← Suomi
    380/2023
    Svenska

    380/2023 — Lag om ordnande av arbetskraftsservice

    Oikeudellista tietoa, ei oikeudellista neuvontaa. Tarkista voimassa oleva teksti virallisesta lähteestä.

    Analysoi tämä laki tekoälyllä
    1 kap. Allmänna bestämmelser 1 § Tillämpningsområde Denna lag innehåller bestämmelser om offentlig arbetskraftsservice som omfattas av kommunernas organiseringsansvar och om de uppgifter som gäller sådan service. Genom offentlig arbetskraftsservice tryggas tillgången på kompetent arbetskraft och möjligheterna för dem som söker arbete att få arbete, uppkomsten av ny företagsverksamhet främjas och företagens verksamhetsförutsättningar och arbetslivet förbättras. Lagen innehåller också bestämmelser om vissa uppgifter som staten har inom offentlig arbetskraftsservice. Bestämmelserna i 143 och 144 § tillämpas på arbetskraftsservice som tillhandahålls av enskilda aktörer. 2 § Offentlig arbetskraftsservice Som offentlig arbetskraftsservice enligt denna lag ordnas 1) arbetsförmedling, 2) information, rådgivning och vägledning, 3) träning, 4) arbetskraftsutbildning, 5) utbildning inom omställningsskyddet. I den offentliga arbetskraftsservicen ingår även sakkunnigbedömningar som gäller enskilda kunders serviceprocess, försöksverksamhet enligt denna lag, arbetssökandes frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån samt stöd, subventioner och ersättningar till arbetsgivare och enskilda kunder. 3 § Definitioner I denna lag avses med 1) arbetskraftsmyndighet den myndighet vid en kommun eller samkommun som ansvarar för att ordna arbetskraftsservice samt den myndighet till vilken myndighetsuppgifter enligt denna lag har överförts enligt vad som avses i 13 § 2 mom., 2) kund en fysisk person ( enskild kund ) eller en arbetsgivare som ansöker om eller får service, stöd, subvention eller ersättning enligt denna lag, 3) arbetssökande en enskild kund som är registrerad som arbetssökande och vars jobbsökning är i kraft på det sätt som avses i 27 och 28 §, 4) arbetslös en person som a) inte står i ett anställningsförhållande; som arbetslös betraktas även den som står i ett anställningsförhållande och som är permitterad på heltid eller vars ordinarie arbetstid per vecka är under fyra timmar eller vars varierande arbetstid per vecka enligt ett arbetsavtal med garanterad minimiarbetstid är under fyra timmar, b) inte på det sätt som avses i 2 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa (1290/2002) är sysselsatt på heltid i företagsverksamhet eller i eget arbete mer än två veckor utan avbrott; som arbetslös betraktas även den som utan hinder av sysselsättning i företagsverksamhet eller i eget arbete har rätt till arbetslöshetsförmån enligt 2 kap. 5 a § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, och c) inte är studerande på heltid enligt 2 kap. 10 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa; som arbetslös betraktas även den som utan hinder av studier har rätt till arbetslöshetsförmån enligt 10 b § i det kapitlet, 5) person som hotas av arbetslöshet en person som inte är arbetslös och som a) löper risk att bli arbetslös inom två veckor, b) är en sådan person som avses i 69 § 1 mom., 6) lönesubventionerat arbete arbete där arbetsgivaren för arbetstagarens lönekostnader har beviljats lönesubvention eller sysselsättningsstöd avseende personer som fyllt 55 år enligt 10 kap., samt i 108 § avsett arbete ordnat på basis av sysselsättningsskyldighet, 7) sysselsättningsplan en plan som arbetskraftsmyndigheten upprättat tillsammans med den arbetssökande, 8) plan som ersätter sysselsättningsplan en aktiveringsplan enligt lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte (189/2001), en integrationsplan enligt lagen om främjande av integration (1386/2010) eller en sektorsövergripande sysselsättningsplan enligt lagen om sektorsövergripande främjande av sysselsättningen (381/2023), 9) jobbsökningsskyldighet den skyldighet en arbetssökande enligt en i 5 kap. avsedd sysselsättningsplan har att inom en granskningsperiod söka arbetsmöjligheter som ett villkor för erhållande av arbetslöshetsförmån, 10) omställningsskydd en åtgärdsmodell som arbetskraftsmyndigheten, arbetsgivaren och arbetstagare genomför i samarbete med varandra, med hjälp av vilken man försöker hjälpa en arbetstagare som blir arbetslös på grund av uppsägning eller permittering eller på grund av att en visstidsanställning upphör att så snabbt som möjligt få arbete på nytt och som består av sådan service enligt denna lag som överenskommits i sysselsättningsplanen och eventuell annan service som utvecklar yrkesfärdigheterna, 11) den allmänna gruppundantagsförordningen om statligt stöd kommissionens förordning (EU) nr 651/2014 genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den inre marknaden enligt artiklarna 107 och 108 i fördraget, 12) de minimis-stöd stöd som omfattas av kommissionens förordning (EU) nr 1407/2013 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse, kommissionens förordning (EU) nr 1408/2013 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse inom jordbrukssektorn eller kommissionens förordning (EU) nr 717/2014 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse inom fiskeri- och vattenbrukssektorn, 13) ekonomisk verksamhet tillhandahållande av varor eller tjänster på marknaden. När det i denna lag hänvisas till anställningsförhållanden och lagstiftning som ska iakttas i anställningsförhållanden, gäller det också tjänsteförhållanden och lagstiftning som ska iakttas i tjänsteförhållanden. 4 § Ordnande och tillhandahållande av offentlig arbetskraftsservice Offentlig arbetskraftsservice ska ordnas utifrån behoven och med förutseende av förändringarna inom näringslivet och arbetsmarknaden samt utifrån kundernas servicebehov. Servicen ska planeras och genomföras så att den med avseende på innehåll, kvalitet och omfattning uppfyller kundens servicebehov. Offentlig arbetskraftsservice ska tillhandahållas utifrån kundens servicebehov, som arbetskraftsmyndigheten ska bedöma i samråd med kunden. Kunder ska tillhandahållas sådan service som på bästa sätt tryggar tillgången på kompetent arbetskraft, hjälper enskilda kunder få arbete på den öppna arbetsmarknaden och bidrar till att företagsverksamhet inleds. Närmare bestämmelser om bedömning av arbetssökandes servicebehov finns i 4 kap. Offentlig arbetskraftsservice ska tillhandahållas i form av service som kunderna kan använda på egen hand och i form av personlig service. Hur en kund uträttar ärenden hos arbetskraftsmyndigheten samt hur kontakten mellan kunden och myndigheten ska skötas bestäms utifrån denna lag och det bedömda servicebehovet. 5 § Principer för ordnande och tillhandahållande av service Inom offentlig arbetskraftsservice ska jämlikhet och opartiskhet iakttas, och arbetstvister får inte påverka det huruvida service tillhandahålls. Arbetssökande ska informeras om arbetstvister när arbete erbjuds. När offentlig arbetskraftsservice ordnas, produceras och utvecklas, när det informeras om offentlig arbetskraftsservice och när personer hänvisas till offentlig arbetskraftsservice ska likabehandling och jämställdhet på arbetsmarknaden främjas. När offentlig arbetskraftsservice ordnas ska det främjas särskilt att personer i svag ställning på arbetsmarknaden får arbete. 6 § Avgiftsfrihet Offentlig arbetskraftsservice är avgiftsfri för enskilda kunder. Offentlig arbetskraftsservice är avgiftsfri för arbetsgivare med undantag av sådan gemensamt anskaffad utbildning som avses i 62 §. 