← Suomi
    420/1992
    Svenska

    420/1992 — Förordning om arvoden och ersättningar till familjevårdare

    Oikeudellista tietoa, ei oikeudellista neuvontaa. Tarkista voimassa oleva teksti virallisesta lähteestä.

    Analysoi tämä laki tekoälyllä
    1 § Till en familjevårdare som avses i familjevårdarlagen (312/92) betalas i arvode för familjevård ( vårdarvode ) för en person i familjevård per kalendermånad minst 1 066,06 mark och högst 1) 3 198,18 mark, om familjevårdaren sköter personen i familjevård på heltid, eller 2) 1 599,09 mark, om familjevårdaren inte sköter personen i familjevård på heltid. Om en person i familjevård kräver rikligt med vård eller särskild uppmärksamhet eller omsorg, kan vårdarvodets maximibelopp enligt 1 mom. höjas till högst det dubbla per person i familjevård per kalendermånad. Vårdarvode betalas inte till den som sköter sitt eget barn under 18 år som placerats i familjevård eller till den som har vägrat ta emot arvodet. Vårdarvodet kan av särskilda skäl enligt överenskommelse även betalas till ett belopp som understiger minimibeloppet enligt 1 mom. De markbelopp som avses i 1 mom. justeras kalenderårsvis i enlighet med det löneindex som årligen fastställs för tillämpningen av 9 § lagen om pension för arbetstagare (395/61). Vid betalning avrundas markbeloppen uppåt till närmast följande mark. 2 § Beloppet av den ersättning för verkliga kostnader som betalas till en familjevårdare för kostnaderna för vård och underhåll av en person i familjevård ( kostnadsersättning ) är minst 1 477 mark och högst 2 954 mark per person i familjevård per kalendermånad. Kostnadsersättningens minimibelopp kan även sänkas, om det finns särskilda skäl för det. Syftet med kostnadsersättningen är att ersätta de normala utgifter som en person i familjevård medför i fråga om mat, boende, fritidssysselsättningar, personliga behov och annat underhåll samt de normala hälsovårdskostnader som inte ersätts med stöd av annan lagstiftning. Dessutom omfattar kostnadsersättningen sådana dispositionsmedel som enligt 6 e § barnskyddsförordningen skall ställas till barnets eller den unga personens eget förfogande då han placerats i familjevård med stöd av barnskyddslagen (683/83). Utöver kostnadsersättningen ersätts sådana särskilda kostnader för terapi och hälsovård som beror på de individuella behoven för den som är i familjevård samt sådana studiekostnader för ett barn eller en ung person under 21 år i familjevård som inte ersätts enligt annan lagstiftning. Utöver de kostnader som avses i 1-3 mom. kan särskilda kostnader för semester och särskilda fritidssysselsättningar eller för utrustning som fritidssysselsättningen kräver eller andra särskilda fortlöpande kostnader eller engångskostnader för en person i familjevård ersättas upp till det maximibelopp som nämns i 1 mom. 3 § Den ersättning som betalas till familjevårdaren för de nödvändiga kostnaderna för inledandet av vården (startersättning) är högst 11 816 mark per person i familjevård. 4 § De markbelopp som avses i 2 § 1 mom. och 3 § skall justeras kalenderårsvis från och med ingången av året i enlighet med den årliga ändringen av levnadskostnadsindex för oktober föregående år (oktober 1951 = 100). De justerade markbeloppen avrundas uppåt till närmast följande mark. 5 § Närmare anvisningar om verkställigheten av denna förordning meddelas vid behov av social- och hälsovårdsministeriet. 6 § Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1992. De markbelopp av vårdarvode som avses i 1 § 1 mom. i denna förordning motsvarar det löneindextal som enligt 9 § lagen om pension för arbetstagare fastställts för år 1992. De i förordningens 2 § 1 mom. avsedda markbeloppen för kostnadsersättning och det i 3 § avsedda markbeloppet för startersättning motsvarar poängtalet för levnadskostnadsindex i oktober 1991. Åtgärder som verkställigheten av förordningen förutsätter får vidtas innan den träder i kraft. Helsingfors den 8 maj 1992 Republikens President MAUNO KOIVISTO Social- och hälsovårdsminister Jorma Huuhtanen

    Aiheeseen liittyvät oppaat, UKK ja sopimuspohjat