som nämns i 1 mom. a-d punkten med 1 dBA, om motoreffekten är mindre än 150 kW, och med 2 dBA, om motoreffekten är 150 kW eller större. 3. En bil anses uppfylla kraven enligt 1 mom., om den är av en modell som uppfyller kraven enligt EG-rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om tilllåten ljudnivå och avgassystemet för motorfordon (70/157/EEG) sådana de lyder ändrade genom direktivet 84/424/EEG, eller kraven enligt E-reglementet nr 51/01. 4. I fråga om bilar som förtullats som flyttgods, bilar som innehas av en främmande stats beskickning eller en medlem av diplomatkåren, bilar som erhållits genom arv eller testamente och bilar som skaffats på en tullauktion eller på någon annan av staten ordnad auktion, skall istället för de gränsvärden som avses i 1-2 mom. tillämpas kraven i EG-direktivet som nämns först i 3 mom. eller i E-reglementet nr 9 eller 51 som var gällande under det år då bilen första gången togs i bruk. 55 § Hastighetsbegränsare 1. En buss i kategori M 3 med en totalmassa som är större än 10 ton och en bil i kategori N 3 skall vara försedd med hastighetsbegränsare, som på en buss i kategori M 3 skall vara inställd så att den begränsar hastigheten till högst 100 km/h och på en bil i kategori N 3 , till högst 85 km/h. Hastighetsbegränsaren skall motsvara kraven enligt EG-direktivet 92/24/EEG eller kraven enligt E-reglementet nr 89. 2. Hastighetsbegränsare krävs inte för a) militärfordon, b) räddningsbil, c) polisbil, d) buss i kategori M 3 som används endast i tätortstrafik, eller e) bil, vars hastighet inte på grund av dess konstruktion kan överstiga de värden som nämns i 1 mom. 3. Om montering och reparering av hastighetsbegränsare stadgas särskilt. 56 § Avlägsnande av radiostörningar En bil med ottomotor skall vara försedd med ett sådant system för avlägsnande av radiostörningar som motsvarar kraven enligt EG-rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om undertryckning av radiostörningar som orsakas av ottomotorer i motorfordon (72/245/EEG), sådana de lyder ändrade genom direktivet 89/491/EEG, eller kraven i E-reglementet nr 10/01. 57 § Bränsletank 1. Bilens bränsletank skall till sin täthet, tryckhållfasthet och placering uppfylla kraven enligt EG-direktivet 70/221/EEG, E-reglementet nr 34/01 eller standarden FMVSS 301. 2. Om bränsletankens volym är större än 800 l men högst 1500 l skall bilen vara försedd med den utrustning som krävs i bestämmelserna om transport av farliga ämnen på väg. Om bränsletankarnas sammanlagda volym är större än 1500 l, tillämpas på dem vad som bestäms om behållare som är avsedda för transport av farliga ämnen. 58 § Stänkskärmar och -skydd 1. En bil skall vara försedd med stänkskärmar på varje hjul. En särskild stänkskärm krävs inte, om karosseriet eller flakbottnet utrustat med behövliga hjälpanordningar utgör ett sådant skydd mot stänk som motsvarar bestämmelser i denna paragraf. 2. Stänkskärmar på en bil i kategori M 1 skall uppfylla kraven enligt EG-rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om hjulskydd på motorfordon (78/549/EEG). En bil i någon annan kategori än M 1 skall uppfylla kraven i 3-5 mom. 3. Stänkskärmar skall vara utformade så att de täcker hela däcksbredden eller den sammanlagda bredden i fråga om dubbelmonterade däck,framme i en vinkel på minst 30° framåt och bakom på en bil i kategori N 1 50° och på andra bilar minst 90° bakåt från ett vertikalt plan som löper genom hjulets axel. Stänkskärmarna skall sträcka sig bakåt från det vertikala plan som går genom hjulets axel så att stänkskärmarnas bakre del när bilen är olastad når minst till ett horisontalplan som ligger 150 mm ovanför hjulets axel. Ytterligare skall skärningspunkten mellan stänkskärmens kant och nämnda horisontalplan ligga utanför däckets symmetrilängdplan, eller i fråga om parhjul utanför det yttersta däckets symmetrilängdplan. 