7 § Finansiering Kommuner beviljas statsandel för ordnande av sådan offentlig arbetskraftsservice som avses i denna lag och för skötsel av de uppgifter som gäller sådan service. Bestämmelser om beviljande av statsandel finns i lagen om statsandel för kommunal basservice (618/2021). 8 § Hänvisande till en annan serviceanordnare och samordning av servicen Om en kunds servicebehov gör det nödvändigt med annan service än den som arbetskraftsmyndigheten ordnar, ska kunden informeras om vilka andra servicemöjligheter som finns och vid behov hänvisas till en annan myndighets eller serviceanordnares service, vid behov i samarbete med dessa. Arbetskraftsmyndigheten ska vid behov samarbeta med den andra serviceanordnaren för att samordna servicen. 9 § Samarbetsskyldighet Vid verkställighet, planering och utveckling av offentlig arbetskraftsservice ska arbetskraftsmyndigheterna samarbeta med varandra samt med närings-, trafik- och miljöcentralerna, närings-, trafik- och miljöcentralernas utvecklings- och förvaltningscenter ( utvecklings- och förvaltningscentret ), välfärdsområdena, Folkpensionsanstalten och andra myndigheter samt utbildningsanordnare, arbetslivsorganisationer och andra intressentgrupper. 10 § Den arbetssökandes bostad, hemkommun och pendlingsområde En arbetssökande ska underrätta arbetskraftsmyndigheten om de kontaktuppgifter med hjälp av vilka den arbetssökande kan nås utan dröjsmål och om ändringar i kontaktuppgifterna. Såvida det inte finns skäl att bedöma saken på annat sätt betraktas som en arbetssökandes bostad vid tillämpningen av denna lag i första hand den adress som den arbetssökande uppger för arbetskraftsmyndigheten och i andra hand den adress som avses i 13 § 1 mom. 3 punkten i lagen om befolkningsdatasystemet och de certifikattjänster som tillhandahålls av Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata (661/2009). Som den arbetssökandes hemkommun betraktas den hemkommun som i enlighet med lagen om hemkommun (201/1994) antecknats i befolkningsdatasystemet. Pendlingsområdet sträcker sig 80 kilometer från personens faktiska bostad. 11 § Tillämpning av den allmänna gruppundantagsförordningen om statligt stöd Om stöd som avses i denna lag beviljas i form av stöd enligt den allmänna gruppundantagsförordningen om statligt stöd, tillämpas på stödet utöver villkoren enligt denna lag de villkor som föreskrivs i den förordningen. Stöd enligt den allmänna gruppundantagsförordningen om statligt stöd beviljas inte, om 1) den som ansöker om stöd är ett företag i svårigheter enligt artikel 2.18 i den förordningen, eller 2) den som ansöker om stöd är föremål för betalningskrav på grundval av beslut av Europeiska kommissionen så som avses i artikel 1.4 a i den förordningen. 2 kap. Kommunens organiseringsansvar 12 § Ordnande av arbetskraftsservice Kommuner vars arbetskraft uppgår till minst 20 000 personer kan själva ordna den arbetskraftsservice som enligt denna lag omfattas av kommunens organiseringsansvar. Om en kommuns arbetskraft är mindre än 20 000 personer ska kommunen i syfte att ordna servicen bilda ett samarbetsområde ( sysselsättningsområde ) tillsammans med en eller flera andra kommuner så att arbetskraften i de kommuner som ingår i sysselsättningsområdet uppgår till minst 20 000 personer totalt. Sysselsättningsområdet ska utgöra ett geografiskt sammanhängande och i arbetsmarknads- och pendlingshänseende funktionellt område. Med en kommuns arbetskraft enligt 1 mom. avses det totala antalet sysselsatta och arbetslösa i kommunen enligt Statistikcentralens sysselsättningsstatistik. 13 § Samarbete mellan kommuner för att fullfölja organiseringsansvaret De kommuner som bildar ett sysselsättningsområde ska avtala om hur arbetskraftsservicen och de uppgifter som har samband med arbetskraftsservicen ska organiseras baserat på lagstadgat samarbete enligt kommunallagen (410/2015). Servicen ska organiseras och produceras med beaktande av den befintliga verksamheten i de kommuner som deltar i samarbetet, befolkningsstrukturen i sysselsättningsområdet, kundernas servicebehov och andra omständigheter avseende tillhandahållandet av service. Trots 8 § 2 mom. 5 punkten i kommunallagen kan den kommun eller samkommun som ansvarar för organiseringen komma överens om hur arbetskraftsmyndigheternas befogenheter enligt denna lag ska utövas med iakttagande av vad som i 54 § i kommunallagen föreskrivs om avtal om skötseln av en myndighetsuppgift. 14 § Bildande av sysselsättningsområden i vissa situationer Om arbetskraften i en kommun som självständigt ansvarar för att ordna servicen eller den sammanlagda arbetskraften i kommunerna i ett sysselsättningsområde vid utgången av tre på varandra följande kalenderår understiger det som anges i 12 § 1 mom. i denna lag och kommunen eller sysselsättningsområdet inte har beviljats ett sådant tillstånd som avses i 4 § i lagen om införande av lagen om ordnande av arbetskraftsservice och vissa lagar som har samband med den (383/2023), ska kommunen eller sysselsättningsområdets kommuner vidta åtgärder för att med andra kommuner avtala om ett sådant samarbete som uppfyller villkoren i 12 § i denna lag. Avtalet ska ingås så att det är i kraft senast från ingången av det andra året efter tidsfristen. 15 § Upplysningsskyldighet De kommuner som bildar ett sysselsättningsområde ska till arbets- och näringsministeriet ge in ett avtal om ett gemensamt organ eller ett grundavtal för en samkommun. Avtalet ska ges in till arbets- och näringsministeriet inom två veckor från det att samarbetsavtalet eller grundavtalet godkänns. En kommun som har beslutat att ordna arbetskraftsservice självständigt ska ge in beslut om detta till arbets- och näringsministeriet inom två veckor från det att beslutet fattas. Om det sker en ändring i medlemskommunerna eller parterna i ett sysselsättningsområde, ska arbets- och näringsministeriet upplysas om ändringen i överensstämmelse med 1 och 2 mom. När de handlingar som avses i denna paragraf ges in ska också en plan för hur arbetskraftsservicen kommer att ordnas ges in. Av planen ska följande framgå: 1) de ekonomiska resurser och personalresurser som reserveras för skötseln av uppgifterna enligt denna lag och hur resurserna ska riktas, 2) lösningarna för hur servicen enligt denna lag ska produceras och riktas, 3) antalet verksamhetsställen och var verksamhetsställena är belägna, 4) samarbetspartner och samarbetsformer, 5) främjande av arbetskraftsinvandring, matchning av arbetskraft och arbetstillfällen samt arbetskraftens rörlighet, 6) beredskap för situationer med strukturförändringar. 