← Suomi
    646/2011
    Svenska

    646/2011 — Avfallslag

    Oikeudellista tietoa, ei oikeudellista neuvontaa. Tarkista voimassa oleva teksti virallisesta lähteestä.

    Analysoi tämä laki tekoälyllä
    1 kap. Allmänna bestämmelser 1 § Lagens syfte Syftet med denna lag är att förebygga den fara och skada för hälsan och miljön som avfall och avfallshantering orsakar och att minska avfallets mängd och skadlighet, främja ett hållbart utnyttjande av naturresurserna, säkerställa en fungerande avfallshantering och förhindra nedskräpning. 2 § Tillämpningsområde Denna lag tillämpas på avfall, avfallshantering och nedskräpning samt på produkter och verksamheter som ger upphov till avfall. Denna lag tillämpas på 1) avfall från normal drift av fartyg enligt miljöskyddslagen för sjöfarten (1672/2009) så snart fartyget har avlämnat avfallet i land, 2) avfall som uppkommit vid en oljeskada eller fartygskemikalieolycka som avses i lagen om bekämpning av oljeskador (1673/2009) så snart nödvändiga bekämpningsåtgärder för att begränsa skadan och samla upp oljan eller andra skadliga ämnen har genomförts. Bestämmelser om hindrande av sådan förorening av miljön som orsakas av avfall finns dessutom i miljöskyddslagen (86/2000) och bestämmelser om förebyggande av sanitära olägenheter som orsakas av avfall dessutom i hälsoskyddslagen (763/1994). 3 § Begränsningar av tillämpningsområdet Denna lag tillämpas inte på följande slag av avfall: 1) utsläpp till luft, 2) koldioxid som avskilts och transporterats för geologisk lagring eller lagrats geologiskt, till den del bestämmelser om den finns någon annanstans i lag, eller geologisk lagring av koldioxid, om den totala mängd som avses bli lagrad underskrider 100 000 ton och syftet med lagringen är forskning, utveckling eller provning av nya produkter och processer, 3) avloppsvatten till den del bestämmelser om avloppsvatten finns någon annanstans i lag, 4) explosiva varor som avses i lagen om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor (390/2005), kärnavfall som avses i kärnenergilagen (990/1987) och radioaktivt avfall som avses i strålskyddslagen (592/1991), 5) placering av icke-förorenade muddermassor, när placeringen görs med stöd av 2 kap. 6 § i vattenlagen (587/2011) eller kräver tillstånd enligt 3 kap. 2 eller 3 § i vattenlagen, 6) animaliska biprodukter till den del det finns bestämmelser om dem i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter och därav framställda produkter som inte är avsedda att användas som livsmedel och om upphävande av förordning (EG) nr 1774/2002 (förordning om animaliska biprodukter), inbegripet stallgödsel och bearbetade produkter som omfattas av den förordningen; lagen tillämpas emellertid på biprodukter och därav framställda produkter som är avsedda för förbränning, deponering på avstjälpningsplatser eller användning vid biologiska behandlingsanläggningar, 7) förorenad jord som inte lösgjorts från berggrunden eller marken. Bestämmelserna i 11 kap. och 118—121 § tillämpas inte på avfall från jord- och skogsbruket som består av för miljön och hälsan oskadliga naturmaterial och används inom jord- och skogsbruket för annat än energiproduktion och inte heller på vegetabiliskt avfall från jord- och skogsbruket som består av sådant material och som används inom energiproduktion. 4 § Tillämpning inom försvarsmakten Denna lag tillämpas inte på verksamhet inom försvarsmakten som är sådan att tillämpning av lagen skulle äventyra rikets säkerhet eller försörjningsberedskap. Lagen tillämpas inte heller på produkter som är avsedda särskilt för militärt bruk eller produkter som hänför sig till bevakning av rikets centrala säkerhetsintressen. Försvarsmakten ska dock i de verksamheter och produkter som avses i 1 mom. ta hänsyn till de allmänna skyldigheterna och principerna i 2 kap. i den utsträckning det är möjligt med tanke på rikets säkerhet eller försörjningsberedskap. Närmare bestämmelser om de verksamheter och produkter som lagen eller en del av dess bestämmelser inte tillämpas på får utfärdas genom förordning av statsrådet 5 § Definition av avfall I denna lag avses med avfall ett ämne eller föremål som innehavaren har kasserat eller avser eller är skyldig att kassera. Ett ämne eller föremål är inte avfall utan en biprodukt, om det uppkommer genom en produktionsprocess vars huvudsyfte inte är att producera ämnet eller föremålet och 1) det är säkerställt att ämnet eller föremålet kommer att fortsätta att användas, 2) ämnet eller föremålet kan användas direkt i befintligt skick eller efter att på sin höjd ha genomgått sådan bearbetning som är normal i industriell praxis, 3) ämnet eller föremålet produceras som en integrerad del i en produktionsprocess, och 4) ämnet eller föremålet uppfyller produktkraven och miljö- och hälsoskyddskraven för den användning som planeras och användningen enligt en helhetsbedömning inte medför fara eller skada för hälsan eller miljön. Närmare bestämmelser om de i 2 mom. angivna förutsättningarna för klassificering som biprodukt, specificerade för olika biprodukter, får utfärdas genom förordning av statsrådet. Genom förordning av statsrådet får det specifikt för på olika avfallsslag utfärdas närmare bestämmelser om när ett ämne eller föremål inte längre är att betrakta som avfall, om 1) det har genomgått ett återvinningsförfarande, 2) det har ett ändamål som det allmänt används för, 3) det finns en marknad för eller efterfrågan på ämnet eller föremålet, 4) det uppfyller de tekniska kraven för användningsändamålet och stämmer överens med de bestämmelser som tillämpas på motsvarande produkter, och 5) användningen inte medför fara eller skada för hälsan eller miljön, enligt en helhetsbedömning. Genom förordning av statsrådet får det utfärdas närmare bestämmelser också om tillåtna koncentrationer och lösligheter av tillåtna skadliga ämnen i ett ämne eller föremål som avses i 4 mom., tekniska krav på användning av ämnet eller föremålet och andra motsvarande omständigheter. 6 § Övriga definitioner I denna lag avses med 1) farligt avfall avfall som är brandfarligt eller explosivt, smittfarligt, annars hälsofarligt eller miljöfarligt eller har någon motsvarande egenskap ( farlig egenskap ), 2) kommunalt avfall avfall som uppkommer i stadigvarande bostäder, fritidsbostäder, internat och vid annat boende, inbegripet slam från slamavskiljare och samlingsbrunnar, och annat till sin beskaffenhet jämförbart avfall som uppkommer i förvaltnings-, service- och näringsverksamhet, 3) blandat kommunalt avfall kommunalt avfall som återstår när fraktioner specificerade enligt avfallsslag har sorterats ut på den plats där avfallet uppkommit, 4) avfallsproducent var och en vars verksamhet ger upphov till avfall eller som genom förbehandling, blandning eller annan verksamhet ändrar avfallets egenskaper eller sammansättning, 5) avfallsinnehavare avfallsproducenten, fastighetsinnehavaren eller någon annan som är i besittning av avfallet, 6) fastighetsinnehavare var och en som äger en fastighet eller innehar arrenderätten till en fastighet, 7) avfallstransportör var och en som ansvarar för transport av avfall, 8) avfallsmäklare var och en som yrkesmässigt köper eller säljer avfall eller förmedlar avfall eller avfallshanteringstjänster för någon annans räkning, inbegripet mäklare som inte kommer i fysisk besittning av avfallet, 9) avfallshantering insamling, transport, återvinning och bortskaffande av avfall, inbegripet kontroll och uppföljning av sådan verksamhet och efterbehandling av platser för bortskaffande av avfall