4. Stänkskärmens profil skall vara rännformad så att rännans djup mätt ovanför axeln är minst 30 mm. Rännformen får minskas i riktning mot de vinklar som nämns i 3 mom. 5. Stänkskärmens avstånd från axeln får inte mellan de vinklar som nämns i 3 mom. vara större än däckets diameter. 6. På en bil i kategori N 2 eller N 3 skall bakhjulens stänkskärmar vara försedda med stänkskydd som har samma bredd som stänkskärmarna och som är placerade på ett avstånd som inte är större än 1,2 meter från hjulaxeln. Avståndet från stänkskyddens nedre kant till marken då bilen är olastad får vara högst en fjärdedel av nämnda avstånd, om inte bilens och fjädringens konstruktion förutsätter annat. Stänkskyddden på en bil i kategori N 2 vars egenmassa är större än 7,5 ton, och stänkskydden på en bil i kategori N 3 vilka uppfyller kraven enligt EG-?direktivet (91/226/EEG), anses motsvara kraven i detta moment. 59 § Gångjärn och lås På en bil i kategori M 1 skall sidodörrars gångjärn och lås till hållbarhet och funktion uppfylla kraven enligt EG-rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om dörrar på motorfordon och släpvagnar till dessa fordon (70/387/EEG), E-reglementet nr 11/02 eller standarden FMVSS 206. 60 § Hur sätena skall vara fästa Fäst- och regleringsanordningar på säten i en bil i kategori M 1 skall motsvara kraven enligt EG-rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om inredningsdetaljer i motorfordon (hållfastheten hos sätena och fästanordningarna för dessa) (74/408/EEG), sådana de lyder ändrade genom direktivet 81/577/EEG, E-reglementet nr 17/04 eller standarden FMVSS 207. Hopfällbara samt sido- eller bakåtriktade säten behöver inte uppfylla kraven i denna paragraf. 61 § Sittplatser 1. Vid beräkningen av antalet sittplatser i en bil skall för varje person reserveras en sittyta av minst 400 mm x 400 mm och, på en höjd av 500 mm från sätet, ett skulderutrymme som har en bredd som är minst 400 mm. Sätets bredd mäts på ett avstånd av 100 mm och skulderutrymmets bredd på ett avstånd av 50 mm från motsvarande ställe på ryggstödet. 2. Med avvikelse från vad som stadgas i 1 mom. anses baksätet räcka till för tre personer, om sittytans bredd, mätt i enlighet med 1 mom., är minst 1100 mm och skulderutrymmets bredd minst 1200 mm. 3. Den fria höjden, när den mäts från ytan av ett belastat säte i ryggstödets riktning och på ett avstånd av 100 mm från detta, skall vara minst 850 mm. Sätets ryggstöd skall vara minst 500 mm högt. 4. För en bils originalsäten får dock inte inom ramen för de mått som anges i denna paragraf godkännas flera sittplatser än vad biltillverkaren har avsett. 5. Om sätena i en husbil inte uppfyller stadgandena i denna paragraf, skall de uppfylla de bestämmelser om säten i husbil som har utfärdats särskilt. 62 § Passagerarutrymme i förarhytt på bil i kategori N 1. Förarhytten på en bil i kategori N anses ha platser för två personer utöver föraren, om avståndet från styraxelns förlängning längs sätets mittlinje till högra dörren eller väggen är minst 1100 mm. 2. Förarhytten på en skollastbil får bakom de egentliga sätena förses med tilläggssäten för transport av högst fyra elever. Dimensioneringen av sittplatserna får avvika från bestämmelserna i 61 §. 63 § Säten i lastutrymmet på bilar i kategori N 1. I ett täckt lastutrymme eller en täckt avdelning av lastutrymmet på en bil i kategori N får säten installeras på följande villkor: a) säten får installeras inom ramen för bilens bärförmåga, varvi

    Teksti jatkuu virallisessa lähteessä.

    Aiheeseen liittyvät oppaat, UKK ja sopimuspohjat