16 § Statsrådets beslutanderätt Om den i 12 § avsedda arbetskraften i en kommun understiger 20 000 personer och statsrådet inte har beviljat ett sådant tillstånd som avses i 4 § i lagen om införande av lagen om ordnande av arbetskraftsservice och vissa lagar som har samband med den, och kommunen blir utanför ett sysselsättningsområde, ska statsrådet besluta att ett sysselsättningsområde bildas eller att kommunen ingår i ett sysselsättningsområde samt bestämma kostnadsfördelningen, förvaltningsmodellen, de principer enligt vilka tjänsterna och uppgifterna ska organiseras och annat som är nödvändigt för att organisera samarbetet och som kommunerna inte har avtalat om. Innan statsrådet fattar beslutet ska det höra de berörda kommunerna och det berörda sysselsättningsområdet. Statsrådets beslut om villkoren för samarbetet är i kraft tills de berörda kommunerna avtalar något annat. De berörda kommunerna ska omedelbart inleda förfarande för ändring av samarbetsavtal. Bestämmelser om ändring av samarbetsavtal finns i kommunallagen. Statsrådet får fatta beslut enligt 1 mom. också om 1) en kommun eller ett sysselsättningsområde i övrigt inte uppfyller de villkor som föreskrivs i 12 § 1 mom., 2) en kommun som ansvarar för att ordna service och vars arbetskraft under tre på varandra följande år har understigit 20 000 personer blir utanför ett sysselsättningsområde, 3) den sammanlagda arbetskraften i kommunerna i ett sysselsättningsområde under tre på varandra följande år har understigit 20 000 personer och kommunerna inte avtalar om att utöka sysselsättningsområdet eller om att bilda ett nytt sysselsättningsområde som uppfyller villkoren i 12 §, 4) en eller flera kommuner meddelar utträde ur ett sysselsättningsområde varefter kommunen eller sysselsättningsområdet inte uppfyller villkoren i 12 § och det inte har avtalats om ett nytt sysselsättningsområde som uppfyller villkoren, 5) det är fråga om en situation enligt 24 § 3 mom. 17 § Skyldighet att tillhandahålla service Arbetskraftsmyndigheten ska tillhandahålla arbetskraftsservice till enskilda kunder som har sin i lagen om hemkommun avsedda hemkommun i kommunen eller sysselsättningsområdet i fråga. Om en person inte har någon hemkommun i Finland eller har sin hemkommun i landskapet Åland, ska servicen tillhandahållas av den kommun där personen huvudsakligen vistas. Arbetskraftsmyndigheten ska tillhandahålla arbetskraftsservice också till sådana enskilda kunder som på grund av arbete, studier, fritid, en nära anhörig eller annan närstående person som bor i kommunen eller av någon annan motsvarande orsak regelbundet eller en längre tid bor eller vistas i kommunen eller i en kommun i sysselsättningsområdet. En sådan person ska göra en skriftlig anmälan till den arbetskraftsmyndighet som bestäms på grundval av personens hemkommun om att personen blir kund hos den andra arbetskraftsmyndigheten. Arbetskraftsmyndigheten får inte på grundval av hemkommun eller bostads- eller vistelseort begränsa en enskild kunds möjligheter att delta i arbetskraftsutbildning, om inte något annat följer av särskilda skäl. Arbetskraftsmyndigheten ska tillhandahålla arbetsgivare arbetskraftsservice oberoende av deras hemort eller verksamhetsställe. 18 § Ersättning i vissa fall för kostnader för tillhandahållande av arbetskraftsservice Om en arbetskraftsmyndighet tillhandahåller en i 17 § 2 mom. avsedd enskild kund service, ska kundens hemkommun ersätta den arbetskraftsmyndigheten för kostnaderna för servicen. Hemkommunen ska ersätta kostnaderna också när en enskild kund deltar i arbetskraftsutbildning ordnad av en annan arbetskraftsmyndighet än den som bestäms på grundval av hemkommun. Ersättningen ska basera sig på den produktifiering eller det produktpris som kommunen använder för att följa upp sin verksamhet eller som samkommunen använder för fakturering till medlemskommunerna. Närmare bestämmelser om grunderna för ersättning för service och om faktureringsförfarandet får utfärdas genom förordning av arbets- och näringsministeriet. 19 § Servicespråk Bestämmelser om rätten att använda finska eller svenska och att bli hörd och få expeditioner på finska eller svenska samt om rätten till tolkning vid användningen av dessa språk hos myndigheter finns i språklagen (423/2003). Inom sådan offentlig arbetskraftsservice som avses i denna lag har kunden dock rätt att i egen sak använda sitt eget språk, finska eller svenska, också i kontakt med enspråkiga arbetskraftsmyndigheter. För att de språkliga rättigheterna ska tillgodoses har kunden rätt att uträtta ärenden också hos någon annan arbetskraftsmyndighet än den som bestäms på grundval av kundens hemkommun. På ersättning av kostnaderna för servicen tillämpas 18 §. 3 kap. Styrning och tillsyn 20 § Allmän styrning av den offentliga arbetskraftsservicen Arbets- och näringsministeriet har hand om den allmänna styrningen och utvecklingen av samt tillsynen över den offentliga arbetskraftsservicen. 21 § Nationella mål för främjande av sysselsättningen Statsrådet fastställer de nationella målen för främjande av sysselsättningen en regeringsperiod åt gången, efter föredragning från arbets- och näringsministeriet. Arbets- och näringsministeriet ska årligen följa upp och utvärdera hur målen har uppnåtts. Statsrådet kan se över målen om det sker väsentliga förändringar i arbetsmarknadsläget. I de nationella målen för främjande av sysselsättningen kan följande anges: 1) mål för att säkerställa att arbetskraftsservicen förverkligas, att servicen är verkningsfull och samordnad och tillgodoser de språkliga rättigheterna samt mål för att främja jämställdhet mellan könen och likabehandling, 2) mål som gäller tillgång på kompetent arbetskraft och att främja invandring av experter, 3) mål för samarbetet mellan staten, kommunerna, sysselsättningsområdena och övriga aktörer, 4) utvecklingsmål för sysselsättningsförvaltningen, 5) utvecklingsmål för informationshanteringen och digitaliseringen inom arbetskraftsservicen, samt 6) andra mål än de som anges i 1–5 punkten och som behövs för att främja sysselsättningen. Närmare bestämmelser om beredning och översyn av de nationella målen för främjande av sysselsättningen får utfärdas genom förordning av statsrådet. 22 § Nationell delegation för främjande av sysselsättningen och delegationens uppgifter Statsrådet ska efter föredragning från arbets- och näringsministeriet tillsätta en nationell delegation för främjande av sysselsättningen och utse en ordförande och en vice ordförande för delegationen. Delegationen ska tillsättas för en regeringsperiod åt gången. I delegationen ska det åtminstone ingå representanter för kommunerna, de relevanta ministerierna, den statliga regionförvaltningen och organisationerna inom arbetslivet och näringslivet. Delegationen har till uppgift att ge arbets- och näringsministeriet stöd när ministeriet styr främjandet av sysselsättningen, följa och förutse hur servicesystemet fungerar och behandla utvecklingsbehov som gäller främjandet av sysselsättningen. Delegationen ska varje regeringsperiod lämna en redogörelse om läget för servicesystemet till statsrådet. Redogörelsen ska innehålla en bedömning av hur servicesystemet fungerar och hur förutsättningarna att ordna service uppfylls, inbegripet hur finansieringssystemet fungerar och hur ändamålsenliga kriterierna för organiseringsansvar är. I samband därmed kan delegationen även göra framställningar om ändringar i lagstiftningen och andra ändringar. Närmare bestämmelser om delegationens sammansättning, sektioner, uppgifter och arbetsmetoder får utfärdas genom förordning av statsrådet. 23 § Regionala diskussioner för samarbete och uppföljning i syfte att främja sysselsättningen Arbets- och näringsministeriet och närings-, trafik- och miljöcentralen ska med arbetskraftsmyndigheterna regelbundet föra regionala diskussioner för samarbete och uppföljning i syfte att främja sysselsättningen. Också andra aktörer som är viktiga med tanke på främjandet av sysselsättningen kan delta i diskussionerna. Diskussionerna ska bygga på uppföljnings- och analysdata om sysselsättning och arbetskraftsservice. Parterna ska diskutera hur sysselsättningen har främjats inom varje närings-, trafik- och miljöcentrals verksamhetsområde mot bakgrund av de nationella målen och de lokala villkoren för främjande av sysselsättningen. Vid diskussionerna ska parterna behandla åtminstone vilken effekt den arbetskraftsservice som arbetskraftsmyndigheterna ordnat har haft och behoven i fråga om utveckling och samarbete, samt stödja utbyte av erfarenheter och spridning av god praxis i fråga om arbetskraftsservice i olika regioner som har visat sig vara bra och verkningsfull. Närmare bestämmelser om ordnande av regionala diskussioner för samarbete och uppföljning i syfte att främja sysselsättningen och om innehållet i diskussionerna får utfärdas genom förordning av statsrådet. 