samt verksamhet som mäklare, 10) insamling av avfall uppsamling av avfall, inbegripet försortering och tillfällig lagring av avfallet, till en mottagningsplats som ordnats av en fastighetsinnehavare, kommun, producent, distributör eller någon annan för egen behandling eller vidare transport till behandling, 11) minskning av avfallets mängd och skadlighet verksamhet som äger rum innan produkten blivit avfall och som främjar återanvändning av produkten, förlänger dess användningstid eller på något annat sätt förebygger uppkomsten av avfall eller som minskar mängden skadliga ämnen i produkten eller skadlig miljö- och hälsopåverkan hos det avfall som uppkommer, 12) återanvändning användning av produkter eller delar av dem på nytt i samma syfte som de ursprungligen var avsedda för, 13) förberedelse för återanvändning sådan verksamhet för kontroll, rengöring eller reparation av avfall genom vilken kasserade produkter eller delar av dem bereds för att kunna användas på nytt utan någon annan förbehandling, 14) materialåtervinning verksamhet där avfall upparbetas till produkter, material eller ämnen antingen för det ursprungliga ändamålet eller för andra ändamål; med materialåtervinning avses inte energiåtervinning eller upparbetning av avfall till bränsle eller material för markfyllning, 15) återvinning av avfall verksamhet vars främsta resultat är att avfallet utnyttjas vid produktionsanläggningar eller någon annanstans i samhället genom att det ersätter ämnen eller föremål som i annat fall skulle ha använts för detta syfte, inbegripet beredning av avfallet för ett sådant syfte, 16) bortskaffande av avfall deponering av avfall på en avstjälpningsplats, förbränning utan energiutvinning eller någon annan med dessa jämförbar verksamhet som inte är återvinning av avfall, även om verksamheten sekundärt leder till återvinning av materialet eller energin i avfallet, inbegripet beredning för bortskaffande, 17) behandling av avfall återvinning eller bortskaffande av avfall, inbegripet beredning för återvinning eller bortskaffande, 18) distributör en yrkesmässig säljare av en produkt eller någon annan som bjuder ut en produkt till användaren, 19) internationell avfallstransport sådan transport av avfall som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 om transport av avfall, nedan avfallstransportförordningen, när transporten sker från Finland till ett annat land eller från ett annat land till Finland och när avfall transporteras via Finland. Det som i denna lag föreskrivs om kommuner gäller också den samkommun som avses i 2 § i lagen om samarbete inom avfallshanteringen och kollektivtrafiken mellan kommunerna i huvudstadsregionen (829/2009) och andra samkommuner i den utsträckning som de har getts uppgifter som i denna lag eller med stöd av den föreskrivs för kommunerna. Genom förordning av statsrådet får det dels utfärdas närmare bestämmelser om de egenskaper enligt 1 mom. 1 punkten utifrån vilka avfall ska betraktas som farligt avfall, dels föreskrivas om klassificeringen av avfall som farligt avfall respektive annat avfall. Närmare bestämmelser om vilka åtgärder som är återvinning av avfall enligt 1 mom. 15 punkten och vilka som är bortskaffande av avfall enligt 1 mom. 16 punkten får också utfärdas genom förordning av statsrådet. 7 § Avvikelse från klassificering som farligt avfall Närings-, trafik- och miljöcentralen kan i enskilda fall på ansökan av avfallsinnehavaren eller på eget initiativ besluta att 1) avfall som i en förordning av statsrådet som utfärdats med stöd av 6 § 3 mom. har klassificerats som farligt avfall inte är farligt avfall, om avfallsinnehavaren på ett tillförlitligt sätt visar att avfallet inte har en enda farlig egenskap och att detta inte är en följd av utspädning, 2) även annat avfall än sådant som klassificeras som farligt avfall i en sådan förordning är farligt avfall, om det har någon farlig egenskap. Beslut som avses i 1 mom. fattas av regionförvaltningsverket, om det är fråga om miljötillståndspliktig verksamhet som faller inom verkets behörighet. Ärendet kan då behandlas som ett led i ett anhängigt miljötillståndsärende. En kopia av beslutet ska sändas för kännedom till andra berörda tillstånds- och tillsynsmyndigheter. En kopia ska i uppföljningssyfte också ges in till Finlands miljöcentral, som halvårsvis ska sända ett sammandrag av besluten till miljöministeriet. 2 kap. Allmänna skyldigheter och principer 8 § Allmän skyldighet att iaktta prioriteringsordningen I all verksamhet ska följande prioriteringsordning i möjligaste mån iakttas: I första hand ska mängden av och skadligheten hos det avfall som verksamheten ger upphov till minskas. Om avfall emellertid uppkommer, ska avfallsinnehavaren i första hand förbereda avfallet för återanvändning och i andra hand materialåtervinna det. Är materialåtervinning inte möjlig, ska avfallsinnehavaren återvinna avfallet på något annat sätt, exempelvis som energi. Om avfallet inte kan återvinnas ska det bortskaffas. Verksamhetsutövare i vars produktion det uppkommer avfall eller som yrkesmässigt samlar in eller yrkesmässigt eller i anläggning behandlar avfall, producenter enligt 48 § och andra yrkesmässiga aktörer som deltar i avfallshantering ska iaktta prioriteringsordningen som en bindande skyldighet så att det sammantaget bästa resultatet med tanke på lagens syfte nås. Detta bedöms med beaktande av verkningarna under produktens och avfallets livscykel, försiktighets- och aktsamhetsprincipen inom miljöskyddet och verksamhetsutövarens tekniska och ekonomiska förutsättningar att iaktta prioriteringsordningen. För iakttagande av skyldigheten enligt 2 mom. får närmare bestämmelser utfärdas genom förordning av statsrådet om vilket av alternativen för att behandla avfall i 1 mom. som ska väljas enligt bedömningsgrunderna i 2 mom. Dessutom får närmare bestämmelser om de kvantitativa mål och skyldigheter som gäller minskning av avfallets mängd och skadlighet och förberedelse för återanvändning, materialåtervinning och annan återvinning av avfall samt om tidsfristerna för uppnående av målen och fullgörande av skyldigheterna utfärdas genom förordning av statsrådet. Målen och skyldigheterna kan skilja sig åt för de olika avfallsslagens del. 9 § Omsorgsplikt för dem som tillverkar produkter, släpper ut dem på marknaden och distribuerar dem För att de mål som nämns i denna lag ska nås ska den som tillverkar en produkt se till, i den utsträckning det är möjligt, att 1) råvaror används sparsamt vid tillverkningen och att avfall, material som utvunnits ur avfall eller begagnade produkter eller delar av dem används som råvaror, 2) användningen av råvaror som innehåller miljö- och hälsoskadliga ämnen undviks vid tillverkningen och mindre skadliga råvaror används i stället, 3) produktionsmetoden väljs på ett sådant sätt att så lite avfall som möjligt uppkommer vid tillverkningen och att avfallet är så oskadligt som möjligt för hälsan och miljön, 4) produkten inte förpackas onödigtvis, 5) produkten är hållbar och kan repareras och återanvändas och kan materialåtervinnas när den blivit avfall samt att produkten och dess användning ger upphov till så lite avfall som möjligt, 6) produkten när den blivit avfall inte orsakar fara eller skada för hälsan eller miljön och inte heller nedskräpning eller avsevärd skada eller svårighet för avfallshanteringen. Den som tillverkar en produkt ska efter behov se till att 1) produkten är försedd med märkningar som klargör dess egenskaper och underlättar användningen, återanvändningen, avfallshanteringen och riktandet av producentansvaret eller att produkten förses med upplysningar om detta, 2) de som använder produkten informeras om produktmärkningarna och deras betydelse och om återanvändnings- och avfallshanteringsarrangemangen, 3) aktörerna inom avfallshanteringen ges behövliga upplysningar om återanvändning, demontering och materialåtervinning av produkten eller dess delar och om var i produkten farliga ämnen och delar finns. För att målen enligt denna lag ska nås ska den som släpper ut en produkt på marknaden och distributören i den utsträckning det är möjligt försäkra sig om att produkten uppfyller kraven enligt 1 mom. 4—6 punkten, att produkten märks och att information och upplysningar om den ges i enlighet med 2 mom. Om det när produkten tillverkas, används eller kasseras uppkommer avfall som har konstaterats eller på goda grunder kan förväntas medföra någon avsevärd olägenhet eller svårighet för avfallshanteringen eller fara eller skada för hälsan eller miljön, kan tillverkning, utsläppande på marknaden, utförsel eller användning av produkterna förbjudas, begränsas eller beläggas med villkor. 