← Suomi
    536/1991
    Svenska

    536/1991 — Förordning om avgifter för social- och hälsostyrelsens prestationer

    Oikeudellista tietoa, ei oikeudellista neuvontaa. Tarkista voimassa oleva teksti virallisesta lähteestä.

    Analysoi tämä laki tekoälyllä
    1 § För prestationer som social- och hälsostyrelsen utför på uppdrag av utomstående och som grundar sig på ett skriftligt avtal uppbär social- och hälsostyrelsen en avgift till staten som fastställs särskilt för varje prestation. Avgiften skall motsvara det sammanlagda beloppet av de totalkostnader som utförandet av prestationen åsamkar staten, dvs. prestationens självkostnadsvärde, om inte något annat stadgas nedan. De kostnader som ingår i självkostnadsvärdet beräknas som följer: 1) De direkta arbetskostnaderna uträknas med beaktande av det antal arbetstimmar som har använts för utförandet av prestationen samt arbetets art. Arbetskostnaderna per timme fås genom att den genomsnittliga månadslönen jämte normala tillägg för dem som utfört arbetet divideras med talet 150 och det sålunda erhållna beloppet höjs med 68 %. 2) De direkta maskinkostnaderna uträknas genom att maskinens timpris, med beaktande av användningssättet, multipliceras med den tid maskinen har använts för utförandet av prestationen. Maskinens timpris fås genom att månadshyran för en hyrd maskin eller den kalkylerade månadshyran för en egen maskin divideras med talet 130. Den kalkylerade månadshyran för en egen maskin är 2 % av maskinens anskaffningspris, om inte exaktare utredningar föranleder något annat. Utöver timpriset beaktas såsom maskinkostnader samtliga övriga direkta kostnader som förorsakas av maskinens användning och drift. 3) Övriga direkta kostnader. Vad social- och hälsostyrelsen har betalt för tjänster som den har köpt av utomstående och som hänför sig till utförandet av prestationen samt för anskaffningar som social- och hälsostyrelsen har gjort med tanke på prestationen beaktas till fullt belopp. Resekostnader beaktas till fullt belopp. 4) Indirekta kostnader. Såsom indirekta kostnader enligt 2 § 1 mom. lagen om grunderna för avgifter till staten (980/73) debiteras ett belopp som utgör 50 % av arbetskostnaderna beräknade enligt 1 punkten. 2 § Om de totala kostnader som föranleds av att social- och hälsostyrelsen utför en prestation är mindre än marknadspriset för motsvarande prestationer som utförs av andra, kan för prestationen uppbäras en avgift som motsvarar den rådande prisnivån på marknaden. 3 § Om en prestation används för en statistisk eller vetenskaplig undersökning eller ett lärdomsprov eller i undervisning, kan avgiften uppbäras till ett lägre belopp än självkostnadsvärdet så att i den avgift som uppbärs inte innefattas de kostnader som social- och hälsostyrelsens verksamhet åsamkar andra statliga myndigheter och inte heller i 1 § 2 mom. 4 punkten avsedda kostnader. 4 § Beträffande utbildningsmaterial som getts till utbildningsverksamhet samt angående gemensamma kurser tillsammans med utomstående arrangörer kan avgiften av särskilda skäl uppbäras till ett lägre belopp än självkostnadsvärdet. Avgiften skall dock täcka de direkta kostnaderna för utförandet av prestationen, vilka uträknas enligt de grunder som nämns i 1 §. 5 § Avgift för prestationer uppbärs inte om de utförs på uppdrag av social- och hälsovårdsministeriet. 6 § Av statens ämbetsverk och inrättningar uppbärs inte avgift för undersökningar, utredningar, utlåtanden eller övriga därmed jämförbara tjänster, om kostnaderna för dessa är ringa. Vad som här är stadgat gäller inte statliga ämbetsverk eller inrättningar som idkar affärsverksamhet eller statens affärsverk. 7 § På begäran av en kund hos social- och hälsostyrelsen fastställs avgiftens storlek innan prestationen utförs, om det är möjligt att på förhand räkna ut den exakta avgiften. 8 § Social- och hälsostyrelsen kan bära upp avgifter i förskott eller i poster. Den slutliga avgiften uppbärs genom fakturering sedan prestationen har utförts. Avgiften skall betalas inom 14 dagar efter det fakturan har tillställts den som beställt prestationen. En faktura som har sänts per post anses ha kommit beställaren till handa den sjunde dagen efter den då fakturan postades. Av särskilda skäl kan betalningstiden förlängas, varvid en årlig dröjsmålsränta på 12 % debiteras för förlängningstiden. Om fakturan inte betalas senast på förfallodagen, uppbärs en årlig dröjsmålsränta på 16 %. Dröjsmålsräntan kan efterskänkas om den är mindre än 20 mk. 9 § En avgift som har fastställts på grundval av denna förordning får indrivas utan dom eller utslag i den ordning som stadgas i lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg (367/61). 10 § Denna förordning träder i kraft den 1 april 1991. Helsingfors den 15 mars 1991 Republikens President Mauno Koivisto Social- och hälsovårdsminister Mauri Miettinen

    Aiheeseen liittyvät oppaat, UKK ja sopimuspohjat