24 § Stöd för att trygga förutsättningarna att ordna arbetskraftsservice samt samrådsförfarande Arbetskraftsmyndigheten och staten ska tillsammans utreda vilka möjligheter arbetskraftsmyndigheten har att trygga den service som lagstiftningen kräver. Vid behov ska arbetskraftsmyndigheten och staten vidta åtgärder för att trygga förutsättningarna för servicen. Arbets- och näringsministeriet kan inleda ett samrådsförfarande med en sådan arbetskraftsmyndighet vars kapacitet att ordna arbetskraftsservice har försämrats avsevärt under två på varandra följande år jämfört med andra motsvarande arbetskraftsmyndigheter som anordnar arbetskraftsservice. Arbets- och näringsministeriet, arbetskraftsmyndigheten och finansministeriet ska överlägga och komma överens om en handlingsplan för att rätta till situationen samt komma överens om hur planen ska följas upp. Arbetskraftsmyndigheten ska utan dröjsmål upprätta och behandla handlingsplanen och delge sitt beslut om planen till arbets- och näringsministeriet och finansministeriet för eventuella vidare åtgärder. Om arbets- och näringsministeriet och finansministeriet tillsammans bedömer att arbetskraftsmyndighetens kapacitet att ordna i denna lag avsedd arbetskraftsservice trots den handlingsplan som avses i 2 mom. avsevärt har försämrats på ett icke-tillfälligt sätt, kan statsrådet efter att ha hört arbetskraftsmyndigheten fatta ett i 16 § avsett beslut om sysselsättningsområde. Arbets- och näringsministeriets och finansministeriets gemensamma bedömning av huruvida arbetskraftsmyndighetens kapacitet att ordna arbetskraftsservice avsevärt har försämrats på det sätt som avses i 2 mom. ska grunda sig på en övergripande utvärdering av ordnandet av service, tillgången på service och kommunens eller samkommunens ekonomi. Saker som kan beaktas i utvärderingen är aktiveringsgraden för långtidsarbetslösa eller annan motsvarande sysselsättningsfrämjande verksamhet, det att arbetslösheten i kommunen eller sysselsättningsområdet jämfört med läget hos motsvarande arbetskraftsmyndigheter har ökat i mer än 12 månader, det huruvida diskussioner som gäller den i 4 kap. avsedda serviceprocessen för arbetssökande har ordnats i kommunen eller sysselsättningsområdet samt det att arbetskraftsmyndighetens kapacitet att ordna i denna lag avsedd arbetskraftsservice avsevärt har försämrats av någon annan orsak. Närmare bestämmelser om samrådsförfarandena för sysselsättningsförvaltning, om upprättande och uppföljning av handlingsplaner samt om grunderna för bedömning av hur arbetskraftsmyndigheter har ordnat arbetskraftsservice får utfärdas genom förordning av statsrådet. 25 § Tillsyn Regionförvaltningsverken behandlar förvaltningsklagan som gäller lagenligheten hos sådana uppgifter och sådan offentlig arbetskraftsservice som denna lag ålägger arbetskraftsmyndigheter. Bestämmelser om förvaltningsklagan finns i 8 a kap. i förvaltningslagen (434/2003). Ett regionförvaltningsverk kan också på eget initiativ utöva tillsyn över de uppgifter och den service som avses i 1 mom. Tillsynen får omfatta inspektioner. På inspektionerna tillämpas 39 § i förvaltningslagen. Närmare bestämmelser om innehållet i tillsynen på eget initiativ och inspektionerna får utfärdas genom förordning av statsrådet. 26 § Påföljder inom tillsynen på eget initiativ Om det i samband med tillsyn på eget initiativ konstateras att en arbetskraftsmyndighet eller en anställd hos arbetskraftsmyndigheten har förfarit felaktigt eller underlåtit att fullgöra sin skyldighet, kan regionförvaltningsverket göra den övervakade uppmärksam på kraven på god förvaltning eller underrätta den övervakade om sin uppfattning om ett lagenligt förfarande. Anses detta inte vara tillräckligt med beaktande av de omständigheter som inverkar på helhetsbedömningen av saken, kan den övervakade ges en anmärkning, om inte det felaktiga förfarandet eller underlåtenheten är av sådan art eller så allvarlig att det finns orsak att vidta åtgärder för att inleda ett förfarande enligt någon annan lag. Om väsentliga brister som gäller ordnandet av i denna lag avsedd service upptäcks eller om verksamheten i övrigt strider mot lag, får regionförvaltningsverket meddela arbetskraftsmyndigheten ett föreläggande om att bristerna eller missförhållandena ska avhjälpas. När ett föreläggande meddelas ska det sättas ut en tid inom vilken behövliga åtgärder ska vidtas. Föreläggandet får förenas med vite. Bestämmelser om vite finns i viteslagen (1113/1990). Regionförvaltningsverket ska regelbundet underrätta arbets- och näringsministeriet om vidtagna tillsynsåtgärder och om brister som upptäckts vid tillsynen. När det är fråga om väsentliga brister i en arbetskraftsmyndighets verksamhet ska regionförvaltningsverket dock underrätta arbets- och näringsministeriet omedelbart. 4 kap. Serviceprocessen för arbetssökande 27 § Inledande av jobbsökning En enskild kunds jobbsökning inleds den dag då kunden elektroniskt begär det via den för ändamålet avsedda nättjänsten eller personligen hos arbetskraftsmyndigheten och kunden registreras som arbetssökande i den i 120 § avsedda nationella informationsresursen för arbetskraftsservice. Arbetskraftsmyndigheten kan också godkänna en begäran som framförts på annat sätt. Förutsättningen för att en enskild kund ska registreras som arbetssökande är att personen 1) lämnar de uppgifter om sin arbetserfarenhet, arbetsförmåga, utbildning och övriga kompetens som behövs med tanke på sysselsättning och offentlig arbetskraftsservice, 2) meddelar sin adress och andra kontaktuppgifter för att utan dröjsmål kunna nås, och 3) vidtar de övriga åtgärder som serviceprocessen för arbetssökande kräver. Om inte något annat följer av internationella avtal som är förpliktande för Finland, förutsätter registreringen av en utländsk medborgare eller statslös person som arbetssökande dessutom att denna 1) på basis av internationella avtal om arbetskraftens fria rörlighet som är förpliktande för Finland har rätt att komma till Finland för att söka arbete och förvärvsarbeta utan den prövning av tillgången på arbetskraft som avses i utlänningslagen (301/2004), eller 2) har rätt att förvärvsarbeta med stöd av ett uppehållstillstånd och tillståndet inte är förenat med några begränsningar som gäller arbetsgivaren. Om en enskild kund inte kan registreras som arbetssökande, meddelar arbetskraftsmyndigheten beslut om att registrering avslås. 28 § När en jobbsökning upphör att vara i kraft En jobbsökning upphör att vara i kraft om den arbetssökande 1) meddelar arbetskraftsmyndigheten att den arbetssökande inte längre önskar hålla sin jobbsökning i kraft eller inte förnyar sin jobbsökning, 2) inte inom den tid som arbetskraftsmyndigheten har satt ut lämnar de redogörelser om sin arbetserfarenhet, arbetsförmåga, utbildning och övriga kompetens som behövs med tanke på sysselsättning och offentlig arbetskraftsservice, 3) upprepade gånger under en granskningsperiod på 12 månader underlåter att inom den tid som arbetskraftsmyndigheten har satt ut och på det sätt som myndigheten förutsätter vara i kontakt med myndigheten. Med att vara i kontakt med myndigheten i enlighet med 1 mom. 3 punkten anses också att anlända till en inledande intervju, ett samtal om jobbsökning och ett kompletterande samtal om jobbsökning vid den tidpunkt som personen själv har reserverat via den för ändamålet avsedda nättjänsten. Jobbsökningen för utländska medborgare eller statslösa personer som är arbetssökande upphör också att vara i kraft om den arbetssökande inte längre uppfyller de i 27 § 3 mom. angivna förutsättningarna för registrering som arbetssökande. 