10 § Förordningar av statsrådet om produkter Närmare bestämmelser om följande i 9 § 1 mom. 5 och 6 punkten samt 2 mom. föreskrivna produktions- och produktkrav och i 9 § 4 mom. avsedda förbud, begränsningar eller villkor som riktar sig till dem som tillverkar produkter, släpper ut dem på marknaden och distribuerar dem får utfärdas genom förordning av statsrådet: 1) produktmärkning eller information och upplysningar om märkningen, 2) förbud mot, begränsning av eller villkor för tillverkning, utsläppande på marknaden, utförsel eller användning av en produkt som avses i 9 § 4 mom., 3) möjligheterna att återvinna och återanvända produkten och nödvändiga skyldigheter som gäller detta, 4) lämnande till myndigheterna av sådana upplysningar om verksamheten, produkten eller det avfall som produkten ger upphov till som behövs för tillsynen, 5) förebyggande av att produkten ger upphov till nedskräpning, 6) andra liknande krav som behövs för genomförande av Europeiska unionens relevanta rättsakter och gäller verksamhet, produkter eller avfall, tillsynen över att kraven efterlevs och den tillhörande skyldigheten att lämna information. 11 § Att främja iakttagandet av prioriteringsordningen Myndigheter och offentligrättsliga inrättningar och samfund ska i sin verksamhet i den utsträckning det är möjligt använda produkter som är hållbara, kan repareras, återanvändas eller materialåtervinnas och har tillverkats av materialåtervunna råvaror och anlita tjänster där det uppkommer så lite avfall som möjligt och avfallet är så oskadligt som möjligt. 12 § Skyldighet att känna till avfallet och lämna information Den som bedriver produktion och den som tillverkar eller importerar en produkt ska känna till det avfall som uppkommer inom produktionen eller av produkten, avfallets miljö- och hälsopåverkan, avfallshanteringen och möjligheterna att utveckla produktionen eller produkten så att avfallets mängd och skadlighet minskar. Avfallsinnehavaren ska känna till avfallets ursprung, mängd, typ, beskaffenhet och andra sådana egenskaper hos avfallet som är av betydelse för avfallshanteringen samt avfallets och avfallshanteringens miljö- och hälsopåverkan och vid behov lämna övriga aktörer inom avfallshanteringen information om dessa. Genom förordning av statsrådet får det utfärdas närmare bestämmelser om 1) avfallsinnehavarens skyldighet att följa och kontrollera avfallets och avfallsbehandlingens miljö- och hälsopåverkan, 2) hur den tidigare avfallsinnehavaren eller avfallsbehandlaren ska informeras om avfallet och avfallsbehandlingen, 3) andra motsvarande åtgärder för att fullgöra skyldigheterna enligt 2 mom. 13 § Förebyggande av fara och skada orsakad av avfall och avfallshantering Avfall får inte överges eller behandlas på ett okontrollerat sätt. Avfallet och avfallshanteringen får inte orsaka hälsan eller miljön fara eller skada, medföra nedskräpning, försvaga den allmänna säkerheten eller leda till någon annan därmed jämförbar kränkning av allmänna eller enskilda intressen. När avfall samlas in och transporteras, när behandlingsanläggningar eller behandlingsplatser för avfall placeras, byggs och drivs och vid den efterbehandling som följer på driften ska särskild omsorg ägnas åt att avfallshanteringen inte medför utsläpp som innebär risk för förorening av miljön, inbegripet buller och lukt eller minskad trivsel. Verksamheten, anläggningen eller platsen ska dessutom passa in i miljön och landskapet. Principen vid avfallshantering är att bästa tillgängliga teknik ska användas och bästa miljöpraxis följas. 14 § Förordningar av statsrådet för att förebygga fara och skada orsakad avfall och avfallshantering Genom förordning av statsrådet får det utfärdas närmare bestämmelser om 1) krav i fråga om insamling, transport, förpackning och märkning av avfall, 2) krav eller begränsningar i fråga om det avfall som tas emot till behandlingsanläggningar och behandlingsplatser eller förbud mot att föra avfall till behandlingsanläggningar och behandlingsplatser, 3) drift och underhåll av behandlingsanläggningar och behandlingsplatser, förutsättningarna för deras placering och åtgärder efter det att verksamheten vid dem har upphört, 4) behandlingsanläggningarnas och behandlingsplatsernas konstruktion, 5) krav i fråga om beskaffenheten hos det avfall som uppkommer vid behandlingen och dess användning och hantering, 6) andra motsvarande åtgärder för att fullgöra skyldigheterna enligt 13 § 2 mom. Genom förordning av statsrådet får det föreskrivas att den tillståndsmyndighet som avses i miljöskyddslagen i enskilda fall får avvika från kraven i en statsrådsförordning som utfärdats med stöd av 1 mom. 2—6 punkten på de grunder som där anges och på det sätt som föreskrivs i miljöskyddslagen. 15 § Skyldighet att hålla avfall åtskilt Avfall vars typ och beskaffenhet skiljer sig åt ska samlas in och vid avfallshanteringen hållas åtskilt i den omfattning som är tekniskt och ekonomiskt möjlig och behövs för att förebygga fara eller skada för hälsan eller miljön, iaktta den prioriteringsordning som anges i 8 § 1 mom. eller ordna avfallshanteringen på behörigt sätt. Genom förordning av statsrådet får det utfärdas närmare bestämmelser om 1) kraven på att hålla avfall åtskilt och villkoren för att blanda avfall av olika typ och beskaffenhet, 2) separat insamling av avfall, där kraven kan skilja sig åt mellan olika områden med hänsyn till områdets befolkningstäthet, mängden avfall som uppkommer, återvinningsmöjligheterna och de miljökonsekvenser och kostnader som separat insamling ger upphov till. 16 § Skyldighet att förpacka och märka farligt avfall Farligt avfall ska förpackas och märkas, och behövliga upplysningar om det ska ges i alla skeden av avfallshanteringen så att avfallstransporterna och avfallets egenskaper kan följas från den plats där avfallet har uppkommit till återvinning eller bortskaffande. Det som föreskrivs i 1 mom. gäller inte hushåll. Närmare bestämmelser om förpackning och märkning av farligt avfall och om de upplysningar som ska lämnas om farligt avfall får utfärdas genom förordning av statsrådet. 