699/2003
Svenska
699/2003 — Inrikesministeriets förordning om gränsbevakningsväsendets metoder vid användning av maktmedel och stoppande av fortskaffningsmedel
Oikeudellista tietoa, ei oikeudellista neuvontaa. Tarkista voimassa oleva teksti virallisesta lähteestä.
Analysoi tämä laki tekoälyllä1 § Författningsgrund Om en gränsbevakningsmans befogenheter att i ett tjänsteuppdrag använda maktmedel och stoppa fortskaffningsmedel föreskrivs i 16 § 1 mom. och 24 § lagen om gränsbevakningsväsendet (320/1999, nedan gränsbevakningslagen ). I 15 § gränsbevakningslagen föreskrivs om en gränsbevakningsmans rätt att stänga och spärra av ett gränsövergångsställe samt att från ett gränsövergångsställe avlägsna en person som uppför sig störande. I 9 § 1 mom. och 23 § gränsbevakningslagen föreskrivs om en gränsbevakningsmans befogenhet att inom sitt bevakningsområde i enstaka fall på polisens begäran sköta sådana i polislagen (493/1995) avsedda brådskande polisuppgifter för upprätthållande av allmän ordning och säkerhet som polisen inte utan dröjsmål kan sköta. Om en gränsbevakningsmans maktmedels- och skyddsredskap föreskrivs i 41 § statsrådets förordning om gränsbevakningsväsendet (269/2000). Denna förordning gäller inte sådan användning av maktmedel som avses i territorialövervakningslagen (755/2000). Denna förordning gäller inte heller gränsbevakningsväsendets verksamhet i sådana uppgifter med anknytning till det militära förvaret som anges i 7 § gränsbevakningslagen. 2 § Andra bestämmelser som skall iakttas När maktmedel används och fortskaffningsmedel stoppas skall även bestämmelserna i arbetarskyddslagen (738/2002) beaktas särskilt. I strafflagen (39/1889) föreskrivs om vars och ens rätt till nödvärn och rätt att i nödtillstånd använda maktmedel. 3 § Tillämpningsområde Denna förordning tillämpas på gränsbevakningsmän som i ett tjänsteuppdrag är tvungna att använda eller vara förberedda på att använda maktmedel samt på gränsbevakningsmän som i ett tjänsteuppdrag är tvungna att stoppa ett fortskaffningsmedel som en annan person framför eller begränsa dess framfart. 4 § Definitioner I denna förordning avses med 1) projektil kulor, hagel och andra förnödenheter som avfyras med hjälp av krutgastryck, detonationstryck från en tändsats eller annat detonationstryck och kan medföra fara för människan, 2) skjutvapen redskap som definieras i 2 § 1 mom. skjutvapenlagen (1/1998), 3) hot med skjutvapen riktande av vapen så att den som vapnet riktas mot, med hänsyn till allmän livserfarenhet, har grundad anledning att förmoda att han eller hon blir föremål för användning av vapnet som maktmedel om inte den befallning som gränsbevakningsmannen förstärker med vapnet efterföljs, 4) användning av skjutvapen hot med skjutvapen och avfyrande av skott, 5) hinder fortskaffningsmedel eller andra föremål eller konstruktioner som placeras i ett fortskaffningsmedels väg och med hjälp av vilka man försöker hindra det flyende fortskaffningsmedlets framfart eller förhindra en farlig gärning, 6) gasprojektil en projektil som avfyras med skjutvapen och som, när den nått sitt mål, i luften sprider tårgas eller något annat förlamande ämne med motsvarande användningssyfte och effekt, 7) gasspray ett redskap med vilket tårgas eller något annat förlamande ämne med motsvarande användningssyfte och effekt kan spridas i luften, 8) fastkörning ikapphinnande av ett fortskaffningsmedel och åtgärder i anslutning till det med vilka man försöker hindra det flyende fortskaffningsmedlets framfart, 9) hot med fortskaffningsmedel förföljning omedelbart efter ett fortskaffningsmedel, i allmänhet under användning av alarmanordningar, i syfte att få föraren i det flyende fortskaffningsmedlet att avstå från flykten, 10) distraktionsgranat ett kastföremål som, när det nått sitt mål, i luften sprider ut tårgas eller något annat förlamande ämne med motsvarande användningssyfte och effekt, eller som till följd av sin ljus- och ljudeffekt gör målpersonen tillfälligt handlingsförlamad, 11) batongprojektil en trubbig projektil som avfyras med skjutvapen och vars syfte är att genom