29 § Inledande av jobbsökning på nytt När en jobbsökning har upphört att vara i kraft kan den inledas på nytt med iakttagande av vad som föreskrivs i 27 §. Om jobbsökningen har upphört att vara i kraft med stöd av 28 § 1 mom. 2 punkten krävs det dessutom att den enskilda kunden i samband med begäran om att jobbsökning inleds lämnar de upplysningar som arbetskraftsmyndigheten begär. Om jobbsökningen har upphört att vara i kraft med stöd av 28 § 1 mom. 2 eller 3 punkten kan arbetskraftsmyndigheten begränsa personens rätt att på elektronisk väg inleda jobbsökning i den för ändamålet avsedda nättjänsten. 30 § Information till arbetssökande Arbetskraftsmyndigheten ska i samband med att en person registreras som arbetssökande eller utan dröjsmål därefter informera den arbetssökande om den jobbsökningsskyldighet som ingår i sysselsättningsplanen och om andra omständigheter som gäller jobbsökningen, om den offentliga arbetskraftsservice som står till buds, om villkoren för att jobbsökningen ska vara i kraft och om omställningsskyddet. Vid behov ska arbetskraftsmyndigheten dessutom informera den arbetssökande om annan service till stöd för den arbetssökandes jobbsökning och sysselsättning samt om hur man ansöker om arbetslöshetsförmån och om de viktigaste arbetskraftspolitiska förutsättningarna för att få förmånen. 31 § Ordnande av inledande intervju Arbetskraftsmyndigheten ska ordna en inledande intervju eller ett kompletterande samtal om jobbsökning med en arbetssökande inom fem vardagar från jobbsökningens början. Om ett kompletterande samtal om jobbsökning ordnas, ska en inledande intervju ordnas snarast möjligt därefter. En ny inledande intervju ordnas endast om det har förflutit minst sex månader sedan jobbsökningen har upphört och personen registreras som arbetssökande på nytt. Den inledande intervjun ordnas vid arbetskraftsmyndighetens verksamhetsställe eller något annat serviceställe, om det inte finns vägande skäl som gör det mer ändamålsenligt att ordna intervjun på annat sätt. 32 § Ordnande av samtal om jobbsökning och kompletterande samtal om jobbsökning Arbetskraftsmyndigheten ska ordna 1) för en arbetssökande som är arbetslös eller hotas av arbetslöshet, fem kompletterande samtal om jobbsökning under de tre månader som följer på den inledande intervjun; om ett kompletterande samtal om jobbsökning har föregått den inledande intervjun ska myndigheten dock ordna fyra kompletterande samtal om jobbsökning, 2) för en arbetssökande som är arbetslös eller hotas av arbetslöshet eller som antingen är anställd på deltid eller permitterad genom förkortad arbetstid, ett samtal om jobbsökning alltid när tre månader har förflutit från den inledande intervjun eller det senaste samtalet om jobbsökning enligt denna punkt, 3) för en arbetssökande som är arbetslös, två kompletterande samtal om jobbsökning inom en månads tid när sex månader har förflutit från den inledande intervjun eller det senaste kompletterande samtalet om jobbsökning enligt denna punkt, 4) för enskilda kunder, utöver vad som föreskrivs i 1–3 punkten, kompletterande samtal om jobbsökning enligt vad servicebehovet förutsätter. Samtal om jobbsökning och kompletterande samtal om jobbsökning enligt 1 mom. 1 punkten ska också ordnas för arbetssökande som deltar i arbetskraftsutbildning, för arbetssökande som deltar i studier som stöds med arbetslöshetsförmån på det sätt som avses i 9 kap. i denna lag eller i 22–24 § i lagen om främjande av integration och för arbetssökande som är i lönesubventionerat arbete eller deltar i rehabilitering, även om personen i fråga inte är arbetslös eller hotas av arbetslöshet, om arbetskraftsutbildningen eller de studier som stöds med arbetslöshetsförmån, de frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån eller arbetet med lönesubvention eller rehabiliteringen utan avbrott beräknas fortgå i högst en månad. Samtal om jobbsökning och kompletterande samtal om jobbsökning ska ordnas på det sätt som med beaktande av den arbetssökandes servicebehov och av omständigheterna är mest ändamålsenligt. Samtal om jobbsökning och kompletterande samtal om jobbsökning enligt 1 mom. 3 punkten ordnas inte om den arbetssökandes jobbsökning kommer att upphöra inom en månad. Om den arbetssökande är permitterad ordnas de kompletterande samtal om jobbsökning som avses i 1 mom. 1 punkten endast om den arbetssökandes begär det. 33 § Undantag som gäller samtal om jobbsökning och kompletterande samtal om jobbsökning Även om en arbetssökande är arbetslös eller hotas av arbetslöshet ordnas inte samtal om jobbsökning eller kompletterande samtal om jobbsökning enligt 32 § 1 mom. 1 och 3 punkten, om den arbetssökande 1) deltar i en arbetskraftsutbildning som beräknas fortgå längre än en månad, 2) efter grundskolan eller gymnasiet inte har genomgått någon utbildning som leder till examen och som ger yrkesfärdigheter ( ung person som saknar utbildning ) och han eller hon deltar i frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån på det sätt som avses i 9 kap. i denna lag eller i 22–24 § i lagen om främjande av integration och som beräknas fortgå längre än en månad, 3) deltar i en sådan i 6 kap. avsedd arbetsprövning som beräknas fortgå längre än en månad, 4) är i lönesubventionerat arbete som beräknas fortgå längre än en månad, eller 5) deltar i sådan rehabilitering utan avbrott som beräknas fortgå längre än en månad. I situationer som avses i 1 mom. ska ett samtal om jobbsökning ordnas för den arbetssökande en månad före det att arbetskraftsutbildningen, de studier som stöds med arbetslöshetsförmån, arbetsprövningen, det lönesubventionerade arbetet eller rehabiliteringen beräknas upphöra. Inom en månad efter samtalet om jobbsökning ska ett kompletterande samtal om jobbsökning ordnas, såvida det inte är uppenbart onödigt. För en arbetssökande som deltar i arbetskraftsutbildning ordnad tillsammans med arbetsgivaren inom ramen för gemensam anskaffning av utbildning eller i arbetskraftsutbildning ordnad på motsvarande sätt ordnas samtal om jobbsökning och kompletterande samtal om jobbsökning endast om det finns ett vägande skäl för detta som gäller den arbetssökandes möjligheter att få arbete eller den arbetssökandes servicebehov. Även om en arbetssökande är arbetslös eller hotas av arbetslöshet ordnas inte kompletterande samtal om jobbsökning enligt 32 § 1 mom. 1 och 3 punkten, om den arbetssökande deltar i frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån på det sätt som avses i 9 kap. i denna lag eller i 22–24 § i lagen om främjande av integration och studierna beräknas fortgå längre än en månad, och den arbetssökande efter grundskolan eller gymnasiet har genomgått utbildning som leder till examen och som ger yrkesfärdigheter. 34 § Innehållet i den inledande intervjun Vid den inledande intervjun ska arbetskraftsmyndigheten bedöma den arbetssökandes förutsättningar att söka och få arbete samt den arbetssökandes behov av service till stöd för jobbsökning och sysselsättning. Utifrån bedömningen upprättas en sysselsättningsplan, såvida den arbetssökande inte har fått en plan som ersätter en sådan plan. Vid den inledande intervjun vägleder arbetskraftsmyndigheten dessutom den arbetssökande till att söka arbetsmöjligheter som är lämpliga för den personen och hänvisar personen till behövlig service. Vid intervjun presenteras den service som den arbetssökande kan få, och parterna kommer överens om hur kunden uträttar ärenden och hur kontakten mellan myndigheten och den arbetssökande i övrigt ska skötas. 