17 § Förbud mot uppblandning av farligt avfall Farligt avfall får inte spädas ut eller blandas upp på något annat sätt med avfall av annan typ eller beskaffenhet eller med andra ämnen. Undantag från uppblandningsförbudet får göras, om blandning behövs för behandling av avfallet och miljötillstånd har beviljats för verksamheten i enlighet med miljöskyddslagen. Avfallsslagen ska separeras, om farligt avfall har blandats upp i strid med förbudet och separering är nödvändig för att hindra att hälsan eller miljön orsakas fara eller skada och tekniskt möjlig att genomföra utan att oskäliga kostnader uppstår. Närmare bestämmelser om verkställande av förbudet mot uppblandning av farligt avfall får utfärdas genom förordning av statsrådet. 18 § Förbud mot förbränning av avfall på finskt vattenområde och i Finlands ekonomiska zon Förbränning av annat avfall än avfall från normal drift av fartyg är förbjuden på finskt vattenområde och i Finlands ekonomiska zon. Bestämmelser om förbränning på fartyg av avfall från normal drift av fartyget finns i miljöskyddslagen för sjöfarten. 19 § Självförsörjningsprincip och närhetsprincip När de myndigheter som avses i denna lag planerar och styr avfallshanteringen ska målet vara att det i landet finns tillräckliga och mot behovet svarande möjligheter att återvinna eller bortskaffa blandat kommunalt avfall vars hantering kommunen enligt 32 § är skyldig att ordna och att bortskaffa annat avfall ( självförsörjningsprincip ). När möjligheterna bedöms ska det tas hänsyn till avfallshanteringens prioriteringsordning, geografiska förhållanden och behovet av särskild behandling av vissa slag av avfall. Avfallsinnehavaren ska se till att avfall som avses i 1 mom. förs för behandling till någon av de närmast belägna för ändamålet lämpliga anläggningarna ( närhetsprincip ). Kommunen och andra aktörer inom avfallshanteringen ska beakta bestämmelserna i 1 mom. när de ordnar avfallshanteringen. 20 § Principen om förorenarens ansvar Den ursprungliga avfallsproducenten eller den nuvarande eller tidigare avfallsinnehavaren svarar för kostnaderna för avfallshanteringen (principen om förorenarens ansvar). 21 § Täckande av kostnaderna för bortskaffande Kostnaderna för bortskaffande av avfall och avgiften för det ska inkludera kostnaderna för inrättande, drift, nedläggning och efterbehandling av anläggningen eller platsen för bortskaffande, kostnaderna för den säkerhet som avses i 43 a § i miljöskyddslagen och andra därmed jämförbara kostnader. Avgiften för bortskaffande av avfall på en avstjälpningsplats ska inkludera de beräknade kostnaderna för efterbehandling under minst 30 år. 3 kap. Myndigheterna och deras uppgifter 22 § Statliga mydigheter Miljöministeriet svarar för den allmänna styrningen, uppföljningen och utvecklingen av verksamhet som avses i denna lag. Närings-, trafik- och miljöcentralen ska inom sitt verksamhetsområde styra och främja fullgörandet av de uppgifter som avses i denna lag och i bestämmelser som utfärdats med stöd av den. Finlands miljöcentral är den behöriga myndighet som avses i avfallstransportförordningen och ansvarar för samarbetet med andra behöriga myndigheter vid övervakning av internationella avfallstransporter. Finlands miljöcentral är också kontaktorgan enligt den förordningen. Närings-, trafik- och miljöcentralen i Birkaland ska i egenskap av riksomfattande myndighet styra och främja fullgörandet av de uppgifter gällande producentansvar som avses i denna lag och i bestämmelser som utfärdats med stöd av den. Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården ska inom sitt ansvarsområde styra förebyggandet av de olägenheter för hälsan som avfall orsakar. 23 § Kommunal avfallshanteringsmyndighet De myndighetsuppgifter inom avfallshanteringen som kommunen svarar för enligt denna lag ska skötas av ett organ som avses i kommunallagen (365/1995) och som kommunen utser ( kommunal avfallshanteringsmyndighet ). Om kommunen har överfört en serviceuppgift med anknytning till ordnandet av den kommunala avfallshanteringen till ett kommunägt bolag i enlighet med 43 §, är den kommunala avfallshanteringsmyndigheten i enlighet med kommunallagen ett gemensamt organ för kommunerna i samarbetsområdet eller en av dessa kommuner bildad samkommun. Den kommunala avfallshanteringsmyndigheten får delegera behörighet som avses i denna lag till en tjänsteinnehavare så som anges i kommunallagen. På tjänsteinnehavaren tillämpas då det som föreskrivs om den myndighet som annars sköter dessa uppgifter och om överklagande av dess beslut. 24 § Allmänna tillsynsmyndigheter Allmänna tillsynsmyndigheter enligt denna lag är närings-, trafik- och miljöcentralen och den kommunala miljövårdsmyndighet som avses i lagen om kommunernas miljövårdsförvaltning (64/1986). De har tillsyn över att denna lag och de bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av den följs. Den kommunala miljövårdsmyndigheten får delegera behörighet som avses i denna lag till en tjänsteinnehavare så som anges i lagen om kommunernas miljövårdsförvaltning. På tjänsteinnehavaren tillämpas då det som föreskrivs om den myndighet som annars sköter dessa uppgifter och om överklagande av dess beslut. Behörighet får emellertid inte delegeras till en tjänsteinnehavare i ett ärende som innefattar utövning av förvaltningstvång. 25 § Övriga tillsynsmyndigheter Finlands miljöcentral har tillsyn över att bestämmelserna om internationella avfallstransporter följs. Närings-, trafik- och miljöcentralen i Birkaland har i egenskap av riksomfattande myndighet i producentansvarsfrågor tillsyn över att bestämmelserna om producentansvar och om retursystem för dryckesförpackningar följs. Säkerhets- och kemikalieverket övervakar att kraven i fråga om produkter, produktegenskaper och märkningar följs så som anges närmare i den förordning av statsrådet som utfärdats med stöd av 10 §. Tullverket har inom sitt ansvarsområde tillsyn över att de bestämmelser om dryckesförpackningar enligt 68 § som ingår i denna lag eller utfärdats med stöd av den följs. Dessutom övervakar tullverket internationella avfallstransporter i samarbete med Finlands miljöcentral. 26 § Ordnande av myndighetsuppgifter i kommunen En kommun kan så som anges i kommunallagen ordna den kommunala avfallshanteringsmyndighetens uppgifter 1) genom att sköta verksamheten själv, 2) genom avtal tillsammans med en eller flera andra kommuner, 3) genom att vara medlem i en samkommun som sköter verksamheten. Det som i 1 mom. 2 punkten sägs om kommuner tillämpas även på samkommuner som sköter sådan verksamhet som avses i denna lag. 27 § Expertmyndigheter och sakkunniginrättningar Statliga myndigheter och forskningsinstitut kan fungera som expertmyndigheter eller sakkunniginrättningar enligt denna lag genom att ge utlåtanden och utföra undersökningar och utredningar för de myndigheter som anges i denna lag. Närmare bestämmelser om expertmyndigheter och sakkunniginrättningar och om deras uppgifter utfärdas genom förordning av statsrådet. 4 kap. Ansvaret för att ordna avfallshantering 28 § Ordnande av avfallshantering Avfallsinnehavaren ska ordna avfallshanteringen om inte något annat bestäms i detta kapitel eller i 5 eller 6 kap. Fastighetsinnehavaren ska ordna avfallshanteringen, om avfallsinnehavaren inte fullgör sin skyldighet eller inte anträffas och om fastighetsinnehavaren har tillåtit den avfallsgenererande verksamheten på fastigheten eller tillåtit att avfall förs till fastigheten. 29 § Överlämnande av avfall Avfall får överlämnas endast till 1) den som har rätt att ta emot sådant avfall med stöd av ett godkännande för anteckning eller en anteckning i avfallshanteringsregistret enligt 11 kap., eller 2) den som har rätt att ta emot sådant avfall med stöd av ett miljötillstånd enligt miljöskyddslagen eller en registrering i datasystemet för miljövårdsinformation enligt samma lag. Avfall får överlämnas också till en mottagare av vilken ett godkännande, en anteckning, ett miljötillstånd eller en registrering som avses i 1 mom. inte krävs, om denne har tillräcklig sakkunskap samt ekonomisk och teknisk beredskap att ordna avfallshanteringen. 