hög stötenergi tillfälligt göra målpersonen handlingsförlamad utan att denne får allvarliga skador eller bestående men, 12) spikmatta ett redskap som placeras på körbanan och som består av spikar eller motsvarande föremål som söndrar fortskaffningsmedlets däck eller band och med hjälp av vilket man försöker stoppa fortskaffningsmedlet eller sänka dess hastighet, 13) spärr avsmalning av körvägen eller avskärning av färdvägen med hjälp av ett annat fortskaffningsmedel för att sänka hastigheten hos det fortskaffningsmedel som åtgärderna riktas mot eller för att styra in det på önskad rutt, 14) varningsskott en explosiv vara som detonerar inom en viss tid efter det att den avfyrats, fungerar i vatten och används huvudsakligen för att ge ett fartyg en varning, 15) ljus- och ljudprojektil en projektil som avfyras med skjutvapen och som till följd av sin ljus- och ljudeffekt tillfälligt gör målpersonen handlingsförlamad. 5 § Maktmedel Maktmedel som kan användas i situationer där våld används är 1) fysiskt våld utan maktmedelsredskap, till exempel kontroll- och låsgrepp, 2) användning av handbojor och andra fängsel, 3) användning av batong, 4) användning av gasspray eller distraktionsgranat, 5) användning av hund, 6) användning av varningsskott, och 7) användning av vapen. Maktmedel som kan användas vid stoppande av fortskaffningsmedel är dessutom hinder, fastkörning, hot med fortskaffningsmedel, spikmatta och spärr. 6 § Metoder som är lindrigare än maktmedel I gränsbevakningsväsendets verksamhet skall man innan maktmedel används alltid sträva efter att använda andra metoder som är lindrigare än maktmedel. Sådana metoder för situationshantering som är lindrigare än maktmedel är åtminstone 1) samtal med målpersonen, förhandling, främjande av försonlighet och andra motsvarande åtgärder, 2) råd, uppmaningar och muntliga varningar, samt 3) order, förbud och befallningar. 7 § Avstående från användning av maktmedel Maktmedel skall över huvud taget inte användas i sådana situationer som avses i 12 § gränsbevakningslagen, där slutförandet av en åtgärd kunde medföra följder som är oskäliga med hänsyn till det resultat som eftersträvas. 8 § Allmänna principer för användning av maktmedel Om det för utförandet av gränsbevakningsväsendets uppgifter är nödvändigt att använda maktmedel, skall dessa användas endast i den utsträckning och så länge som det för utförandet av det tjänsteuppdrag som föreskrivs i lag är absolut nödvändigt med beaktande av vad som bestäms om maktmedlens försvarlighet i 24 § gränsbevakningslagen ( principen om lindrigare metod ). De maktmedel som nämns i 5 § står varken i prioritering eller tidsmässig ordning, utan de maktmedel som används i respektive situation skall avgöras enligt situationen på det sätt som principen om lindrigare metod förutsätter. Man skall avstå från fortsatt användning av sådana maktmedel man redan tillgripit, om situationen förändrats så att det inte längre finns förutsättningar för att inleda användning av maktmedel. 9 § Användning av vapen Användningen av vapen eller varningsskott skall anses vara ett yttersta maktmedel som skall tillgripas endast i synnerligen allvarliga situationer. Personen eller fartyget i fråga skall förvarnas om användningen av vapen eller varningsskott på ett klart märkbart sätt, om det inte med tanke på situationen som helhet och med beaktande av omständigheterna är omöjligt eller oändamålsenligt. 10 § Brytande av motstånd En gränsbevakningsman får inte ta till vapen för att bryta fysiskt aktivt eller passivt motstånd med vilket målpersonen försöker hindra gränsbevakningsmannen från att vidta en lagstadgad åtgärd, om inte något annat bestäms nedan. Av särskilda skäl kan skjutvapen dock användas för avfyrande av en gasprojekti, batongprojektil eller ljus- och ljudprojektil. Användning av andra maktmedel för brytande av motstånd är tillåten i enlighet med vad som närmare bestäms i denna förordning. 