35 § Innehållet i ett samtal om jobbsökning Vid ett samtal om jobbsökning ska arbetskraftsmyndigheten vägleda den arbetssökande till att söka arbetsmöjligheter som är lämpliga för den personen och ge personen stöd i jobbsökningen. Myndigheten ska även hänvisa den arbetssökande till behövlig service. Vid samtalet om jobbsökning ska bedömningen av den arbetssökandes servicebehov kontrolleras och en sysselsättningsplan upprättas eller planen revideras. 36 § Innehållet i ett kompletterande samtal om jobbsökning Ett kompletterande samtal om jobbsökning ska, baserat på bedömningen av den arbetssökandes servicebehov, inriktas på att stödja jobbsökningen eller på att fortsätta utreda servicebehovet och hänvisa den arbetssökande till behövlig service. Om ett kompletterande samtal om jobbsökning ordnas före en inledande intervju, upprättas en sysselsättningsplan vid det kompletterande samtalet om jobbsökning, såvida det inte har upprättats en ersättande plan för den arbetssökande. Vid ett kompletterande samtal om jobbsökning som ordnas senare kan en sysselsättningsplan utarbetas eller planen revideras. I stället för ett kompletterande samtal om jobbsökning kan den arbetssökande tillhandahållas annan motsvarande personlig service som är till stöd för jobbsökningen eller bidrar till den arbetssökandes förutsättningar att få arbete. 37 § Bedömning av den arbetssökandes servicebehov Arbetskraftsmyndigheten ska beakta åtminstone följande när den bedömer vilken service en arbetssökande person behöver: 1) personens kompetens, yrkesskicklighet och egna mål för att utveckla kompetensen och yrkesskickligheten, 2) personens arbets- och funktionsförmåga med avseende på hur den påverkar jobbsökningen och förutsättningarna att få arbete, 3) personens jobbsökningsfärdigheter samt övriga omständigheter som inverkar på personens möjligheter att få arbete, 4) hur sannolikt de är att personen blir arbetslös och att arbetslösheten förlängs. För att klarlägga servicebehovet kan den arbetssökande hänvisas till undersökningar och bedömningar av arbetsförmågan samt till andra sakkunnigbedömningar. Frågor som gäller den arbetssökandes kompetensutveckling kan bedömas i samarbete med utbildningsproducenter, och den arbetssökandes arbets- och funktionsförmåga kan bedömas i samarbete med producenter av social- och hälsovårdstjänster. 38 § Sysselsättningsplanens innehåll Sysselsättningsplanen ska innehålla en jobbsökningsskyldighet och andra åtgärder som gäller jobbsökning eller utvecklande av företagsverksamhet och som syftar till att den arbetssökande snabbt ska få arbete på den öppna arbetsmarknaden. Dessutom ska sysselsättningsplanen vid behov innehålla offentlig arbetskraftsservice enligt den arbetssökandes servicebehov och annan service som förbättrar den arbetssökandes kompetens, arbetsmarknadsfärdigheter och arbets- och funktionsförmåga samt åtgärder för klarläggande av om arbets- eller funktionsförmågan eller hälsotillståndet påverkar jobbsökningen, utvecklandet av företagsverksamhet eller förutsättningarna att få arbete. Vid behov ska ett beslut av arbetskraftsmyndigheten om uppfyllande av de i 4 § i lagen om Jobbkanalen Ab (242/2022) avsedda förutsättningarna för sysselsättning hos bolaget tas in i sysselsättningsplanen. I sysselsättningsplanen ska parterna komma överens om hur genomförandet av planen ska övervakas och sätta ut en tidsfrist inom vilken den arbetssökande ska informera om hur planen har följts. Om arbetskraftsmyndigheten kräver något annat bevis på att planen har följts än de upplysningar som den arbetssökande ger, ska detta skrivas in i planen. Arbetskraftsmyndigheten och den arbetssökande ska godkänna sysselsättningsplanen. Närmare bestämmelser om sysselsättningsplanens struktur och om hur planen godkänns och arkiveras utfärdas genom förordning av statsrådet. 39 § Den arbetssökandes skyldigheter En arbetssökande som ansöker om arbetslöshetsförmån ska aktivt söka arbete och utbildning. Den arbetssökande ska också medverka i bedömningen av servicebehovet och i upprättandet och revideringen av sysselsättningsplanen samt delta i service som är till stöd för jobbsökningen och förbättrar arbetsmarknadsfärdigheterna och förutsättningarna att få arbete. En arbetssökande som ansöker om arbetslöshetsförmån är skyldig att på det sätt som arbetskraftsmyndigheten bestämmer informera denna om hur sysselsättningsplanen har följts. Närmare bestämmelser om vilka uppgifter som ska lämnas utfärdas genom förordning av statsrådet. Den arbetssökande ska informera arbetskraftsmyndigheten om ändringar i sina kontaktuppgifter. Den arbetssökande ska bevara de dokument som hänför sig till fullgörandet av jobbsökningsskyldigheten och på begäran visa upp dem för arbetskraftsmyndigheten. 40 § Arbetskraftsmyndighetens skyldigheter Arbetskraftsmyndigheten ska erbjuda arbete och utbildning samt ordna service som ingår i sysselsättningsplanen. Arbetskraftsmyndigheten ska följa hur sysselsättningsplanen genomförs och bidra till att serviceprocessen framskrider. 41 § Påminnelse Arbetskraftsmyndigheten ska skriftligt påminna den arbetssökande om hur dennas förfarande påverkar förutsättningarna att få arbete och en eventuell rätt till arbetslöshetsförmån om den arbetssökande 1) uteblir från en inledande intervju, ett samtal om jobbsökning eller ett kompletterande samtal om jobbsökning eller en sådan inledande kartläggning som avses i 9 § i lagen om främjande av integration, 2) på annat sätt underlåter att sköta ärenden hos arbetskraftsmyndigheten inom den tid som myndigheten har satt ut och på det sätt som myndigheten förutsätter, 3) underlåter att på det sätt som arbetskraftsmyndigheten förutsätter informera myndigheten om hur den arbetssökande har följt sysselsättningsplanen eller en ersättande plan, 4) underlåter att inleda service som överenskommits i sysselsättningsplanen eller en ersättande plan, eller om servicen avbryts av orsaker som beror på den arbetssökande, eller 5) på något annat sätt underlåter att fullfölja sysselsättningsplanen eller en ersättande plan. 5 kap. Arbetsförmedling och jobbsökningsskyldighet 42 § Mål och allmänna principer för arbetsförmedling Genom arbetsförmedling främjas att utbud och efterfrågan på arbetskraft möts så att lediga platser tillsätts och arbetssökande snabbt får arbete. Arbetsförmedling bygger på avtalsfrihet och valfrihet för arbetsgivare och arbetstagare. Arbetsförmedling bedrivs nationellt och internationellt. Närmare bestämmelser om arbetskraftsmyndigheters uppgifter när det gäller arbetsförmedling från Finland till utlandet och från utlandet till Finland samt om internationell praktik får utfärdas genom förordning av statsrådet. 43 § Arbetsförmedlingsservice Arbetsgivare ska erbjudas möjlighet att publicera information om lediga platser på den serviceplattform som avses i 14 kap. En arbetskraftsmyndighet kan publicera information om lediga platser på serviceplattformen enligt uppdrag från en arbetsgivare, om inte något annat följer av 49 §. Arbetskraftsmyndigheten ska förmedla information om ledigförklarade platser och presentera sådana arbetssökande som är lämpliga för en ledig plats för arbetsgivaren, på det sätt som överenskommits med denna. En arbetssökande ska erbjudas möjlighet att på den i 1 mom. avsedda serviceplattformen publicera en presentation skapad av den arbetssökande ( jobbsökarprofil ) som stöder jobbsökningen. Arbetskraftsmyndigheten ska vägleda den arbetssökande till att söka jobb som är lämpliga för den arbetssökande. Arbetskraftsmyndigheten ska bedöma arbetets lämplighet för den arbetssökande med beaktande av den arbetssökandes arbetserfarenhet, utbildning, övriga kompetens och arbetsförmåga. 