30 § När ansvaret för att ordna avfallshantering upphör och övergår Avfallsinnehavarens ansvar för att ordna avfallshanteringen upphör och övergår till den nya innehavaren, när avfallet överlämnas till en mottagare som avses i 29 §. Ansvaret övergår inte till en transportör som transporterar avfall för någon annans räkning. Om avfallet i strid med 29 § har överlämnats till någon annan än en mottagare som avses i den paragrafen, ansvarar både den nya och den föregående avfallsinnehavaren för att avfallshanteringen ordnas. 31 § Transport av avfall Avfallstransportören ska föra avfallet till den plats som avfallsinnehavaren eller en myndighet har anvisat. Tas avfallet inte emot ska transportören återbörda avfallet till den som överlämnat det. Den som överlämnat avfallet är då skyldig att ta det tillbaka. 5 kap. Kommunalt anordnad avfallshantering 32 § Kommunens skyldighet att ordna avfallshantering Kommunen ska ordna hanteringen av följande slag av avfall som inte är farligt avfall: 1) avfall från stadigvarande bostäder, fritidsbostäder, internat och annat boende, inbegripet slam från slamavskiljare och samlingsbrunnar, 2) kommunalt avfall från social- och hälsovården och utbildningsverksamheten, 3) kommunalt avfall från statens, kommuners, församlingars och andra offentligrättsliga samfunds samt offentligrättsliga föreningars förvaltning och servicefunktioner, när det inte är avfall som avses i 2 punkten, 4) sådant kommunalt avfall från affärslokaler som samlas in på fastigheten tillsammans med avfall enligt 1—3 punkten, 5) annat kommunalt avfall som samlas in tillsammans med avfall enligt 1—4 punkten inom ramen för ett områdesvist sopsugsystem eller något motsvarande insamlingssystem. Kommunen ska dessutom ordna mottagningen och behandlingen av farligt avfall från boende. Kommunen är ansvarig för att ordna mottagningen och behandlingen av farligt avfall från jord- och skogsbruket, om det inte är fråga om oskäliga avfallsmängder. Kommunens skyldighet enligt 1 och 2 mom. gäller inte avfall som i enlighet med 6 eller 7 kap. förs till avfallshantering som producenten eller distributören ordnar. Närmare bestämmelser om vad och vilken verksamhet det avfall som avses i 1 mom. inbegriper får utfärdas genom förordning av statsrådet. 33 § Kommunens skyldighet att ordna avfallshantering i andra hand Kommunen ska ordna hanteringen av annat avfall än det som avses i 32 §, om avfallsinnehavaren begär det på grund av bristande utbud av andra tjänster och avfallet till sin beskaffenhet och mängd lämpar sig för transport eller behandling i kommunens avfallshanteringssystem. Är det fråga om en avfallshanteringstjänst som behövs kontinuerligt och regelbundet, ska kommunen ingå avtal med avfallsinnehavaren. Avtalet får gälla högst tre år i sänder. 34 § Kvalitetskrav för kommunala avfallshanteringstjänster Kommunen ska ordna avfallshantering så att 1) fastighetsvis avfallstransport står till förfogande efter behov, 2) det finns tillräckligt med områdesvisa mottagningsplatser för farligt avfall och annat avfall och att mottagningsplatserna är lättillgängliga för avfallsproducenterna, 3) det finns tillräckligt mångsidiga avfallshanteringstjänster av annat slag, inbegripet möjligheter till separat insamling av avfall som är förenliga med prioriteringsordningen, 4) avfallsinsamlingen och avfallstransporten ordnas och dimensioneras så att de motsvarar avfallets mängd och beskaffenhet så väl som möjligt, 5) det ges tillräcklig information om arrangemangen för avfallstransport och områdesvis mottagning av avfall och att informationen ges tillräckligt ofta. Närmare bestämmelser om antalet mottagningsplatser som avses i 1 mom. 2 punkten och det ordnande och den dimensionering av insamlingen och transporten som avses i 4 punkten får utfärdas genom förordning av statsrådet. 35 § Ordnande av fastighetsvis avfallstransport Kommunen ska se till att transporten av avfall som avses i 32 § 1 mom. ordnas i enlighet med antingen 36 eller 37 § från en mottagningsplats som fastighetsinnehavaren ordnat ( fastighetsvis avfallstransport ). Kommunen kan dessutom sörja för ordnandet av fastighetsvis transport av separat insamlat förpackningsavfall som uppkommit inom verksamhet som avses i 32 § 1 mom. till avfallshantering som producenten har ordnat. Fastighetsvis avfallstransport ska oavsett metod ordnas så att avfallstransporttjänster tillhandahålls allomfattande och tillförlitligt samt på skäliga och icke-diskriminerande villkor. De kommunala avfallshanteringsföreskrifterna ska iakttas vid fastighetsvis avfallstransport. Avfallet ska föras till en mottagnings- eller behandlingsplats som kommunen anvisar. Kommunen kan besluta att fastighetsvis avfallstransport inte ordnas i ett område där kommunikationerna är bevärliga, avfallsinnehavarna är få eller mängden avfall som behöver transporteras är liten, om inte transporten ska anses vara nödvändig av miljö- eller hälsoskäl. 36 § Kommunalt anordnad avfallstransport Kommunen ska ordna fastighetsvis avfallstransport, om inte något annat följer av 37 eller 41 § ( kommunalt anordnad avfallstransport ). Vid kommunalt anordnad avfallstransport får bara kommunen eller en avfallstransportör som handlar för kommunens räkning åta sig att transportera avfallet. När kommunen upphandlar avfallstransporttjänster ska den följa lagen om offentlig upphandling (348/2007). Vid upphandlingen ska det dras försorg om att området för tjänsterna och tjänsternas varaktighet fastställs och att de olika upphandlingarna samordnas tidsmässigt med beaktande av principerna i 2 § i den lagen. Kommunen ska på begäran ge fastighetsinnehavarna information om avfallsmängden och leveransplatsen för det avfall som transporterats från fastigheten, specificerat enligt avfallsslag. 37 § Avfallstransport som fastighetsinnehavaren ordnar Kommunen kan besluta att fastighetsvis avfallstransport ordnas i kommunen eller en del av kommunen så att fastighetsinnehavaren avtalar om den med en avfallstransportör ( avfallstransport som fastighetsinnehavaren ordnar ), om 1) avfallstransporten då uppfyller villkoren i 35 § 2 mom., 2) avfallstransporten främjar avfallshanteringens allmänna funktion, stöder utvecklingen av avfallshanteringen i regionen och inte medför fara eller skada för hälsan eller miljön, 3) beslutets verkningar sammantaget bedöms vara positiva, särskilt med beaktande av konsekvenserna för hushållen och för företagens och myndigheternas verksamhet. Kommunen kan besluta att avfallstransport som fastighetsinnehavaren ordnar ska gälla avfall av en viss typ eller beskaffenhet. Kommunen ska följa och övervaka att det beslut som avses i 1 mom. verkställs och att dess villkor uppfylls samt vid behov behandla frågan om avfallstransport på nytt. 38 § Kommunalt beslutsfattande som gäller fastighetsvis avfallstransport Innan kommunen fattar beslut som avses i 35 § 4 mom. eller 37 § eller ändrar sådana beslut ska den ge alla på vars förhållanden besluten har en betydande inverkan möjlighet att få uppgifter och uttala sin åsikt. Bestämmelser om givande av möjligheter till inflytande finns i 41 § i förvaltningslagen (434/2003). Kommunen ska informera kommuninvånarna allmänt om ovan avsedda beslut och publicera besluten i ett datanät. 