1329/1996
Svenska
1329/1996 — Lag om ändring av sysselsättningslagen
Oikeudellista tietoa, ei oikeudellista neuvontaa. Tarkista voimassa oleva teksti virallisesta lähteestä.
Analysoi tämä laki tekoälyllä18 § Ordnande av möjlighet till rehabilitering, utbildning och arbete För en sådan arbetslös arbetssökande som är född 1942 eller därefter och som har fyllt 55 år och till vilken arbetslöshetsdagpenning har betalts för den i lagen om utkomstskydd för arbetslösa stadgade maximitiden, men som enligt de stadganden i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, som gällde före den 1 januari 1997, trots dagpenningsperiodens maximilängd har haft rätt att få arbetslöshetsdagpenning tills han fyller 60 år, tryggas möjlighet till sysselsättningsfrämjande rehabilitering eller utbildning. Vid en på detta sätt ordnad utbildning har den arbetslösa under utbildningstiden rätt till de i lagen om arbetskraftspolitisk vuxenutbildning (763/90) avsedda studiesociala förmånerna på de villkor som stadgas i nämnda lag. Om en sådan arbetslös person som avses i 1 mom. inte kan sysselsättas på den öppna arbetsmarknaden och lämplig utbildning eller rehabilitering inte kan ordnas för honom, är den kommun som enligt 2 § lagen om hemkommun (201/94) är personens hemkommun skyldig att på anvisning av arbetskraftsmyndigheterna för personen i fråga ordna möjlighet till arbete för 10 månader ( sysselsättningsskyldighet ). Kommunen skall ordna möjligheten till arbete så att den som sysselsätts kan påbörja arbetet när den i lagen om utkomstskydd för arbetslösa stadgade maximitiden för dagpenningsperioden har gått till ända. Arbetet skall vara ett heltidsarbete enligt branschens regelbundna arbetstider. Vad 1 och 2 mom. stadgar tillämpas inte om en person genom att inte ansöka om dagpenning eller annars har gett upphov till att maximitiden för dagpenningsperioden inte har gått till ända innan han har fyllt 55 år. Under den granskningsperiod som stadgas i lagen om utkomstskydd för arbetslösa utfört arbete eller genomgången utbildning, som hänförs till arbetsvillkoret, förkortar sysselsättningsskyldigheten på 10 månader. Om den verkställighet som gäller ordnandet av möjlighet till arbete stadgas närmare genom förordning. 18 a § Sysselsättningsskyldighetens upphörande Kommunens skyldighet att med stöd av 18 § ordna möjlighet till arbete för därtill berättigade upphör om 1) arbetssökanden utan i 7 a § lagen om utkomstskydd för arbetslösa avsedd giltig orsak vägrar att ta emot ett honom anvisat och med hänsyn till hans arbetsförmåga lämpligt arbete som ordnats med stöd av sysselsättningsskyldigheten, 2) det arbete som anvisats en arbetssökande avbryts av orsak som beror på arbetndökanden, eller 3) för arbetssökanden, på grund av att han inte längre är arbetslös arbetssökande, inte kan ordnas arbete inom tre månader från det sysselsättningsskyldigheten har trätt i kraft. 21 § Sysselsättningsstöd till kommunen Om arbetskraftsbyrån med stöd av 18 § anvisar en arbetslös person att sysselsättas av kommunen, har kommunen rätt att få normalt sysselsättningsstöd höjt med 80 procent. Till kommunen betalas tilläggsstöd på grundval av den andel av områdets arbetraft som kommunen i genomsnitt under en månad har sysselsatt med sysselsättningsalag. Tilläggsstöd betalas endast för de syelsatta vilkas antal överstiger de sysselsattas andel av arbetskraften i kommunen. Tilläggsstödets storlek bestäms enligt följande: De sysselsattas andel av arbetskraften i kommunen Tilläggsstödets andel minst 1 % 10 % '' 1,5 % 20 % '' 2 % 30 % Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan den träder i kraft. RP 210/1996 ApUB 17/1996 RSv 225/1996 Helsingfors den 30 december 1996 Republikens President MARTTI AHTISAARI Arbetsminister Liisa Jaakonsaari