44 § Jobbsökningsskyldighet Om inte något annat följer av 46–48 §, ska sysselsättningsplanen för en arbetslös arbetssökande eller en person som hotas av arbetslöshet omfatta tre granskningsperioder på en månad, under vilken den arbetssökande ska söka fyra arbetsmöjligheter. Om det ligger i den arbetssökandes intresse kan en granskningsperiod sättas ut så att den börjar retroaktivt. Av vägande skäl kan flera granskningsperioder sammanslås utan att det påverkar antalet arbetsmöjligheter som ska sökas. Även om en arbetssökande inte är arbetslös eller hotas av arbetslöshet ska jobbsökningsskyldighet föreläggas om personen 1) deltar i en arbetskraftsutbildning, 2) deltar i frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån på det sätt som avses i 9 kap. i denna lag eller i 22–24 § i lagen om främjande av integration, eller 3) är i lönesubventionerat arbete. Om arbetskraftsmyndigheten bedömer att det under en granskningsperiod med beaktande av den arbetssökandes arbetserfarenhet, utbildning, övriga kompetens, arbetsförmåga och eventuella skydd för yrkesskicklighet enligt 2 a kap. 8 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa inte kommer att finnas fyra sådana arbetsmöjligheter som den arbetssökande kan få, ska antalet arbetsmöjligheter som ska sökas under perioden minskas; om det inte finns några som helst arbetsmöjligheter att söka ska det inte ingå någon jobbsökningsskyldighet i sysselsättningsplanen. Närmare bestämmelser om de grunder på vilka jobbsökningsskyldighetens omfattning ska minskas utfärdas genom förordning av statsrådet. 45 § Verksamhet som fullgör jobbsökningsskyldigheten Jobbsökningsskyldigheten kan fullgöras genom att den arbetssökande 1) söker ett arbete i anställningsförhållande som den arbetssökande med fog kan förvänta sig att få och som varar minst två veckor, 2) söker ett sådant specifikt jobb som arbetskraftsmyndigheten har erbjudit den arbetssökande, 3) söker mertidsarbete hos den egna arbetsgivaren, 4) söker arbetsmöjligheter avsedda för sådana företagare som avses i 1 kap. 6 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa och vilka den arbetssökande med fog kan förvänta sig att få, 5) publicerar en sådan presentation som avses i 43 § 2 mom., 6) vidtar andra åtgärder som motsvarar åtgärderna i 1–5 punkten i syfte att få arbete. 46 § Undantag som gäller tidpunkten när jobbsökningsskyldighet inträder Jobbsökningsskyldighet inträder från det att anställningsförhållandet upphör, om den arbetssökande är i arbete som varar längre än två veckor och inte utgör lönesubventionerat arbete och arbetstiden överstiger 80 procent av den maximala arbetstid för heltidsanställda som tillämpas i branschen. För permitterade inträder jobbsökningsskyldighet när det samtal om jobbsökning som avses i 32 § 1 mom. 2 punkten har ordnats och tre månader har förflutit sedan permitteringen började. Jobbsökningsskyldighet inträder från och med att ett i 33 § 2 mom. avsett samtal om jobbsökning har ordnats, om den arbetssökande 1) deltar i en arbetskraftsutbildning som beräknas fortgå längre än en månad, 2) deltar i en sådan i 6 kap. avsedd arbetsprövning som beräknas fortgå längre än en månad, 3) är i annat än i 47 § 2 mom. avsett lönesubventionerat arbete som med avseende på arbetstiden beräknas fortgå längre än en månad, eller 4) deltar i sådan rehabilitering utan avbrott som beräknas fortgå längre än en månad. 47 § Undantag som gäller antal och granskningsperiod i fråga om arbetsmöjligheter som ska sökas Om inte något annat följer av 44 § 3 mom. eller 48 §, ska det i sysselsättningsplanen för en arbetssökande som är deltidsanställd i minst två veckor eller vars permittering genomförs i form av förkortad arbetstid anges granskningsperioder på tre månader under vilka den arbetssökande ska söka en arbetsmöjlighet. Det som föreskrivs i 1 mom. ska tillämpas om den arbetssökandes ordinarie arbetstid är högst 80 procent av den inom branschen tillämpade maximiarbetstiden för arbetstagare i heltidsarbete. Hur den faktiska arbetstiden inverkar på jobbsökningsskyldigheten anges i 2 a kap. 12 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Om inte något annat följer av 1 mom., 44 § 3 mom. eller 48 §, ska sysselsättningsplanen för en arbetssökande som saknar utbildning och som på i 9 kap. i denna lag eller i 22–24 § i lagen om främjande av integration avsett sätt deltar i frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån omfatta under studierna infallande granskningsperioder på tre månader var, under vilka den arbetssökande ska söka tre arbetsmöjligheter. Bestämmelserna i 1 mom. och i 44 och 48 § tillämpas på jobbsökningsskyldigheten från det att ett i 33 § 2 mom. avsett samtal om jobbsökning har ordnats för den arbetssökande. 48 § Situationer där jobbsökningsskyldighet inte föreläggs Jobbsökningsskyldighet föreläggs inte om 1) arbetskraftsmyndigheten, välfärdsområdets social- och hälsovårdsmyndighet eller Folkpensionsanstalten har konstaterat att den arbetssökande behöver sektorsövergripande stöd som främjar sysselsättningen, 2) den arbetssökande enligt en medicinsk utredning som betraktas som tillförlitlig saknar arbetsförmåga för sådant arbete som motsvarar den arbetssökandes arbetserfarenhet och utbildning under den tid skyddet för yrkesskicklighet enligt 2 a kap. 8 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa varar och, efter det att skyddet för yrkesskicklighet upphört, för allt slags arbete, och den arbetssökande följer sysselsättningsplanen eller en ersättande plan till den del det enligt planen har avtalats att den arbetssökande ska ansöka om förmån som beviljas på grund av arbetsoförmåga och söka sig till rehabilitering som förbättrar arbets- och funktionsförmågan, 3) den arbetssökande på det sätt som avses i 9 kap. i denna lag eller i 22–24 § i lagen om främjande av integration bedriver frivilliga studier i läs- och skrivkunnighet som stöds med arbetslöshetsförmån och studierna på det sätt som avses i 2 kap. 10 § 2 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa bedrivs på heltid, 4) den arbetssökande deltar i arbetskraftsutbildning som ordnas tillsammans med arbetsgivaren inom ramen för gemensam anskaffning av utbildning eller i arbetskraftsutbildning som ordnats på motsvarande sätt, 5) den arbetssökande är förhindrad att vara på arbetsmarknaden på det sätt som avses i 3 kap. 1 § 3 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, 6) den arbetssökandes arbetslöshet upphör eller den arbetssökande inleder bevärings- eller civiltjänst eller familjeledighet inom en månad; jobbsökningsskyldighet föreläggs inte under den granskningsperiod då arbetslösheten upphör eller bevärings- eller civiltjänsten eller familjeledigheten inleds, 7) den arbetssökande har fått anställning i det bolag som avses i lagen om Jobbkanalen Ab med stöd av 4 § 1 mom. i den lagen. I sådana situationer som avses i 1 mom. 1 och 2 punkten är ett ytterligare villkor att den arbetssökandes situation som helhet betraktad är sådan att sysselsättning på den öppna arbetsmarknaden inte är möjlig. Det som föreskrivs i 1 mom. 3 punkten tillämpas tills ett i 33 § 2 mom. avsett samtal om jobbsökning har ordnats för den arbetssökande. Det som föreskrivs i den förstnämnda bestämmelsen tillämpas även efter samtalet om jobbsökning, om det i sysselsättningsplanen eller en ersättande plan har avtalats att studierna i läs- och skrivkunnighet fortsätter inom en månad efter det att sysselsättningsplanen eller den ersättande planen upprättades eller reviderades. 