39 § Uppgifter om fastighetsvis avfallstransport Avfallstransportören ska på begäran ge fastighetsinnehavaren eller kommunen ett i 98 § avsett gällande utdrag ur avfallshanteringsregistret för påseende eller annars visa att verksamheten har godkänts för anteckning i avfallshanteringsregistret i enlighet med 96 §. Avfallstransportören ska årligen lämna uppgifter till den kommunala avfallshanteringsmyndigheten om vilka fastigheter avfall har avhämtats på och om antalet sopkärlstömningar per fastighet och avfallstyp. Den kommunala avfallshanteringsmyndigheten kan begära in uppgifterna kvartalsvis, om det är nödvändigt för uppföljning av verksamheten. Transportören ska årligen dessutom ge in ett enligt avfallstyp specificerat sammandrag över mängden avfall som samlats in på fastigheterna och över leveransplatserna. Närmare bestämmelser om de uppgifter som ska lämnas får utfärdas genom förordning av statsrådet. Den kommunala avfallshanteringsmyndigheten ska utan dröjsmål anteckna de i 2 mom. avsedda uppgifterna i det register som anges i 143 §. 40 § Mottagningsplats för avfall på en fastighet Fastighetsinnehavaren ska ordna en mottagningsplats för insamling av avfall som omfattas av fastighetsvis avfallstransport. Mottagningsplatsen kan ordnas gemensamt med en eller flera andra fastigheter. 41 § Överlämnande av avfall till fastighetsvis avfallstransport eller till en områdesvis mottagningsplats Fastighetsinnehavaren eller någon annan avfallsinnehavare ska överlämna avfall vars hantering kommunen enligt 32 § är skyldig att ordna till den fastighetsvisa avfallstransport som ordnats i området eller till en områdesvis mottagningsplats som kommunen har ordnat. Avfallsinnehavaren kan trots det som föreskrivs i 1 mom. ordna transporten av sådant avfall som på grund av sin exceptionella storlek eller stora mängd eller någon annan egenskap inte lämpar sig för transport inom ramen för sedvanlig fastighetsvis avfallstransport, om transporten har godkänts i de kommunala avfallshanteringsföreskrifterna eller i kommunala miljöskyddsföreskrifter som har utfärdats med stöd av 19 § i miljöskyddslagen. Avfallsinnehavaren kan under motsvarande förutsättningar behandla avfallet själv på sin fastighet, om behandlingen är småskalig. Fastighetsinnehavaren kan trots det som föreskrivs i 1 mom. ordna transporten av separat insamlat förpackningsavfall, om avfallet inte transporteras inom ramen för fastighetsvis avfallstransport. Avfallet ska föras till avfallshantering som producenten ordnar. Vid transporten ska i övrigt tillämpas det som i denna lag bestäms om fastighetsvis avfallstransport. 42 § Undantag från skyldigheten att överlämna avfall till kommunalt anordnad avfallshantering Kommunen kan på ansökan av avfallsinnehavaren besluta att hanteringen av avfall som avses i 32 § 1 mom. 2 eller 3 punkten med avvikelse från vad som bestäms i 40 § 1 mom. får ordnas i enlighet med 4 kap., om en på detta sätt ordnad avfallshantering är befogad för ordnande av fastighetens övriga avfallshantering och om det leder till ett bättre slutresultat med tanke på prioriteringsordningen och om den inte medför någon fara eller skada för miljön eller hälsan. Beslutet fattas för viss tid, högst fem år. Avfallsinnehavaren ska årligen lämna uppgifter till den kommunala avfallshanteringsmyndigheten om typen och mängden av avfall som uppkommit i verksamheten och om leveransplatserna och behandlingssättet. 43 § Överföring av kommunens serviceuppgifter inom avfallshanteringen till ett kommunägt bolag Kommunen kan besluta att överföra den för kommunen i denna lag föreskrivna mottagningen, transporten och behandlingen av avfall, faktureringen av avfallsavgifter enligt 82 § och skötseln av avfallsrådgivning enligt 93 § 1 mom. samt till dessa omedelbart anknytande administrativa uppgifter som inte omfattar utövning av offentlig makt till ett bolag som bildats för detta ändamål och som kommunen äger tillsammans med andra kommuner. Kommunen ansvarar för att de överförda serviceuppgifterna inom avfallshanteringen blir utförda i enlighet med denna lag och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den. Bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar tillämpas på anställda vid det kommunägda bolaget när de sköter offentliga förvaltningsuppgifter som avses i 1 mom. Bolaget ska iaktta lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999), lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (13/2003), förvaltningslagen och språklagen (423/2003). Bestämmelser om skadeståndsansvaret finns i skadeståndslagen (412/1974). Bestämmelser om tjänsteupphandling finns i lagen om offentlig upphandling. 44 § Bokföring över avfallshanteringstjänster samt transportörens skyldighet att lämna uppgifter Om kommunen eller ett bolag som avses i 43 § sköter annan avfallshantering utöver den som kommunen i detta kapitel åläggs att ordna, ska den specificeras i bokföringen och för varje räkenskapsperiod ska separata kalkyler som beskriver verksamhetens ekonomiska resultat utarbetas över den. Närmare bestämmelser om de uppgifter som ska ingå i kalkylerna får utfärdas genom förordning av statsrådet. När de kalkyler som avses i 1 mom. utarbetas ska det som i bokföringslagen (1336/1997) föreskrivs om bokslut iakttas i tillämpliga delar. Revisorerna ska granska kalkylerna som ett led i kommunens eller bolagets lagstadgade revision. Kalkylerna ska fogas till kommunens eller bolagets bokslut. De ska offentliggöras och vara tillgängliga i ett datanät. När avfall som innehåller både sådant avfall som avses i 32 eller 33 § och annat avfall transporteras till behandling som kommunen eller ett kommunägt bolag svarar för ska avfallstransportören ge mottagaren tillräckligt specificerade uppgifter om avfallets ursprung för upprättande av den bokföring och den separata kalkyl som avses i 1 mom. 45 § Avfallstransportörens bokföring i vissa fall Om kommunen i enlighet med 80 § 2 mom. tar ut avfallsavgift för avfallsbehandling av en avfallstransportör som avses i 37 §, ska transportören föra bok över de avfallsavgifter som den tagit ut av kunderna för avfallsbehandlingen och på begäran överlämna uppgifterna om dem till den kommunala avfallshanteringsmyndigheten. 6 kap. Producentansvar 46 § Producentens ansvar för avfallshanteringen och dess kostnader Producenten ska ordna avfallshanteringen för de i 48 § angivna produkter som han släpper ut på marknaden och stå för kostnaderna för den, om inte något annat bestäms nedan. Producentens skyldighet gäller kasserade produkter som överlämnas till en mottagningsplats eller till transport som avses i 49 eller 56 §. Producentens skyldighet enligt 1 mom. gäller de produkter som producenten släpper ut på marknaden i Finland och en sådan andel av andra motsvarande produkter som kan anses vara skälig med hänsyn till producentens marknadsandel, oberoende av tidpunkten då produkterna släppts ut på marknaden. 47 § Producentens företrädesrätt att ordna avfallshantering Producenten har företrädesrätt att ordna avfallshantering av kasserade produkter som omfattas av producentens ansvar. Övriga aktörer får upprätta parallella insamlings- och mottagningssystem för kasserade produkter eller tillhandahålla fastighetsinnehavare eller andra avfallsinnehavare anknytande tjänster bara om det sker i samverkan med producenten. Trots det som bestäms i 1 mom. får andra aktörer än producenter tillhandahålla tjänster med anknytning till återanvändning av produkter eller förberedelse för återanvändning. Kommunen kan, som ett led i avfallshantering som den ordnar enligt 5 kap., komplettera transporten och mottagningen av kasserade produkter till den del som producenten inte ordnar sådan. I så fall ska de kasserade produkterna föras till avfallshantering som producenten har ordnat. 