681/1992
Svenska
681/1992 — Förordning om ändring och temporär ändring av sysselsättningsförordningen
Oikeudellista tietoa, ei oikeudellista neuvontaa. Tarkista voimassa oleva teksti virallisesta lähteestä.
Analysoi tämä laki tekoälyllä3 § Normalt sysselsättningsstöd och arbetstid I denna förordning avses med normalt sysselsättningsstöd ett stöd vars belopp motsvarar grunddagpenningen enligt 22 § 1 mom. lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Normalt sysselsättningsstöd kan betalas till en arbetsgivare för ordnande av sådant arbete i vilket arbetstiden under en tidsperiod som motsvarar lönebetalningsperioden utgör minst 75 procent av den ordinarie arbetstiden inom branschen. 3 a § Arbetslöshetens minimilängd då sysselsättningen sker med sysselsättningsanslag Sysselsättningsanslag för avlönande av personal och betalning av arbetslöshetsersättningar kan endast användas till sysselsättning av personer som minst sex månader utan avbrott har varit arbetslösa arbetssökande vid en arbetskraftsbyrå. Vad som stadgas i 1 mom. tillämpas dock inte om sysselsättningsanslagen används till att lindra störningar som orsakats av sådana strukturförändringar som avses i 36 § 4 och 5 mom. 44 § Stödets belopp och varaktighet Till den som ämnar bli företagare betalas det normala sysselsättningsstödet höjt med 100 procent för de dagar då han arbetar i sitt företag, dock högst för fem dagar i veckan. Stöd kan betalas för högst 15 månader. 45 § Förutsättningar för beviljande av stöd Stöd för träning för arbetslivet kan dessutom beviljas en person som i stället för en arbetsmöjlighet enligt 17 § eller 18 § 3 mom. sysselsättningslagen samtycker därtill. 46 § Stödets belopp och varaktighet I stöd betalas det normala sysselsättningsstödet höjt med 40 procent. Dessutom ersätts den som genomgår träning för arbetslivet för kostnaderna för resor mellan bostaden och arbetsplatsen i enlighet med gällande tjänstekollektivavtal om ersättande av resekostnaderna för statstjänstemän. 50 § Anställningsförhållandets varaktighet Sedan en person utan avbrott har varit sysselsatt hos en eller flera arbetsgivare under den maximitid som nämns i 1 mom., kan han inte på nytt anvisas sådant arbete för vilket sysselsättningsanslag för avlöningskostnaderna har anvisats eller beviljats, förrän han har varit arbetslös arbetssökande under den minimitid som stadgas i 3 a § 1 mom. Detta stadgande tillämpas dock inte på en handikappad, en person som har blivit frigiven från fängelse och är svår att sysselsätta eller på någon som avlönats av ett statligt ämbetsverk eller en statlig inrättning eller en kommun och som utan avbrott under en kortare tid än två år har varit sysselsatt i uppgifter som behövs för planering och anordnande av arbets- och utbildningsplatser som är lämpliga för arbetslösa. Denna förordning träder i kraft den 10 augusti 1992. Förordningens 45 § 3 mom. gäller till den 30 april 1994. På beslut som har fattats innan denna förordning trätt i kraft tillämpas de stadganden som gällde vid ikraftträdandet. Helsingfors den 3 augusti 1992 Republikens President MAUNO KOIVISTO Minister Iiro Viinanen