49 § Att vägra ta emot en platsanmälan och att ta bort en anmälan Platsanmälningar för vilka arbetsgivaren endast anställer sådana arbetslösa arbetssökande vars lönekostnader berättigar till lönesubvention enligt 81 § eller sysselsättningsstöd avseende personer som fyllt 55 år enligt 95 § publiceras inte som lediga platser på den serviceplattform som avses i 14 kap. Arbetskraftsmyndigheten kan vägra ta emot en platsanmälan som gäller en ledig plats och kan ta bort en anmälan från serviceplattformen om det utifrån anmälan är uppenbart eller utifrån arbetsgivarens tidigare handlande eller i övrigt finns grundad anledning att misstänka att 1) arbetsgivaren bryter mot ett lagstadgat diskrimineringsförbud, 2) arbetsgivaren söker arbetstagare för lagstridiga arbetsuppgifter eller för arbetsuppgifter i fråga om vilka det är förbjudet att anställa den som söks, 3) arbetsgivaren väsentligt försummar sina skyldigheter enligt 2 kap. i arbetsavtalslagen eller 2 och 3 kap. i lagen om sjöarbetsavtal eller sin skyldighet att betala skatter och lagstadgade avgifter, 4) det på arbetsplatsen föreligger ett uppenbart hot om våld eller förekommer trakasserier eller annat osakligt bemötande som medför olägenhet eller risk för arbetstagarens hälsa, eller 5) det på grund av uppgiftens natur eller av annan motsvarande orsak inte är ändamålsenligt att stödja tillsättningen genom arbetsförmedling. En förutsättning för att arbetskraftsmyndigheten ska få vägra ta emot en anmälan eller för att myndigheten ska få ta bort en anmälan i de situationer som avses i 2 mom. 1 och 2 punkten är att arbetsgivaren trots uppmaning av arbetskraftsmyndigheten inte har rättat sin platsanmälan. Arbetskraftsmyndigheten ska meddela ett skriftligt beslut om att den vägrar ta emot en anmälan eller tar bort en anmälan. 6 kap. Information och rådgivning, sakkunnigbedömningar, vägledning avseende yrkesval och karriär samt träning och prövning 50 § Information och rådgivning Arbetskraftsmyndigheter ska ge information och rådgivning om 1) lediga platser och jobbsökning, 2) tillgång på och skaffande av arbetskraft, 3) utbildningsmöjligheter och andra möjligheter till kompetensutveckling, 4) arbetsmarknaden, branscher och yrken, 5) inledande av företagsverksamhet och möjligheterna att utveckla sådan verksamhet, och 6) service, stöd och ersättningar som står till buds för fullföljande av omställningsskyddet. 51 § Sakkunnigbedömningar För att utreda enskilda kunders kompetens, yrkesskicklighet, lämplighet samt valmöjligheter i fråga om arbete, företagsverksamhet och utbildning ska arbetskraftsmyndigheter ordna 1) kartläggningar av kompetens och yrkesskicklighet, 2) undersökningar och bedömningar av arbetsförmågan, 3) bedömningar av företagarfärdigheter och av förutsättningar för företagsverksamhet, 4) inledande kartläggningar enligt 9 § i lagen om främjande av integration, och 5) andra sakkunnigbedömningar. 52 § Vägledning avseende yrkesval och karriär Arbetskraftsmyndigheter ska ordna vägledning för att ge enskilda kunder stöd när det gäller yrkesval, yrkesmässig utveckling, placering i arbetslivet och livslångt lärande. Vid vägledningen får en legitimerad psykolog med kundens samtycke använda psykologiska bedömningsmetoder för att klarlägga kunden yrkes- och karriäralternativ, kompetens, lämplighet och arbets- och funktionsförmåga. 53 § Träning Arbetskraftsmyndigheter ska för enskilda kunder ordna träning i 1) jobbsökning ( jobbsökarträning ), 2) klarläggande av alternativen i fråga om yrkesval och karriär, i sökande till yrkesutbildning och i utveckling av arbetslivsfärdigheterna ( karriärträning ), och 3) placering i arbete och deltagande i utbildning som sker på arbetsplatsen ( arbetsträning ). Arbetskraftsmyndigheten kan för företag ordna träning i anställning av arbetstagare och i arbetsgivarfärdigheter. Priset på servicen betraktas som de minimis-stöd till företaget. 54 § Prövning Arbetskraftsmyndigheter kan hänvisa enskilda kunder till prövning 1) vid en läroanstalt, för utredning av alternativen i fråga om yrkesval och karriär ( utbildningsprövning ), eller 2) på en arbetsplats, för utredning av alternativen i fråga om yrkesval och karriär eller som stöd för att hjälpa kunden komma in på arbetsmarknaden på nytt ( arbetsprövning ). Arbetsprövning får ges av företag, enskilda näringsidkare, kommuner, samkommuner, andra sammanslutningar, stiftelser eller statliga ämbetsverk eller inrättningar. Arbetsprövning får däremot inte ges av en arbetsgivare till vilken den enskilda kunden står i anställningsförhållande när avtal om arbetsprövning ingås. En enskild kund får inte hänvisas till service som ges på en arbetsplats så att kunden deltar i arbetsuppgifterna, om inte syftet är det som anges i 1 mom. 2 punkten. Detta moment utgör dock inget hinder för sådan inlärning i arbetet som ingår i arbetskraftsutbildning. Om någon annan service innefattar deltagande i arbetsuppgifter, tillämpas på den service eller den del av servicen som ges på en arbetsplats vad som i denna lag föreskrivs om arbetsprövning. 55 § Maximitid för arbetsprövning Enskilda kunder kan hänvisas till totalt högst sex månader arbetsprövning. Den maximitid för arbetsprövning som avses i 1 mom. börjar om när personen efter en avslutad arbetsprövningsperiod har varit arbetslös utan avbrott i minst 12 månader eller när en person under 25 år har varit arbetslös utan avbrott i minst tre månader efter det att maximitiden för arbetsprövning har uppnåtts. 56 § Begränsningar som gäller arbetsprövning Enskilda kunder ska inte hänvisas till arbetsprövning, om 1) den som ger arbetsprövning genom denna får sådana fördelar som snedvrider konkurrensen mellan företag eller enskilda näringsidkare, 2) det är fråga om sådana uppgifter för vilka den som ger arbetsprövning kräver ett i 6 § i lagen om integritetsskydd i arbetslivet (759/2004) avsett intyg över narkotikatest och den enskilda kunden inte vill visa upp ett sådant intyg, 3) det är fråga om sådana uppgifter som avses i lagen om kontroll av brottslig bakgrund hos personer som arbetar med barn (504/2002) och den enskilda kunden inte vill ta emot sådana uppgifter. 57 § Avtal om arbetsprövning Den enskilda kunden, den som ger arbetsprövning och arbetskraftsmyndigheten ska ingå ett tidsbegränsat skriftligt avtal om arbetsprövningen. Följande ska framgå av avtalet: 1) målen för arbetsprövningen, 2) när och var arbetsprövningen genomförs, 3) arbetsprövningens längd per dag och vilken tid på dygnet arbetsprövningen sker; längden per dag ska vara minst fyra timmar och får vara högst åtta timmar, 4) arbetsprövningens längd per vecka och vilka veckodagar arbetsprövningen sker; längden per vecka får vara högst fem dagar, 5) vilka uppgifter som den som deltar i arbetsprövningen ska utföra under den tid arbetsprövningen pågår, 6) vem på arbetsplatsen som ansvarar för att handleda och övervaka den som deltar i arbetsprövningen. Den som ger arbetsprövning ska informera den som betalar arbetslöshetsförmånen om frånvaro som deltagaren

    Teksti jatkuu virallisessa lähteessä.

    Aiheeseen liittyvät oppaat, UKK ja sopimuspohjat