48 § Produkter och producenter som omfattas av producentansvaret Producentansvaret omfattar följande produkter, oberoende av försäljningssättet, och producenter som yrkesmässigt släpper ut dem på marknaden: 1) däck till motordrivna och andra fordon och anordningar, när producenten anses vara den som tillverkar, importerar eller regummerar sådana däck eller den som importerar däckförsedda fordon eller anordningar, 2) personbilar, paketbilar och andra jämförbara fordon, när producenten anses vara den som tillverkar eller importerar sådana fordon eller för in fordonen i landet i den inhemska användarens namn, 3) elektriska och elektroniska produkter, när producenten anses vara den som tillverkar eller importerar produkten eller försäljare som säljer produkterna under eget varumärke, 4) batterier och ackumulatorer inklusive batterier och ackumulatorer som ingår i elektriska och elektroniska produkter, fordon eller andra produkter, när producenten anses vara den som släpper ut batterierna eller ackumulatorerna på marknaden, 5) tidningar, tidskrifter, kontorspapper och andra liknande pappersprodukter, när producenten anses vara den som tillverkar eller importerar det papper som används för tillverkning av pappersprodukterna eller den som importerar de tryckta pappersprodukterna, 6) förpackningar vars producent anses vara den som förpackar produkterna eller importerar de förpackade produkterna. Bestämmelserna i detta kapitel ska med undantag för 52 § inte tillämpas på förpackningsproducenter vars omsättning underskrider 1 000 000 euro. Närmare bestämmelser om vilka de produkter och producenter som avses i 1 mom. är får utfärdas genom förordning av statsrådet. Genom förordning av statsrådet får det också utfärdas närmare bestämmelser om tillämpningen av bestämmelserna om producentansvar, i fall där produkterna skaffas från ett annat land eller förs ut ur landet genom elektronisk handel eller någon annan distansförsäljning. 49 § Mottagning och transport av kasserade produkter Producenten ska ordna mottagningsplatser för kasserade produkter så att produkterna kostnadsfritt och utan svårighet kan lämnas till en sådan mottagningsplats. När antalet mottagningsplatser som behövs fastställs områdesvis ska hänsyn tas till typen och den förväntade mängden av samt beskaffenheten hos de kasserade produkter som lämnas till mottagningsplatserna och till den miljöpåverkan och de kostnader som mottagningen och transporten ger upphov till. Antalet kan variera för olika produktgrupper och områden. Närmare bestämmelser om antalet mottagningsplatser får utfärdas genom förordning av statsrådet. Med avvikelse från 1 mom. ska en producent av pappersprodukter ordna kostnadsfri transport av kasserade pappersprodukter som avses i 48 § 1 mom. 5 punkten från en mottagningsplats som fastighetsinnehavaren har ordnat, om fastigheten finns någon annanstans än i ett småhus- eller glesbygdsområde. Producenten ska ordna kostnadsfri transport från den mottagningsplats där distributören av en produkt samlar in kasserade produkter i enlighet med 56 §. 50 § Fastighetsinnehavarens skyldighet vid insamling av pappersprodukter Fastighetsinnehavaren ska ordna en mottagningsplats för insamling av kasserade pappersprodukter som avses i 48 § 1 mom. 5 punkten. Skyldigheten omfattar dock inte småhus eller andra motsvarande fastigheter eller fastigheter i glesbygden. 51 § Producentens skyldighet att informera om mottagningen Producenten ska informera om var mottagningsplatserna för kasserade produkter finns och om deras öppettider, de slag av avfall som tas emot där och annat som behövs för att mottagningen ska fungera. Producenten ska vid behov ordna informationsspridningen tillsammans med kommunen och andra aktörer inom avfallshanteringen. Producenten ska årligen lämna Närings-, trafik- och miljöcentralen i Birkaland en redogörelse för den information som producenten har spridit. Närmare bestämmelser om producentens skyldigheter enligt 1 och 2 mom. får utfärdas genom förordning av statsrådet. 52 § Åtgärder för att främja återanvändning Producenten ska ordna mottagningen av kasserade produkter så att hela eller reparerbara produkter och delar av dem hålls åtskilda eller separeras efter behov och så att återanvändning av produkter och produktdelar främjas på annat sätt. För att främja återanvändning ska producenten i den utsträckning det är möjligt se till att produktinnehavarna och andra aktörer som ordnar avfallshanteringen av kasserade produkter får behövlig information om möjligheterna att återanvända produkterna och produktdelarna, om demonteringen och om var i produkten farliga ämnen och delar finns. 53 § Undantag från producentens kostnadsansvar i fråga om vissa produkter som används någon annanstans än i hushåll Producenten ska stå för kostnaderna för avfallshantering av elektriska och elektroniska produkter som används någon annanstans än i hushåll och har släppts ut på marknaden före den 13 augusti 2005 bara, om produkten ersätts med en motsvarande produkt eller med en produkt med samma användningsändamål. I annat fall står produktinnehavaren för kostnaderna för avfallshantering av produkter som har släppts ut på marknaden före nämnda datum. Producenten och produktinnehavaren kan komma överens om en annan fördelning av kostnaderna för avfallshanteringen oberoende av när produkten har släppts ut på marknaden. Producenten och innehavaren av industribatterier och industriackumulatorer samt bilbatterier och bilackumulatorer avsedda för annat än privata fordon kan komma överens om en annan fördelning av kostnaderna för avfallshanteringen än den som anges i 46 § 1 mom. 54 § Producentens bokförings- och uppgiftsskyldighet Producenten ska föra bok enligt produktkategori över typen och mängden av samt beskaffenheten hos de produkter som producenten släppt ut på marknaden och de kasserade produkter som producenten tagit emot samt det avfall som dessa produkter gett upphov till, liksom även över de andra med dessa jämförbara omständigheter som behövs för tillsynen över att denna lag och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den följs. I bokföringen ska man dessutom vid behov efter leveransplats specificera de produkter och det avfall som förts till återanvändning, förberedelse för återanvändning, materialåtervinning, annan återvinning och bortskaffande. Bokföringen ska innehålla motsvarande uppgifter också om delar av sådana fordon som avses i 48 § 1 mom. 2 punkten och komponenter till sådana elektriska och elektroniska produkter som avses i 48 § 1 mom. 3 punkten och om det avfall som dessa gett upphov till samt om kasserade produkter och avfall som förts ut till ett annat land. Producenten ska lämna Närings-, trafik- och miljöcentralen i Birkaland ett sammandrag av de uppgifter som avses i 1 mom. kalenderårsvis eller oftare, om centralen bestämmer att det behövs för tillsynen över denna lag och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den. Närmare bestämmelser om vilka uppgifter som ska ingå i bokföringen och lämnas till myndigheten och om tidpunkterna för inlämnande av uppgifter får utfärdas genom förordning av statsrådet. 55 § Producentens skyldighet att upplysa distributören om att producenten ingår i producentregistret En producent som avses i 48 § 1 mom. ska vid leverans av produkter till distributörer upplysa dem om att producenten finns registrerad i det producentregister som avses i 142 §. 