11 § Stängning, avspärrning och utrymning av ett gränsövergångsställe samt skingrande av en folkmassa En gränsbevakningsman får inte ta till vapen för att stänga, spärra av eller utrymma ett gränsövergångsställe eller för att skingra en folkmassa vid ett gränsövergångsställe, om inte något annat bestäms nedan. Av särskilda skäl kan skjutvapen dock användas för avfyrande av en gasprojektil, batongprojektil eller ljus- och ljudprojektil. Användning av andra maktmedel för vidtagande av åtgärder enligt denna paragraf är tillåten i enlighet med vad som närmare bestäms i denna förordning. 12 § Avlägsnande av en person från ett gränsövergångsställe En gränsbevakningsman får inte ta till vapen för att avlägsna en person från ett gränsövergångsställe. Av särskilda skäl kan skjutvapen dock användas för avfyrande av en gasprojektil, batongprojektil eller ljus- och ljudprojektil, till exempel för att bryta motståndet hos en person som förskansat sig på ett gränsövervakningsställe. Användning av andra maktmedel för avlägsnande av en person från ett gränsövervakningsställe är tillåten i enlighet med vad som närmare bestäms i denna förordning. 13 § Gripande av en person En gränsbevakningsman får inte ta till vapen för att gripa en person. Användning av andra maktmedel för gripande av en person är tillåten i enlighet med vad som närmare bestäms i denna förordning. 14 § Förhindrande av att en person som berövats sin frihet flyr En gränsbevakningsman får inte ta till vapen för att förhindra att en person som berövats sin frihet flyr. Användning av andra maktmedel för förhindrande av att en person som berövats sin frihet flyr är tillåten i enlighet med vad som närmare bestäms i denna förordning. 15 § Avlägsnande av hinder En gränsbevakningsman kan använda alla gränsbevakningsväsendets maktmedel för att avlägsna ett hinder som hindrar gränsbevakningsmannen från att utföra ett viktigt tjänsteuppdrag eller som märkbart försvårar utförandet av uppdraget. Användningen av vapen eller varningsskott får dock inte medföra orimlig fara för någon. 16 § Avvärjande av ett överhängande brott eller en annan överhängande farlig gärning eller händelse En gränsbevakningsman kan genom att använda nödvändiga maktmedel, med iakttagande av principen om lindrigare metod, stoppa en persons handling som medför omedelbar fara för någons liv eller hälsa. Beslutet att använda vapen eller varningsskott skall grunda sig på situationens farlighet och dessutom på personens eller fartygets agerande omedelbart före den situation i vilken maktmedel används eller på målpersonens beväpning, störning eller därmed jämförbara motsvarande omständigheter. Användning av vapen mot ett fortskaffningsmedel i väg- eller terrängtrafik för uppnående av de mål som avses i denna paragraf är tillåten endast i det fall att det är tillåtet att använda vapen mot alla personer i fortskaffningsmedlet. 17 § Allmänna principer som skall iakttas när fortskaffningsmedel stoppas Åtgärderna för att stoppa ett fortskaffningsmedel skall vidtas utan att större skada eller olägenhet förorsakas än vad som är nödvändigt för utförandet av uppgiften. Speciellt skall utomståendes säkerhet beaktas. Gränsbevakningsväsendet får inte genom sin egen verksamhet förorsaka onödig fara för någon. I stället för ett förfaringssätt som medför fara skall alternativa metoder att lösa situationen övervägas. Fortskaffningsmedel skall över huvud taget inte stoppas i sådana situationer enligt 12 § gränsbevakningslagen i vilka slutförandet av åtgärden kunde medföra följder som är oskäliga med hänsyn till det resultat som eftersträvas. För stoppandet av ett fortskaffningsmedel kan, om inte övriga åtgärder leder till önskat resultat, maktmedel användas i enlighet med vad som bestäms nedan. 18 § Tecken som ges när fortskaffningsmedel stoppas Ett fortskaffningsmedel som skall stoppas skall i mån av möjlighet ges ett stopptecken. De tecken och befallningar som en gränsbevakningsman ger för att stoppa ett fortskaffningsmedel skall vara lätta att observera och förstå. Tecknets syfte och vem det är avsett för skall vara entydigt. Tecknet skall ges på det sätt som föreskrivs och som är brukligt för färdmedlet i fråga. Ett stopptecken kan även ges muntligen, med handen eller genom andra allmänt kända tecken. Tecknet skall om möjligt ges så, att föraren har möjlighet att upptäcka att det är en gränsbevakningsman som ger tecknet. Om ett stopptecken som ges av en gränsbevakningsman inte iakttas, skall tecknet, när situationen medger det, upprepas. Tecknet skall vid behov upprepas genom att man börjar följa efter det fortskaffningsmedel som låtit bli att iaktta tecknet eller ordern. 