56 § Distributörens mottagningsskyldighet Distributören ska på sitt försäljningsställe kostnadsfritt ta emot följande kasserade produkter av innehavaren: 1) bärbara batterier och ackumulatorer; inget krav på köp av en ny produkt får ställas som villkor för mottagningen, 2) elektriska och elektroniska produkter från hushåll och liknande produkter som ersätts med en motsvarande ny produkt, 3) däck till motordrivna och andra fordon och anordningar, om de till sin typ och mängd motsvarar de nya däck som köps. Distributören får ordna en i 1 mom. 2 punkten avsedd mottagning någon annanstans än på försäljningsstället, om mottagningsplatsen är lika lättillgänglig för produktinnehavaren som försäljningsstället och om detta är ändamålsenligt med avseende på den transport som producenten ordnar. Om en distributör av bilbatterier och bilackumulatorer avsedda för privata fordon tar emot motsvarande kasserade batterier och ackumulatorer, ska de tas emot kostnadsfritt och inget krav på köp av en ny produkt får ställas. Distributören ska samla ihop kasserade produkter i partier som är lämpliga för transport. Distributören får överlämna de kasserade produkterna bara till en transportör eller behandlare som handlar för producentens räkning. Distributören ska stå för kostnaderna för den mottagning som han ordnar. 57 § Distributörens informationsskyldighet Distributören ska på sitt försäljningsställe och i sin övriga marknadsföring informera om möjligheten att lämna in kasserade produkter till distributörens mottagning och ska också bära kostnaderna för informationen. 58 § Inlämning av fordon för skrotning En fordonsinnehavare ska lämna in ett fordon som är avsett att skrotas till en insamlare eller behandlare som handlar för producentens räkning. 59 § Skrotningsintyg och slutlig avregistrering av fordon En insamlare eller behandlare ska ge fordonets innehavare ett skrotningsintyg efter att ha kontrollerat innehavarens rätt att överlämna fordonet för skrotning. Insamlaren eller behandlaren ska underrätta Trafiksäkerhetsverket om skrotningen för att fordonet ska kunna avregistreras slutligt i fordonsregistret. För avregistreringen tar Trafiksäkerhetsverket ut en avgift av producenten. På avgiften tillämpas lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992) och det som föreskrivs med stöd av den. Närmare bestämmelser om avregistrering och skrotningsintyg får utfärdas genom förordning av statsrådet. 60 § Ersättning för extrakostnader Om det i ett skrotningsfärdigt fordon har tillsatts föremål eller ämnen som väsentligt försvårar återanvändningen eller avfallshanteringen, kan insamlaren eller behandlaren av fordonets innehavare ta ut en ersättning som motsvarar extrakostnaderna för avfallshanteringen. 61 § Säkerhet som producenter av elektriska och elektroniska produkter ska ställa Producenter av elektriska och elektroniska produkter ska ställa sådan säkerhet till förmån för Närings-, trafik- och miljöcentralen i Birkaland som täcker kostnaderna för mottagning, transport, annan avfallshantering och till dessa anknuten information och för främjande av återanvändning av produkter som producenten släpper ut på marknaden för att användas i hushåll. En producent som hör till en sådan producentsammanslutning som avses i 62 § behöver inte ställa särskild säkerhet. Godtagbara säkerheter är borgen, försäkring och en pantsatt insättning. Den som ställer säkerheten ska vara ett kreditinstitut, en försäkringsanstalt eller något annat yrkesmässigt finansiellt institut med hemort i en stat som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. En ytterligare förutsättning är att Närings-, trafik- och miljöcentralen i Birkaland får ta säkerheten i anspråk på begäran. Närings-, trafik- och miljöcentralen i Birkaland har rätt att ta säkerheten i anspråk, när producenten har konstaterats vara insolvent eller när producenten trots uppmaning har försummat att ordna avfallshanteringen. Centralen fördelar säkerheten i förhållande till marknadsandelen mellan sådana producenter och producentsammanslutningar som har godkänts för anteckning i det producentregister som avses i 142 § och som ordnar avfallshanteringen av de produkter som den som ställer säkerheten släpper ut på marknaden. Närmare bestämmelser om uträkning av säkerhetsbeloppet och om tagande av säkerheten i anspråk får utfärdas genom förordning av statsrådet. 62 § Bildande av producentsammanslutningar och överföring av producentansvaret Producenter kan gemensamt bilda en sammanslutning med rättshandlingsförmåga ( producentsammanslutning ) för att fullgöra producenternas skyldigheter enligt detta kapitel. Endast producenter får höra till en producentsammanslutning. Producenter kan överföra sina producentansvarsskyldigheter bara till en producentsammanslutning som har godkänts för anteckning i det producentregister som avses i 142 §. En producentsammanslutning ska på begäran av en ny producent åta sig att fullgöra dennes skyldigheter, om producentens verksamhet ingår i producentsammanslutningens verksamhetsfält. De villkor som tillämpas på nya producenter ska vara opartiska och jämlika i förhållande till de villkor som tillämpas på övriga producenter inom sammanslutningen. Förpackningsproducenter kan fullgöra sina producentansvarsskyldigheter i fråga om dryckesförpackningar också genom att ansluta sig till ett i 68 § avsett retursystem för dryckesförpackningar. 63 § Producentsammanslutningars verksamhet I en producentsammanslutning ska förpliktelserna fördelas rättvist mellan producenterna med avseende på verksamhetens art och omfattning och på så sätt att det inte uppstår handelshinder och snedvridning av konkurrensen. Producentsammanslutningen ska föra en allmänt tillgänglig, uppdaterad förteckning över producenter som har överfört sitt producentansvar på den. I förteckningen antecknas medlemmens namn och företags- och organisationsnummer. Förteckningen ska också vara tillgänglig i ett datanät. 64 § Tryggande av producentsammanslutningars verksamhet En producentsammanslutning ska ha tillräckliga ekonomiska resurser att organisera sin verksamhet på behörigt sätt och så att den oavbrutet i minst sex månader kan ansvara för de producentansvarsskyldigheter som överförts till den. För att visa detta ska sammanslutningen lämna Närings-, trafik- och miljöcentralen i Birkaland en redogörelse för sin solvens och en verksamhetsplan som gäller ordnandet av återanvändning och avfallshantering. Redogörelsen och planen ska lämnas årligen eller, om verksamheten förändras väsentligt, inom tre månader från förändringen. Närmare bestämmelser om redogörelserna och planerna för visande av solvensen och tryggande av verksamheten samt om lämnandet av dem till Närings-, trafik- och miljöcentralen i Birkaland får utfärdas genom förordning av statsrådet. 65 § Samarbete mellan producenter och producentsammanslutningar Producenter och producentsammanslutningar inom olika produktgrupper ska genom lämpliga gemensamma åtgärder se till att genomförandet av producentansvaret inte föranleder dubbla avgifter för producenter eller producentsammanslutningar inom någon annan produktgrupp i sådana fall då mottagning och annan avfallshantering av kasserade produkter ordnas i samarbete. Statsrådet kan ålägga producenter och producentsammanslutningar inom en viss produktgrupp att samarbeta och besluta om krav för samarbetet, om det är nödvändigt för att undanröja eller förhindra uppko

    Teksti jatkuu virallisessa lähteessä.

    Aiheeseen liittyvät oppaat, UKK ja sopimuspohjat