19 § Maktmedel vid stoppande av fortskaffningsmedel som används i väg- eller terrängtrafik En gränsbevakningsman får inte ta till vapen för att stoppa ett fortskaffningsmedel som används i väg- eller terrängtrafik, om inte något annat bestäms i 16 §. När ett fortskaffningsmedel skall stoppas får man inte heller använda andra maktmedel än hot med fortskaffningsmedel, spikmatta och hinder. För stoppande av ett fortskaffningsmedel kan också hotfulla eller anfallande rörelser med ett luftfartyg göras. 20 § Användning av spikmatta vid stoppande av fortskaffningsmedel som används i väg- eller terrängtrafik För stoppande av ett fortskaffningsmedel som används i väg- eller terrängtrafik får spikmatta användas. Spikmatta används på en del av körbanan som gjorts smalare med hjälp av hinder eller spärrar. Man bör försöka göra spikmattan så lätt att upptäcka som möjligt. Den övriga trafiken skall i mån av möjlighet stannas på tillräckligt avstånd från spikmattan eller ledas in på en omfartsväg. För stoppande av en motorcykel eller en moped kan spikmatta användas endast om föraren kan anses vara farlig för annans liv eller hälsa, om spikmattan med säkerhet är lätt att upptäcka och om den motorcykel som skall stannas kan fås att köra in på spikmattan med låg hastighet. 21 § Användning av hinder vid stoppande av fortskaffningsmedel som används i väg- eller terrängtrafik För stoppande av ett fortskaffningsmedel som används i väg- eller terrängtrafik får hinder användas. Vid stoppandet får dock inte användas sådana hinder som i samband med sammanstötning kan medföra särskild fara. Vid användning av hinder skall förutsättningarna för användning av spikmatta enligt 20 § iakttas i tillämpliga delar. 22 § Maktmedel som används vid stoppandet av en vattenfarkost En gränsbevakningsman får inte ta till vapen när en vattenfarkost som avses i sjötrafiklagen (463/1996) skall stoppas, om inte något annat bestäms i 16 §. Vid stoppandet av en vattenfarkost får inte heller användas andra maktmedel än hinder, fastkörning, hot med fortskaffningsmedel och spärrar. För stoppande av en farkost kan också hotfulla eller anfallande rörelser med ett luftfartyg göras. 23 § Stoppande av fordon i spårbunden trafik När fordon i spårbunden trafik skall stoppas skall gränsbevakningsväsendet kontakta trafikledningscentralen för att hitta en lämplig metod. 24 § Avbrytande av ett luftfartygs flygning En gränsbevakningsman har inte befogenhet att beordra ett luftfartyg att landa. 25 § Maktmedelsredskap och utbildning i användningen av maktmedel En gränsbevakningsman har rätt att i tjänsteuppdrag bära och använda endast sådana maktmedelsredskap som godkänts av staben för gränsbevakningsväsendet. I skjutvapen får användas endast sådana tilläggsutrustningar, bärhandtag och skjutförnödenheter som godkänts av staben för gränsbevakningsväsendet. En gränsbevakningsman skall vid gränsbevakningsväsendet eller polisen ha fått utbildning i användningen av det maktmedelsredskap han bär och använder. Dessutom skall gränsbevakningsmannen vid gränsbevakningsväsendet eller polisen ha avlagt ett godkänt nivåprov för den aktuella skjutvapenstypen. En gränsbevakningsman skall vid gränsbevakningsväsendet eller polisen ha fått utbildning i användningen av det maktmedel han använder då ett fortskaffningsmedel skall stoppas. Denna förordning träder i kraft den 1 augusti 2003. Genom denna förordning upphävs staben för gränsbevakningsväsendets föreskrift RVLPAK 2.16 av den 29 juni 2001 om gränsbevakningsväsendets vapen och andra makt- och skyddsmedel, användning av dem och utbildning. Helsingfors den 17 juli 2003 Inrikesminister Kari Rajamäki Biträdande chef för gränsbevakningsväsendet Jaakko Smolander
